| E-post: |
onsdag 01-apr-2009
Bli inte lurad igen
Black Heart
tisdag 31-mar-2009
Ang Sverigedemokraterna och oss
Jo, Sverigedemokraterna har en del att arbeta med om de vill framstå som antirasistiska, liksom alla politiska rörelser, från vänster till höger, som vill vara ideologiskt och förnuftsmässigt "rena", de som har sanningen. Men det blir problem om man inte upptäcker att det kan finnas en liten Hitler i oss alla, en liten självförhärligande och idealiserande Hitler som strävar efter en sund kulturell renhet och enighet, men där strävan ironiskt nog istället skapar djupa klyftor mellan människor. Hitler och nazismen var bra på att spela ut människor och kulturer mot varandra i sundhetens namn. En sundhet där rannsakande dialog med andra och oss själva är omöjlig. Men de verkligt sunda rörelser i samhället som står på stabil grund och som verkligen vill förena människor i värde, oavsett hur olika utvecklingstadier vi än må befinna oss på, har inte tillräckligt inflytande över våra sinnen, inte ännu. Den lille Hitler segrar i många, även om det sker på ett mindre dödligt plan. Tyvärr har primitiv människosyn och Hitler också ett stort underhållnings- och bekräftelsevärde, och vårdas väl som om det vore ett freak i en bur att betrakta på avstånd, som om vi själva inte stod i något samband till det vi ser, som om vi blev goda och förnuftiga för att vi ser ondska och dumhet i andra. T.ex tycks andra världskriget vara mer populär än någonsin, och dokumentärerna i TV där Hitler är inblandad avlöser frekvent varandra. Inget fel i det. Hitler "underhåller" ju en hel del också på min blogg, fast i detta inlägg använder jag honom för att provocera fram en tanke. I det vardagliga livet blir vår inre lille Hitler ofta en mer populär maktfaktor när vi hellre dömmer och stämplar andra än visar förståelse och utvecklingsvägar. NEJ! Vi skola inte vara mjuka och mesiga. Vi skola vara starka i vårt dömmande och uppdelande av människor. Heil Hitler! Nåja, för att återvända till Sverigedemokraterna så kan man återigen konstatera att de har dålig kontroll över sina egna väljare, och vissa förtroendevalda, de som öppet, eller inför varandra, visar att de har en rasistisk människosyn. Jag bor själv mitt i ett delta där SD har sina flesta sympatisörer och här florerar verkligen dömmandet av muslimer och vissa andra folk som blir "pack som kommer hit och tar våra arbeten, förstör och kriminaliserar vår kultur, lever på bidrag och föder för många barn", typ. Jag hör jargongen ofta. Och SD hjälper också till att piska fram stämningar av mindre god art. Och SD skulle förlora många väljare vid en total utrensning, det kan de inte komma ifrån. Andra partier skulle också förlora väljare vid utrensning av tydlig rasism, men inte som SD. Som sagt, en nationalistisk väg, som isolerar bort vissa får inga vackra blommor längs vägkanterna även om vägen ständigt blir rentvättad. Likadant med en väg som isolerar bort nationalister. Det finns för mycket gift i medlet vi tvättar med. 16.31 [skriv kommentar]
måndag 30-mar-2009
Tidsperspektiv
Vi är många som då och då bara använder tiden för att döda den. Med bloggläsning bl.a. Men tiden vägrar envist att dö. 22.33 [skriv kommentar]
söndag 29-mar-2009
Om Dylan och Earth Hour
