Bor i Torrlösa utanför Svalöv i Skåne. Jobbar som tidningsbud med bil på nätter i Teckomatorp och ute på landsvägar.
Pysslar också med konstnärliga verksamheter. Håller i en liten kulturklubb i Torrlösa som heter Friskaparna, kolla länken - och tror att vår samhällskultur behöver förändras - inifrån och underifrån.
Vem du än är som möter mig nu och i framtiden - må vi mötas väl - antingen likgiltigt, nyfiket, glatt, aggressivt, dumt, intelligent - sporadiskt
- you.name it.
Länkar:
OBS! Vissa sidor funkar för tillfälligt inte. Bilderna är också borta. Skall fixas.
MonaN59Vildros - Politisk vilde och radikal systemkritiker med intressanta tankar. Upptäckte att hon länkat till mina sidor om medborgarlön.
Stenhur - Musiker, poet och föredetta producent på Sveriges Radio som läser min blogg och skriver tänkvärda texter.
Lasse Mellberg - Min gamle fotolärare. Här finns en del av hans bilder. Även facebookvän.
Peter och Nettan - Föredetta grannar i Torrlösa som nu har byggprojekt i Spanien och Marocko. Här finns möjlighet att hyra lägenheter. Se denna hemsida.
The Oasis - Peter o Nettans blogg från Västsahara.
Jo, apropå Tingtong så möttes vi första gången i jan (eller feb) 1984 på ett hostel vid Kings Cross i Sydney. Vi delade rum med 16 andra där av olika nationaliteter. Svenskarna var dock överrepresenterade. I detta rum blev det en hel del festande, och i en period ingick vinspel med yatzytärningar.
Mitt första minne av Tingtong var just vid ett tillfälle då vi var ett gäng som spelade vinspel. Och speciellt då han lyckades få yatzy i sitt sista slag vilket innebar att jag kom sist i den omgången och fick svepa ett glas med vitt lådvin som smakade urk. Dessutom fick förlorarna gå ut ock köpa en ny låda vin.
Och eftersom jag hade kameran med i högsta hugg blev detta vinspelsmoment dokumenterat.
Här ser vi då Tingtong i sitt fantastiskt otroliga, fantastiskt otroliga (IGEN!), strikemoment då han lyckade slå en etta i omgångens absolut sista slag, vilket innebar yatzy och frihet från urkvin och vinköp.
Tack vare detta slag förlorade jag alltså. Och här ser vi mig svepa ett glas vitt urk. Sedan ut och köpa en ny kask tillsammans med mannen bakom i bild, Jan-Ove från Lindesberg. Sammanlagt gick det åt 16 liter vin till slut.
Här ser vi Klasse och Svenne Rubin efter vinspelet. Klasse var Tingtongs barndomskompis i Malmö. Tyvärr gick han bort några år senare i Australien. Svenne Rubin (med skägget) från Vansbro blev sedermera rikskänd med sitt band Svenne Rubins. "Långa bollar på Bengt" etc. Han gillade verkligen vinspel. På den tiden kallade vi honom Wassberg eftersom han liknande den kände skidåkaren.
Vårt rum vid ett senare tillfälle. Jag bodde på detta hostel i ca två månader sammanlagt. När jag började jobba flyttade jag upp till mindre "arbetarrum" för att få det lite lugnare med festandet. Senare flyttade jag ut till en lägenhet på Kings Cross som jag delade med andra resenärer från olika länder.
(Oj, nu var Tingtong och kommenterade mitt i mitt inläggande)
15.19
Var det verkligen i januari. Jag vågar nästan svära på att jag kom ner först i februari. Men jag har haft fel förr, tra la la......
- T.T Tingtong
-
lördag 28-feb-2009
09.28
Du kan svära utan risk. Det kan ha varit i feb. Men året är i alla fall definitivt rätt.