Bob Dylan var bra. Han och hans femmannaband var i god form och hans ständiga omarrangemang av de klassiska låtarna föll ut väl denna gång. Gillar att han hela tiden vill göra nya versioner även om inte alltid resultatet faller in i min smak. Sist jag upplevde Dylan live var på Roskilde-festivalen 1990. Den koncerten var bra också. Dock är Dylan inte lika stor gud för mig som det är för min bror Lennart, som förresten nyss var på besök tillsammans med Anna-Stina. De hade varit vid minneslunden i Kågeröd och skänkt en tanke till vår mor Helga som skulle blivit 85 år idag. Och under Dylan-koncerten inträffade ju Earth Hour i Sverige. I Malmö Arena var det visserligen nedsläckning under låtarna men vet inte hur det såg ut utanför. Många brydde sig inte ett smack heller. Men att vara med på en sådan global grej kan vara givande oavsett vad man har för åsikter om miljö och klimat. Dock, att förena sig med så många andra i ett visuellt fenomen för ett gott syfte kan bli en mycket speciell upplevelse. Vi borde göra så i protest mot förtryck, våld och krig också - fast lite oftare. 19.15 [skriv kommentar]
lördag 28-mar-2009
KL: 20.30
EARTH HOUR! NEDSLÄCKNING! I en global protestmanifestation mot klimathotet släcker miljontals ned sina lampor, över tidzoner, i hemmen och på offentliga platser. Skulle vara intressant att se satellitbilder på jorden när lamporna släcks, om det blir en påtaglig syn eller ej. Själv kommer jag att inte vara hemma då. Skall på Dylan-koncert i Malmö 19.30 tillsammans med Amanda och Philip. Tror knappast att de släcker ned på Malmö Arena. (Men jag kan ju eftersläcka) 14.23 [skriv kommentar]
fredag 27-mar-2009
Unt
Det gick ju inte så bra för Hitler den 21 mars. Han är fortfarande upprörd över resultatet. 
Man ska inte äta melon i det tillståndet. 
Och Bush ser fortfarande lite chockad ut efter golfkampen. (Han har en tendens att se iögonfallande ut när han tänker) 22.50 [skriv kommentar]
Betalkortsdrama
Glömde mitt Visa-kort idag i en kortläsare på Pressbyrån i Svalöv, en sån där som läser det lilla chippet på kortet. Upptäckte det inte förrän jag skulle betala mina varor på Netto en halvtimme senare. Anade då att jag glömt kortet i kortläsaren och sprang över till Pressbyrån, men de hade inte sett det. Hmm...? tänkte jag då. Kan jag ha tappat det? Eller har det gömt sig i plånboken? Icke. Amanda och jag kollade igenom bilen också, men tänkte då att någon måste ha tagit det som kom efter mig i kön. Och när jag gick in på Pressbyrån igen kollade de upp vad övervakningskameran hade spelat in, och mycket riktigt, en annan person hade tagit kortet. Fast man såg att det inte var av illvilja. Två äldre herrar som stod i kön efter mig fick kortet att hamna i den enes plånbok genom att den andre av dem trodde att den förste hade glömt sitt kort. Och den förste hade tydligen bråttom och reflekterade inte över det. Det liksom bara hamnade i hans plånbok. Personalen kände visserligen igen mannen, men visste inte hans namn och var han bodde exakt, så det var bara för mig att spärra. När jag gjorde det fick jag veta att det är vanligt att glömma kortet när man stoppar in det i chipläsaren. Då kan man konstatera att kortläsarna borde förbättras så att de säger till om man glömmer dem där. Eller hur!!!! Speciellt för disträa personer som mig. Tjitt! Mina stackars varor på Netto. De blifva kvar i en påse. Och nu är jag kortlös i ett antal dagar. 17.24 [skriv kommentar]
torsdag 26-mar-2009
Teddy Kss Kss Pssst
Min katt är lite retlig just nu. 
MMMMMMMMMJJJJJAAAAOOOOOUU!!!!!!! Han är lite upprörd över snön som kommit idag. Måste försäkra honom att våren faktiskt är här. Och snön måste absolut vara borta i morgon. 
MMMMMMMMMJJJJJAAAAOOOOOUU!!!!!!! Men Teddy Kss Kss Psst... 21.25 [skriv kommentar]
onsdag 25-mar-2009
My Brightest Diamond
Ditt synavtryck
I en vildmark av vit oskriven yta lämnar jag spår av svarta bokstäver och dina ögon som följer i spåret kommer att göra det djupaste avtrycket precis här 21.03 [skriv kommentar]
Nytt spår
tisdag 24-mar-2009
Inside a boy
Slow dancing
21.37 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 23-mar-2009
Ett viktigt innehåll...
...för mig. Kanske också för dig. Eftersom jag i perioder upplevt varierande symptom av panikångest, som på nyårsdagen också mynnade ut i en rejäl panikattack, (se blogginlägg 1 jan) har jag naturligt nog fått ett intresse av ångest och rädslor. Ett intresse som inte alls känns tungt, tvärtom, det är ett ytterst positivt och meningsfullt intresse. Och det handlar inte bara om hur det kan påverka mitt eget liv, utan också hur det kan påverka andra som drabbas av liknande symptom. I mitt eget fall har jag också hjälp av min egen humor och självdistans. Förmågan att se på mig själv och mina svagheter som komiska underlättar mycket, trots det handikappande obehag som t.ex panikångest kan innebära i stunden. Man behöver dock inte känna någon panikångest för att inse att vi människor har ett krig att utkämpa i oss själva. Och det kriget är mellan ångest/rädsla och det rationella tänkandet. Tyvärr vinner ofta det förstnämnda alldeles för lätt, vilket också kan få konsekvenser för vår hälsa, vår närkultur, vårt samhälle, vår planet. Jag har hittat en blogg av Mikael Glännström som själv upplevt panikångest och sociala fobier, men av betydligt allvarligare natur. Han har idag kommit ut som en insiktsfull person (för mig) när det gäller psykologisk medvetenhet. Och på hans hemsida finns ett bra mångfaldstänkande och ett mycket positivt och humanistisk utvecklingsperspektiv, inte bara för att bearbeta och utmana sin egen rädsla och ångest, utan också för att hjälpa andra till självinsikt, rationellt tänkande, medkänsla och mognad. Dock, han har inte alla svaren, (vem har det?) men han har en del att komma med som är värt att ta till sig. Mikael tycks idag må väldigt bra, och hans egen historia med panikångest har betytt mycket för hans utveckling, trots det enorma obehag han upplevt. Och jag önskar att alla som är drabbade eller riskerar att drabbas på samma sätt hittar till hans hemsida. Det kan förändra mycket. Om sedan känsliga barn också lärs att acceptera sig och se en kvalitet i sin egen och andras känslighet är mycket vunnet. Att se och stå för den man är, utan att värdera och jämföra, är en utmaning som heter duga. 18.57 [skriv kommentar]
lördag 21-mar-2009
Nå
I väntan på ett givande och viktigare innehåll. En film. Herr Tingtong var ju här i torsdags, och jag visar nu, utan självcensur, hur en vardagskväll i Torrlösa kan se ut när kvällen innehåller två vuxna män framför en dator. Och en traditionell kamp utspelar sig. En oerhörd kamp som inträffar 2 ggr om året. (Varning för trams) Filmen bör ses i HQ, kan bli lite jobbigt annars för icke initierade (tror jag). Ett fan av dogmafilm (läs dess manifest) kan möjligen uppskatta detta nedslag i den torrlösaitiska underhållningshistorien. Lars von Trier hade inte gjort det bättre, eller så hade han det. NU är det läggdax! 22.30 kommentarer [skriv kommentar]
Benedictus
Jag har ju namnsdag idag. Bengt lär komma från det latinska namnet Benedictus. Jag och påven har alltså något gemensamt, men inte så mycket när det gäller hans inställning och uttalanden om t.ex homosexuella, aborter och kondomer. 16.51 [skriv kommentar]
fredag 20-mar-2009
Från en by i Skåne...