- Bengt Minneslund
-
lördag 28-feb-2009
09.46
fredag 27-feb-2009
Tingtong strikes
Fick en liten film av Tingtong via mail. Mixade ihop filmen med gamla ljud från Torrlösas eminenta medialager. Här ser vi Tingtong i ett fantastiskt idrottsögonblick. Och det hände på Koh Samui i Thailand alldeles nyligen.
Mera fågelforsare, eller föjelfössare som en del infödda säger. Det är alltid lite märkligt att höra sin gamla hemdialekt i media. Märkligt att höra sig själv också, speciellt när jag pratade med bredare småländska än jag gör nu.
Här har jag hittat en film, apropå Vasaloppet som körs på söndag, med en föjelfössare vid namn Ulf Hansson. Ett inslag som sändes i TV 1998. Ulf serverade mig många bollar när han spelade vänsterback i B-laget i mitten av sjuttiotalet. Jag var väl 15 eller 16 år då och jag var vänsterytter. Tror han lade av med fotbollen sedan.
Apropå Vasaloppet och dialekter. Min far och halva släkten kommer från Älvdalen och trakterna därikring. Under många år delade mina fastrar ut blåbärssoppa längs spåret. Och de kunde prata en del älvdalska, som är en unik dialekt som mest liknar ett annat språk. Tyvärr finns en risk att älvdalskan är på väg att dö ut.
Språkförtryckande krafter som inte tolererar något annat språk än svenska gör inte saken bättre. Dock, såg på teveprogrammet Sverige att det nu ska delas ut stipendier till de skolbarn som är villiga att lära sig älvdalska för dess bevarande.
Jag tröstar mig ibland med att tänka på Gustaf Fröding som i företalet till Räggler å paschaser förutspådde dialekternas snara utdöende. Lyckligtvis hade han fel och jag hoppas verkligen att det ska förbli.
Ja, Fröding var en dialekternas man och jag hoppas verkligen, som du, att han hade fel.
- Bängt
-
lördag 28-feb-2009
09.53
tisdag 24-feb-2009
Fågelfors
Mer dokumentär film från Fågelfors. Här är en film om en brand på bruket i Fågelfors som någon lagt ut på Youtube. Tror att filmen är från 80-talet. Känner igen de gamla arbetskamraterna Tage Johansson och Lennart Gustavsson. Och lokalerna som brinner här har jag en gång arbetat i.
Hej Bengt ! Har sett din film och även kollat på filmen om F- Fors därniär på olika platser som man så väl kommer i håg och blir nostalgisk av att se.Min pappa Lennart gustafson är med från branden på bruket. Och jag kommer väl ihåg dig från skolan men ja gick en klass under dig och hette Gustafson på den tiden.Min syrra heter Anne och min bror Lars (Smula).Jag är ju i Fågelfors ibland eftersom mamma å pappa är kvar där.Det va kul att läsa din hemsida. Hälsningar Annika.
Hej Annika! Va kul att du tittat in här. Jo, din far "Moss" känner jag väl liksom "Smula" från tiden då vi spelade fotboll. Träffade båda på återvändardan. Anne kommer jag ihåg, men tyvärr har jag svårt att komma ihåg dig just nu. Måste se dig på bild. Du är dock inte den enda i klassen under som jag har svårt att minnas. Lite märkligt, men jag blandar ihop ansiktena. Dock trillar minnespolletten ner till slut.
Ha det gott Annika och välkommen åter till bloggen.
- Bengt :)
-
torsdag 05-mar-2009
08.32
Ang gamla fågelforsare
Fick mail från Lars Gunnarsson för ett par dagar sedan. Han bor inte i Fågelfors längre, men hade varit ute och sett dokumentärfilmerna jag lagt ut, och han uppskattade dem mycket. Lars är lite yngre än mig och jag känner honom inte, men känner hans far Lennart.