...till en by i Thailand. Tingtong var på besök i Torrlösa igår. Med sig hade han en del filmer som han tagit i Wan Yai, en liten by i norra Thailand. Hans tjej Moon kommer därifrån. Och varje gång Tingtong kommer till Thailand spenderar de en tid i Moons föräldrarhem. Tog mig friheten att redigera ihop en del av filmstumparna från Moons hem. Och här är den filmen. (kan ses i HQ) Tingtong har själv egenhändigt producerat nästa film från byn Wan Yai och dess gamla tempel. En vacker och spirituell upplevelse. 17.04 [skriv kommentar]
onsdag 18-mar-2009
Apropå Torrlösa Filmproductions och Fågelfors
Någon har nyligen varit inne och betygsatt flera av filmerna. Måste vara en gammal fågelforsare, (fågleboare), eftersom bl.a fågelforsfilmerna nu fått betyg. Se kommentar på del 1 av Fågelforsdokumentären. Man tackar. Såg att man nu lagt ut ett program som TV-4 gjorde någon gång i början på nittiotalet i Fågelfors. Visas i fem delar på Youtube. Känner igen många här, min granne Arne Berg bl.a. Och PRO-lokalen som i programmet byggs om var en gång Konsum, där jag handlade många, många, många Kalle Anka, Fantomen, Buffalo, Asterix m.m. (Och en himla massa godis förstås) När jag var liten fick jag också göra mycken ärenden dit till min mor. Hon skrev en varulista som jag sedan lämnade över till någon i affären. Hade sedan inte speciellt långt hem att gå med kassarna. I del 2 berättar bl.a Ludvig Alfredsson om att han åkte skidor som ung. Och han kommer här... 
Skidtävling i Fågelfors någon gång på fyrtiotalet. 
Och här kommer min far Nisse i samma tävling. Måste vara ett stafettlopp eftersom de har samma nummer. (Spåret ser lite dåligt ut) 16.50 [skriv kommentar]
tisdag 17-mar-2009
Ho ho ho...
I natt, på Korsgatan i Teckomatorp, satt en uggla på trottoaren när jag kom körandes. Jag saktade in, och eftersom jag hade rutan nerrullad kunde jag tilltala honom/henne: - Oj, här sitter du och ugglar. Med stoooooora stirrande ögon flaxade då ugglan iväg. Ho ho ho... 16.32 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 16-mar-2009
Hi hi hi...
Har varit på banken idag och gjort en ordentlig sanering av ekonomin. Nytt huslån och gamla skulder puts väck. Och - ett sparkonto har öppnats med pompa och ståt (kaffe med skorpa) och insättning direkt av stor summa. Så - nu jävlar, har jag en ekonomi som jag aldrig haft förr. Pengar blir man förvisso inte lycklig av - men man blir trygg. Speciellt i mitt fall då jag med åren blivit mer stresskänslig vid avsaknad av pengar. Förr kunde jag vara luspank nästan jämt utan att det bekymrade mig speciellt. Visste att jag klarade mig ändå. Hade inte så mycket dyra begär heller. Idag behöver jag lite mer pengar. Ett gammalt hus kräver en del, och jag vill också kunna hjälpa min dotter vid behov tills hon får arbete och klarar sig själv. 12.58 kommentarer [skriv kommentar]
söndag 15-mar-2009
Louisiana igår.
Jag rekommenderar en tripp till utställningen om Max Ernst. Rekommenderar också mig själv att åka dit och se den igen. Från HD. ”Det är första gången ett danskt museum visar en stor retrospektiv med en av 1900-talets viktigaste konstnärer. Från dadaism till surrealism, från collage till frottage - Max Ernst experimenterade ständigt med nya tekniker. Han var hela tiden i rörelse och pendlade frivilligt, och ofrivilligt, mellan Tyskland, Frankrike och USA. I och med scenskiftningarna förändrades också hans konst. Begreppet ”dröm” i utställningens titel anspelar på drömmens och det omedvetnas betydelse i hans verk, medan revolution står för ett ifrågasättande av konventionella synsätt och förväntningar i konsten. Genom hela sin konstnärskarriär ändrade Max Ernst ständigt stil och hållning. Han omtolkade och gjorde uppror mot samtidens konstuttryck för att hitta sitt eget språk. Museet har valt att gå systematiskt tillväga genom att dela in utställningen i fyra sektioner som börjar med Dada-åren i Köln. Här utvecklar Max Ernst en collage-teknik genom att arbeta med fotomontage. I början av 1920-talet vänder han tillbaka till måleriet och överför då collagetekniken till måleri. Han använde sig av gnuggtekninken frottage och genom att lägga ett papper över ett föremål kunde han med en krita överföra strukturen till teckningen. Hans bilder från de första åren är fulla av syftningar till Freuds och Jungs drömtydningar. Max Ernst blandade i sin konst ironi och humor med hallucinatoriska skräckvisioner. Man kan ana att upplevelser under första världskriget ligger till grund för mycket av den fasa som uttrycks i verken.” Max Ernst är verkligen en fascinerande och inspirerande konstnär. Gillande också de målningar han gjorde på slutet, oändligt vackra och magiska. Syns dock icke på bilderna här. 
Gruppbild utanför museet. Klockvis fr. kl. 09.00: Monica. 12.00: Jag. 15.00: Marietta. 18.00: Amanda. (Ovan: Alla vi - fast i en motsatt riktning - bakåt i tiden.) 15.41 [skriv kommentar]
fredag 13-mar-2009
Max Ernst
Jag fyller snart år i början på nästa vecka. Denna gång avfärdar jag presenter och middagsbjudning. I stället tänker jag bjuda några på en bilresa i morgon till Louisiana i Danmark och kolla in dadaisten och surrealisten Max Ernst. Här är en film om honom. Del 1 av 12 på Youtube. 16.16 [skriv kommentar]
torsdag 12-mar-2009
Korrekturläsare sökes.
Det kan bli mycket fel när jag skriver, och ibland ser jag det inte hur mycket jag än läser om och om igen. Det händer att det kan ta flera dagar innan jag upptäcker felen i ett inlägg. 18.36 [skriv kommentar]
Orolig
Ang skolmassakern i Tyskland. Fick höra idag att en elev på en gymnasieskola i Lund tagits in på förhör sedan han hotat med en ny skolmassaker. Tänkte genast på min dotter och ringde till Monica, hennes mamma. Fick reda på att han inte var elev på Amandas skola. Men ändå, det är en tragisk utveckling att det kan ske även här. Många föräldrar kommer nu att känna oro för sina barn i fortsättningen. Tyvärr är risken stor att det kommer att inträffa en massaker i Sverige, någonstans, någongång. Vi har ingen aktiv metod som känner av barnens tillstånd innan det är för sent. För många hamnar i livsmiljöer där de blir osedda. Men vi skulle kunna ha en metod, bara man gav sig fan på det. Tyvärr finns idag en tung flumstämpel på alla olika försök att arbeta med känslor och självlära i skolor. I viss mån berättigat. Men att överge metoder som kan fånga in barnen tidigt, metoder som stärker barn i sin självkänsla och självinsikt, är fullständigt vansinnigt och djupt tragiskt. Att enbart överlåta ansvaret för barnens inre utveckling till föräldrarna är inte lyckat. Då spelar man rysk roulett med barn eftersom många av oss vuxna inte har förutsättningarna, kunskapen, insikten, intresset, energin, modet, mognaden. Även om dagens skolpolitik handlar om att gå tillbaka till det gamla auktoritära systemet där barnen främst ska lära sig baskunskap och att göra som de blir tillsagda, för att ge lärarna arbetsro, har jag en optimistisk tro på utveckling av en modern skola som kombinerar det traditionella kunskapslärandet med lärandet om sig själv och andra. Det finns redan idag exempel på skolor som verkligen har lyckats både med kunskapsinlärande och personlighetsutveckling av elever, skolor som blivit överlägsna den vanliga skolan men som politiker och andra styrande ändå blundar för. Dock, en lära för känslor, som t.ex hanterar rädslor, kommer att få en väsentlig betydelse för alla människor i ett samhälle, hur politiker och andra än ser på det. När det inte finns en obligatorisk metod för vår känslomässiga utveckling blir samhället mycket lätt en kvarn som maler ut nya generationer, nya grupper av osäkra människor med dålig självkänsla och självförtroende, människor som i de värsta fallen av underutveckling varken ser sig själva eller andra, och därmed kan göra både sig själva och andra illa. Men som sagt, jag tror på framtiden ändå. Det gäller bara att inte trycka upp det extrema på näsan för mycket. Bilden av verkligheten, liksom bilden av varje människa, är aldrig färdig även om många gör den till färdig. Verkligheten är alltid i rörelse. Och apropå metoder så kommer jag så småningom att skriva mer om dem, som jag nämnt tidigare. 12.59 kommentarer [skriv kommentar]
tisdag 10-mar-2009
Apropå religion.