Verkligen en skön verision av den låten ,tänk ja trodde de va Beatels som gjort den .Bob Dylans låt som du har med på F-Fors filmen ,där smalfilmen visar en promenad runt Gasterbacken är bra .Har du oxå hört historien varför det heter Gasterbacken ? Att någon hängt sig där förlängesen .Otäcka saker. Ha de gott "Föjelförs Annika"
Den där historien om att någon hängt sig har jag nog aldrig hört. Har undrat varför rundan kallas just Gastebacken.
- Bengt :)
-
lördag 07-mar-2009
15.37
fredag 20-feb-2009
A Torrlösa filmproduction
Här är då filmen från vår skidutflykt igår på Vallåsens skidanläggningar, som ligger ungefär två mil från Örkelljunga i Skåne. Det var lite grått väder för kameran den dagen. men perfekta åkförhållanden. Inte perfekt bildkvalitet, men fullt upplevelsebar film ändå. Vi bidde inte fyra personer ty en fastnade i dopingkontrollen. Men vi bidde tre, jag, Amanda och hennes pojkvän Philip.
Om man startar filmen och sedan använder pilen nere till höger kan man se den i bästa kvalitet, HQ. Och dessutom med fördel i helskärm. (Märkte dock när jag var i Lund under lördagen på barnkalas hos Valeria o Jack att funktionen med HQ inte fanns på deras dator av någon anledning. Då får man gå till Youtube om man vill se den med bättre kvalitet - tror jag)
Skidfint sagt av en halvdansk. Vallåsen var förresten invaderat av danskar. En del hade med sig öl i skidbackar så skidbackarna inte skulle bli pisselort för dem i fall att det blev mycket fall.
Ser härligt ut med utförsåkning ,har inte åkt själv sen 2001 i Sälen med min Familj.Sen skulle ja kommentera att du har en väldigt söt dotter. Ha de ! Hälsningar Annika
Skall åka lite skidor nedför i morgon på Hallandsåsen. Det är ju sportlov nu och då har man ju lov att sporta. Vi lär bli fyra personer som ska dit, plus termos med choklad å kanelbullar å mackor som tilltugg. Får hoppas att jag har benen intakta efter denna tur. (har aldrig brutit ett enda ben i kroppen hittills, ta i trä) Och det finns risk att det görs en liten film om strapatserna i skidbacken. Det är tredje gången i mitt liv jag åker nedför. Första gången var för fyra år sedan (tror jag). Fick lära mig svänga i barnbacken då, lär nog få göra det i år också innan jag ger mig ut i den stora backen. Fast för mig finns det en risk att jag ramlar redan i skidliften.
Om jag får upp farten kanske jag kan åka precis som Franz Klammer gjorde. JAWOHL!
Det här åket såg min far i verkligheten i OS Innsbruck, dit han var bjuden då.
Lycka till Bengt jag har varit på Aboda Klint idag och åkt utför med mina två tjejer. Jag har klarat mig helskinnad och är nu väldigt trött. Åka utför har jag lärt mig på äldre dar,det är bättre än stå och frysa ner kommer man alltid. Så lycka till det är såååå roligt!
- Annelie Axelsson
-
fredag 20-feb-2009
14.15
Va kul att du också kom ner med benen i behåll, och jag håller med, det är himla kul att åka skidor nedför.
På Klinten har jag inte varit sedan den gången vi var där i högstadiet. Har för mig att jag inte vågade åka då, feg som jag var.
- Bengt-Ingemar
-
fredag 20-feb-2009
15.09
måndag 16-feb-2009
Mental slask
Det finns mycket material i Torrlösas mediaarkiv, inte bara foton och film. Även ljudinspelningar finns, av vilka en del är lite underliga. Bland dem finns några ljudklipp som är bra att ha när jag känner att jag behöver lite skratterapi.
Apropå Tingtongsamtal så finns det en inspelning som Tingtong och jag gjorde i mars 1997 när jag bodde i Malmö (hade lappsjukan ett par perioder och hyrde ut mitt hus i Torrlösa). Det ligger på ett kassettband som vi spelade in till våra exgrannar i Torrlösa som då hade flyttat till Spanien. Vi kallade det hela för "Mental slask".
Ett litet ljudklipp från den kassetten kommer här. Om flashprogram är installerat är det bara att klicka på pilen. Vet dock icke om det blir så kul för andra, men om skratt smittar så...
Tog med mig kameran igår på promenaden, och här är en del av den vy man har från golfbanan över byn Torrlösa. Bilden en aning ihoptryckt ty jag har använt zoomen.
Byn är inte stor, och här ser man kyrkan till vänster. Mitt hus ligger mer till höger. Fast de flesta husen är skymda bakom alla träd. Längst ut
till höger i horisontlinjen skymtar man också Turning Torso i Malmö, som ligger ca fem mil bort.
Apropå min minnesbild av Nobel nedan. Det är en ganska grov och förenklad minnesbild. Mycket fattas. Det är svårt att återskapa en djupare och nyanserad bild som känns fullständig, men det får vara som det är. Minnesbilder har en tendens att bli förvrängda och inexakta när åren går. Och jag har inte skrivit om hur han var som person. Alla som tyckte om honom får minnas honom på sina egna sätt eftersom vänner kan ha olika typer av relationer.
Till kära gamla fågelforsare. Jo, tänkte med enkla ord försöka skriva en liten minnesbild av min barndomsvän Nobel här som komplement till bilderna jag lagt in på honom. Det finns så mycket minnen, och andra har sina egna minnen av honom, men här är ett axplock av mina från barndomen.
Vi växte upp på samma gata, på Movägen i Fågelfors, vilket innebar att vi tidigt började leka med varandra, och vi lekte i stort sett varje dag upp till en viss ålder. Faktum är att Nobel ville leka så mycket med mig att min mor ett tag tröttnade på hans frekventa dörrknackande om dagarna. Minns att han därför fick ligga lite lågt med besöken. Fast jag gick ju ofta hem till honom också.
När jag lekte hemma hos Nobel har jag också svaga minnesbilder av hans far som dog i mitten på sextiotalet. Minns en gång att han sa till mig på skarpen när Nobel och jag hade bråkat, vilket vi ibland gjorde. Vi hade förstås mest kul, men kunde verkligen vara dumma mot varandra också. När våra mödrar ropade att vi skulle hem och äta kunde vi hindra varandra från att gå hem, inte så ofta dock, men ack ja, som barn är man minsann ingen ängel. Tillsammans kunde vi också sabotera för andra, bus som innebar att ha sönder saker bl.a.
Men det mesta var ändå oskyldigt och vi hade som sagt mest kul när vi växte upp även om det fanns mycket prestigekamp i vissa av lekarna. Vi bodde intill Ugglemoskogen och där tillbringade vi en hel del tid. Vi gjorde allt från att bygga hyddor, pilbågar, lådbilar till leka kurragömma m.m, då ofta med andra barn också. I Ugglemon blev det en del friidrott när vi var sju-åtta år. Min bror Lennart och grannen Jonny Berg arrangerade det hela. De hade sin kamp mot varandra och Nobel och jag vår. Vi tävlade då i diskus, kula, stavhopp, höjdhopp, och sprint. Dessutom spelade vi en hel del landhockey.
Minns att vi båda var med i Fantomenklubben och att vi lärde oss att skriva med de hemliga fantomentecknen. Med de tecknen gjorde vi bl.a listor på vilka tjejer vi tyckte mest om. Ytterst hemliga listor som dessutom gömdes väl. Det var bara vi som visste vad det stod. Mellan varandra hade vi aldrig några hemligheter. Nobel var t.ex, förutom min familj, den enda som fick veta att jag var sängvätare, ett mindre kul problem som först avtog i tonåren.