Konsumtionism är en globalt växande religion där tillbedjan sker till shopping. Och i ett konsumtionsparadis är inte budskapet "LÄR KÄNNA DIG SJÄLV". Nej, budskapet i ett sådant paradis är "BEDÖVA DIG SJÄLV". (Skulle kanske behöva bedöva cynikern i mig också) 18.08 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 09-mar-2009
Igenkännande
Behovet av igenkännande är stort för människor, att få spegla sig i likheter i andra och att uppleva sammankopplingar via historien. Igenkännandet är också en stor trygghetsfaktor, och många söker hela tiden bekräftelsekänslor, att höra till, att höra hemma. Men behovet av igenkännande kan lätt också leda till missbruk och bedragande illusioner. När man som mest känner sig som hemma har man helt tappat bort sig själv, precis på samma sätt som människor kan tappa bort sig i en distanslös Gudstro. Och apropå Fågelfors och vi som kommer därifrån. För mig känns det väldigt bra att med teknikens hjälp kunna lägga ut bilder och filmer som människor med anknytning kan ta till sig som minnesväckare. Minnen behöver inte enbart innebära nostalgi. Minnen kan lika gärna vara en länk för att bli till. Men jag sysslar inte enbart med att att skapa ting att känna igen sig i. Andra ting som jag vill skapa är betydligt smalare och svåråtkomligare för andra. En del av det uppfattas säkert som tråkigt och ointressant eftersom man inte kan spegla sig i det. Andra tycker det är spännande. Och dynamiken mellan den breda och bekräftande igenkänningsvärlden och det smala är viktig för mig. Och aldrig ska de två världarna ställas mot varandra. 12.49 [skriv kommentar]
lördag 07-mar-2009
Apropå modern dans
Min dotters två äldre syskon, Valeria och Sebastian, som också bor i Lund, har en pappa i Peru som är koreograf och internationellt erkänd. Hans namn är Oscar Naters och hans dansgrupp heter Integro. Här är ett suggestivt smakprov då de var i Indien för ett år sedan då även indiska dansare ingick. I slutet på filmen glimtar också Oscar fram, med glasögon och blombukett. Nedan ser vi Oscars fru, Ana Zavala, i ett mycket minimaliserat och upprepande klipp. Tryck gärna igång båda filmerna samtidigt. Har faktiskt bidragit med musik en gång till en av Oscars dansuppsättningar. När jag var i Indonesien köpte jag gamelanmusik som sedan Oscar lyssnade på vid ett besök i Sverige. Han tyckte om det och lånade med sig musiken till Peru. Har dock aldrig fått uppleva någon av hans dansskapelser live. 22.08 [skriv kommentar]
torsdag 05-mar-2009
Musikmixen
Har precis sett Musikmixen på SVT. En programserie med 25-minutersavsnitt med två engelska filmmakare och musiker som reser runt jorden för att möta andra musiker och människor med aspekter på livet. I varje avsnitt framförs musik med olika teman där musiker från världens alla hörn och från alla religioner förenas i en global jamsession. Och apropå Gud. I kvällens avsnitt, som var del 6 i serien, var temat döden och Gud. Ett underbart program och musiken är magisk. Man kan se alla delar på SVT Play. Kolla speciellt in del 6. Här är en trailer för programmen Och nu till något annat. Kl. 16.05 idag blev jag strålande glad. Har beviljats bankbyte och ny omläggning av lån vilket innebär att jag får bättre ekonomi, och nu skall jag för första gången sedan jag bodde hemma i Fågelfors öppna ett sparkonto. It´s bufferttime! 21.06 [skriv kommentar]
Apropå Gud och fågelforsare
Här är en poetisk kommentar om Gud av Sten Hur som är värd att läsas. Såg idag att jag fått en kommentar på inlägget den 24 feb. Gjordes den 3 mars av Annika, en gammal fågelforsare som gick i klassen under mig. Har nu lagt in en kommentar där också. (Rulla ner) 13.59 [skriv kommentar]
onsdag 04-mar-2009
Om Gud och Gudskänsla