Hade också andra problem som jag berättat om i tidigare inlägg, problem som i fjortonårsåldern fick mig att dra mig undan umgänget med andra. Slutade i princip att gå ut på fritiden och höll mig hemma för mig själv. Då blev Nobel den ende som besökte mig, men även kontakten med honom blev mindre under några år i tonåren. Till slut umgicks vi inte alls på fritiden eftersom han hade roligare då med andra än med mig. Och jag var nog inte så intresserad själv av att umgås med honom, ja jag ville ju inte umgås med någon egentligen den perioden.
Min fritid då var i princip att pyssla med saker hemma för mig själv och att träna och spela fotboll. Men det var genom fotbollen som Nobel och jag fick kontakt igen, ty han började träna för att sedan spela i B-laget. Då var vi kanske i arton eller nittonårsåldern. Och när vi på nytt började umgås hängde jag dessutom med honom i det uteliv han levde. Kan inte påstå att jag alltid trivdes i det uteliv som var då, ty det var mest fylla på helgerna, men jag var ändå med på ett hörn.
Men livet i Fågelfors var inte min grej. Jag längtade därifrån, och när jag fick körkort brukade jag låna min fars bil för att åka ner till Helsingborg. Ville vara mycket med min bror och gå ut på samma ställen i Helsingör som han gjorde då. Och till Helsingborg och Helsingör drog jag med mig Nobel vissa helger. Han tyckte om att vara där även om det de helgerna blev en hel del fylla. Då hände det ibland att vi också kunde bråka med varandra. Mest handlade vårt käbbel om att ta det lugnt med alkoholen eftersom jag inte tyckte det var så kul när det blev för mycket fylla. Dock slogs vi aldrig och dagen efter var vi vänner igen. Måste säga att det ändå var mest kul när vi umgicks vid den tiden. Och vi drack inte jämt.
Ibland var andra kompisar till Nobel från Fågelfors med till Helsingborg, Ola och Ove Nääf, och Sussie hans tjej, och även Kinna hans syster var med en gång. Sedan flyttade Nobel och Sussie till Stockholm och då var vi och utforskade utelivet där. Det var i hans lägenhet i Stockholm som han sedan tragiskt kvävdes ihjäl i jan 1985 då halsen hastigt svullnade upp. Kommer inte ihåg hur man benämner det med medicinsk term och hur det egentligen gick till exakt. Men ambulansen hann inte fram i tid.
Sedan Nobel dog har han förekommit i mina drömmar då och då, liksom andra människor som levde i Fågelfors. Ibland dyker det upp ting också. Har bl.a haft återkommande drömmar om vår postlåda på Movägen 11. Den finns inte kvar längre, men i drömmen är den överfylld med brev som folk har skrivit till mig, folk som jag har träffat utomlands bl.a. Och varje gång jag kommer hem till vårt hus frågar jag min mor i drömmen varför hon inte har tagit in posten.
Jo, du och Nobel hade ju också en speciell relation, speciellt i tonåren, och minnena är många. Minns t.ex när vi var små och vi lekte mamma, pappa, barn i "Djurparken" i Ugglemon. Det var du, Maria Persson, Nobel och jag. Det var ungefär då Nobel och jag lekte med tändstickor och Ugglemon brann som jag berättade om i filmen. Ha det så väldigt bra själv Annelie :)
- Bengt Klasskompis
-
lördag 14-feb-2009
10.36
Det är konstigt vad tiden går. Tycker inte det är längesen Ola och Nobel var i Stockholm. Sussi har jag träffat ett par ggr. Ha det bra.
Hej Lena. Jo, tiden flyger iväg, samtidigt som den kan stå stilla av minnena. Om du träffar Sussi igen får du hälsa. Och ha det så väldigt bra du också.
Det känns kul med alla gamla klasskompisar och fågelforsare som tittar in här. Absolut. :)
- Bengt Klasskompis igen
-
lördag 14-feb-2009
13.20
onsdag 11-feb-2009
John of God
Sitter just nu i Lund. Monica, som nyligen kommit hem från Brasilien, har lånat min bil. Har precis sett en video som hon köpt där nere om John of God. Och har sett på foton som hon tagit på underbara ting.