Apropå Gudsfunderingar. Här kommer ett långt allvarligt inlägg. Jag tror inte på Gud - men jag tror på god Gudskänsla. Detta låter säkert en aning motsägelsefullt, men det beror på hur man definierar Gud och Gudskänsla, och i min definition kan dessa två begrepp innebära en paradoxal skillnad. För mig finns det t.ex alltför många människor som bundit sig fast vid en Gudstro som kväver utvecklingen av den goda Gudskänslan. Och vad menar jag då med god Gudskänsla? Jo, den känsla som sträcker sig utöver egot, det egna reviret, den egna människoflocken, och vill förena sig och skapa sammanhang med alla och alltet. Jag tror dock att en fullkomlig Gudskänsla är svår att nå för de flesta, men eftersom den utvecklas inifrån är vi alla potentiellt utvecklingsbara till olika mognadsnivåer av god Gudskänsla, vilket egentligen är synonymt med människokänsla, eller Naturkänsla. Men det är en paradoxal väg att gå, och den går inte genom Gud. Den går genom människor. Och den vägen blir andlig vare sig vi tror på Gud eller inte. Varför ber människor till Gud? Vad innehåller bönerna? Sträcker sig bönerna utöver egot, det egna reviret, den egna människoflocken? Eller är bönerna en passiv önskan om att Gud ska ta ansvar för det egna livet eller för den flock man tillhör? Jag tror att det varierar beroende på vilka vi är och hur vår kultur och Gudstro ser ut. Dock är bön eller meditation som sträcker sig ut mot något större ett mysterium, antingen som suggestionsfenomen eller ett faktiskt öppnande till en större Gudskänsla och därmed också större fredlighet. I fundamentalistiska kulturyttringar är Gud god bara om Gud gynnar den egna religiösa kulturen med dess likriktande gemenskapsformer och färdiga sanningar. Vilket innebär att de som inte passar in tillhör en hotfull Satan, eller ses som syndfulla människor som bör bestraffas eller trängas bort. Det finns många aggressiva exempel – överallt - på Gudstroende människor som gärna dödar i Guds namn. Dock har den islamiska kulturen fått bära hundhuvudet genom de terrordåd som gjorts på senare tid, men en extremistisk Gudstro finns i alla religiösa kulturer som utvecklar avarter. Ku Klux Klan i USA är ett exempel på en avart inom den kristna kulturen där man säger att Gud är god om man dödar för att nå en gemenskap i renhet. Det finns också ateistisk fundamentalism som strävar efter renhet och förnuft genom att vilja avskaffa religion. För dem är religionerna roten till allt ont. Icke för mig. Ja, extrema exempel är lätt att peka ut, men vi är alla besläktade med alla. Och det finns en liten extremist i oss människor som vill rena livet genom att isolera ”det goda” från ”det onda” vare sig vi är Gudstroende eller inte. Så hur nå god Gudskänsla? Jag får säga som paradoxernas mästare, Gunnar Ekelöf, säger i sin berömda dikt, så ofta citerad av så många: Jag tror på den ensamma människan, på henne som vandrar ensam, som inte hundlikt löper till sin vittring, som inte varglikt flyr för människovittring: På en gång människa och anti-människa. Hur nå gemenskap? Fly den övre och yttre vägen: Det som är boskap i andra är boskap också i dig. Gå den undre och inre vägen: Det som är botten i dig är botten också i andra. Svårt att vänja sig vid sig själv. Svårt att vänja sig av med sig själv. Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven. Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk. Det opraktiska är det enda praktiska i längden. ur Färjesång av Gunnar Ekelöf Men en dikt räcker inte. Jag tror vi behöver skapa kraftfulla bearbetande metoder som är universellt fungerande – metoder som humaniserar och förädlar oss som människor. Men de metoderna har vi inte sett ännu, i varje fall inte metoder som når bakom låsta kulturer och egon. Den bearbetande och förebyggande vetenskapen inom psykologin har en del att utveckla. Ett Nobelpris i en sådan vetenskap borde instiftas å det snaraste. Problemet med metoder som ska jobba med känslor och tankar i större grupper och sammanhang, i skolor t. ex, är att de är så otaliga, av vilka en del också är för flummiga, samtidigt som de seriösa metoderna tar många år att utvärdera för vetenskapen. Men mer om den förebyggande psykologin tänkte jag skriva senare. Återkommer om metoder som är intressanta för mig. Tror att aktiva metoder blir nödvändiga. Skulle vi fortsätta att passivt överlåta ansvaret för vår personliga och känslomässiga utveckling till Gud eller till livet självt lär många av oss sugas upp av krafter som låser fast oss i sammanhang där vi riskerar att förbli underutvecklade både känslomässigt och andligt. 21.13 kommentarer [skriv kommentar]