Här är filmen. Del 1. Den har tre delar på Youtube.
Jo, apropå dokumentära bilder. Köpte min första systemkamera 1981, och här är den första bilden jag tog. Här syns min mor Helga, Birger Fransson och min far Nisse dricka champagne vid köksbordet. Att min mor drack var dock sällsynt.
Det kommer mer dokumentära bilder som jag tog på min kompis sedan tidig barndom, Lars Alfredsson, eller Nobel som han kallades. Det är bilder från 1981 till 1983, tagna i Högsby, Helsingborg och Stockholm bl.a. Han bodde i Farsta sista gången vi möttes och där jag tog min sista bild på honom innan jag stack jag utomlands i nov 1983. Tror att det kan intressera mina klasskompisar och många andra. Tyvärr gick Nobel hastigt bort i början av 1985 precis när jag hade kommit hem från min första längre utlandsvistelse. Tänkte försöka skriva ner en minnesbild också av honom.
Har inlett en ny sömnstrategi sedan några dagar, vilket innebär att sinnet får uppleva mer ljus. Går upp tidigare på förmiddagen och lägger mig tidigare på kvällen innan min tidningsrunda. Tidigare höll jag mig vaken tills rundan började och sov sedan åtta timmar kontinuerligt. Nu delar jag upp sömnen, som de flesta tidningsbud gör, och det känns bra, än så länge.
Den nya sömnrutinen innebär nu att jag till frukost, om jag vill, kan uppleva UR på teven, utbildningsprogram alltså.
Och i morse såg jag ett program som diskuterade bloggfenomenet.
Här är lite svensk bloggstatistik från programmet. År 2008 bloggade 5 procent av befolkningen och av dem var det dubbelt så många kvinnliga bloggare än män. De
som bloggar mest är tonåringarna, och då i dagboksform. 26 procent av befolkningen läser bloggar, och den siffran ökar varje år.
Många har betalt för att blogga och tjänar i snitt 10.000 kr i månaden. Vilket kräver att de skriver inlägg varje dag, helst då flera stycken. De som får mest besökare är ofta koncentrerade till ett ämne, vilket också innebär att de får mycket kommentarer, ibland tusentals varje dag. (Tänk så många sidor kommentarerna upptar då. Orkar man med att bläddra igenom det? Ja, om ämnet är intressant, men man får spendera mycket tid framför datorn.)
Det finns ju kändisar som får betalt för att blogga också, av vilka en del inte har så mycket att komma med när det gäller intellektets utveckling, men de får ändå enormt mycket besökare, ty alla är inte intresserade av intellektets utveckling. Eller så finns en nyfikenhet för det banala även i utvecklade hjärnor. Behovet av sammanlänkning av människor kan
också vara en del av ett utvecklat sinne, ty isolerandet av värden kan vara en aning bekvämt - och
ironiskt nog ofta fördummande om man är för snabb och självklar med att isolera sig själv från de fördummande. På något sätt är vi alla allt vare sig vi dekorerar oss med intelligenta eller ointelligenta attribut.
Nå, när det gäller statistik för min egen blogg så kan jag säga att jag har ett långsamt växande besökarantal trots att jag inte är så intensiv med inlägg och reklam. En väldigt stor procent av besökarna är från USA, tror nästan att de är lika många som de svenska. Av de amerikanska är vissa inne flera gånger samma dag. Av de svenska är många från Småland och mina gamla hemtrakter. Heja Fågelfors!
Jag får upprepade besök från personer från alla världens kontinenter, vilket är kul. Men som sagt, det är inte direkt tusentals varje dag, och tur är väl det. Då hade bloggen börjat ställa krav på att underhålla hela tiden, och en blogg kan ta över den bloggande så mycket att man anpassar sitt liv efter bloggen istället för tvärtom.
Apropå Fågelfors. Skall inom kort lägga in en grej som vissa med fågelforsanknytning kan beröras av.