tisdag 03-mar-2009
Besynnerligt
Apropå mitt nästa liv. Nå, som jag nämnt innan har jag en önskan om att få hoppa omkring som konstdansare i mitt nästa liv, men skulle jag av en händelse återfödas som groda så kommer jag att ta det som en glad groda, jag får ju hoppa omkring då också. Men efter grodhoppandet kan jag bli konstdansare, i så fall. Man får ha tålamod med återfödandets kretslopp. ------------------------------------------------------------------------------------------- Och nu till något besynnerligt. Vid fyratiden i natt höll jag på att avsluta min tidningstunda i Torp. Vid pizzerian nära järnvägsstationen hade jag som vanligt parkerat min bil för att springa upp i några lägenheter. När jag kom ut på gatan för att springa upp i den sista trappan såg jag en lång man dyka upp vid min bil. Han gick runt bilen och lyste på den med en ficklampa. När jag såg det ropade jag på honom: Hallå där! Och när jag gick närmare för att kolla vad det var för en filur såg jag att han var maskerad med en svart rånarluva med öppning för munnen och ögonen. Blev lite orolig då. Tänkte som hastigast att det var en rånare som var ute efter att sno en bil. Han förklarade att han skulle kolla varför bilen var så konstigt parkerad, vilket den faktiskt var. Brukar ställa mig på samma strategiska ställe för att springet med tidningarna bara ska ta ett par minuter. Jag förklarade min parkering, och han svarade vänligt att det var lugnt. Sedan gick han. Förutom rånarluvan var han klädd i en grön militärjacka och hans dialekt kom uppifrån stockholmshållet till. Har aldrig sett honom förrut och det är sällan jag möter någon överhuvudtaget på nätterna i Teckomatorp. Gatorna är normalt väldigt öde. Men även om han var en självutnämnd väktare utan onda avsikter upplevde jag honom som besynnerlig och en aning obehaglig. Ja, eftersom han var maskerad. Andra, mer mörkrädda och lättskrämda, hade nog fått lite panik om de mött honom ensamma mitt i natten. Det fanns en annan filur för några år sedan som var självutnämnd väktare i Torp, en man som brukade cykla omkring för att kolla upp läget. Men han var lite utvecklingsstörd och gjorde ingen förnär. Kanske var det också så i fallet med mannen i natt, kanske inte. När jag lagt i min sista tidning vid utfarten från Torp såg jag honom igen när han vandrade ut från samhället. Jag vet inte, kanske min känsla var fel, men mannen kändes tragisk. Om jag gav honom ett liv med min fantasi skulle han bli den figur Robert de Niro gjorde i filmen Taxidriver. Hade moment då jag tänkte att jag borde ringa polisen, men hans röst lät så pass vänlig och normal att han kanske inte var så konstig - trots maskeringen. Han kanske helt enkelt bara frös om ansiktet. Ja, vad vet jag? 15.05 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 02-mar-2009
PUSH
Eftersom jag gillar modern konstdans, här är PUSH Physical Theatre, och en liten text om dem på engelska. "It's all about the stories. The narratives of our lives played out with hope, strength and optimism. Once you've experienced PUSH, you will know the strength of the human soul expressed by the power of the human body. PUSH's unique form has transformed it into a national company that has performed all over England, across the United States and Mexico and appeared on PBS and NPR." Jag gillar också musiken av Son Lux, "Chapter 12". I mitt nästa liv vill jag dansa så. Här är Son Lux live. Två man - Ryan Lott plus en trummis. Bilden är mörk i början men det är ändå öronen och känslorna som är målgrupp. 16.50 [skriv kommentar]
arkiv
|
Jag heter Bengt Backlund. 