Tingtong ringde igår från Thailand. Det blev historiens mest hackiga samtal. Han ringde med Skype och ett långsamt internet, och då kan det bli lite ha ha ha ha ha ha...ck...igt, nästan lite dadaistiskt.
Varför har människor inte dadaistiska telefonsamtal - på riktigt?
- Hallå! ä... e... ej... VA!? HA HA HA... é... åh... ilkö... illigt... HA HA HA... o´... flyg... yktips... á... é... ?... il... on... HA HA HA... nä... ja... é... ú... é... ASSSSSSÅ! é... i... y... Moon... bowl... (lång tystnad) 15:e... mat... é... HA HA HA... byxfnas... uh... slu... a... é...
Fick mail från en herre vid namn Nils Olsson som tillsammans med andra ska göra en filmdokumentär om ett hus här i Torrlösa som kallas Fyrkappan. Det är det äldsta huset här i Torrlösa och var en gång fattighus. Det ligger på en kulle ovanför den gamla kyrkogården, som jag skrivit om innan. Det är också känt för att vissa ägare har upplevt spökerier i huset.
Nämnde det för Nils. De ska nu forska i husets historia. Jag gav honom lite tips om vilka de kunde kontakta för mer info.
Glömde dock fråga honom var denna filmdokumentär ska visas.
Tacka vet jag dokumentären om köket som inte finns.
- F.D. Tingtong
-
fredag 06-feb-2009
12.16
Ja, kvalitetsfilmen om det ickeexisterande köket är ju en köksdokumentär som är en ickeexisterande köksfilm på Youtube. Fast det finns ju glimtar både här och där från köket som inte finns. Borde kanske göra en film som bara handlar om köket som inte finns.
Håller på och förbereder mig för att skapa en mängd målningar som kommer att ingå i samma tema. Många målningar blir det. Och temat kommer att vara himmelskt.
Försöker också fördjupa mig i hur man gör betongskulpturer. När våren dyker upp blir det också mycket att göra i trädgården eftersom jag vill skapa en skulpturpark av ena halvan. Är trött på att ha gräsmatta överallt. Nu blir det stenplattor och annat att gå på. Måste samla ihop en massa sten av mindre modell också. Och växter. Ett nedfallet eller nedhugget träd behöver jag också, som är helt med alla grenar kvar och som inte är för stort. Skulle vara intressant att måla det helt svart och sedan låta vita blad i något material hänga här och där. Eller tvärtom.
Funderar på att ha en hörna där allt är svartvitt.
Men spånar vilt för tillfället. Man vet aldrig vad det blir till slut.
På min ena dator fungerar det så att om jag klickar på gubben och håller nere knappen så får jag en gubbe till som jag kan föra omkring och få det att se ut som ett spöke brottades med den andra gubben Fast det går inte på den andra datorn.
Ja, det är knappt man tror sina ögon..... Jumbo-jumping. Never thought I'd see the day.
- Mowgli Tingtong
-
lördag 31-jan-2009
01.01
Om man siktar mot stjärnorna kan man nå taket.
Gammalt elefantordspråk
- Bengt Baloo
-
lördag 31-jan-2009
19.23
Peter och Nettan
Mina föredetta grannar här i Torrlösa, värmlänningar med mycket byggprojekt både i Spanien och i Marocko har nu en hemsida. Där kan man kolla in fina bilder. Bl.a på det hus de bygger nu i en oas i Saharaöknen.
Det är bra här, just nu regnperiod med 27 gr i luften. Bor i ett enkelrum nära La Casa, som den kallas. Det är väldigt organiserat med 60 personer som hjälper till, från läkare, sköterskor till medier som sitter i la corrente (energirum) för att rensa de sjukas energi.
Det är en väldig stark energi här. Jag gick fram till entiteten, João de Deus, och väntade mig en spirituell kirurgi, men det behövdes inte i mitt fall. Fick ta kristallbad och tabletter av passionfrukt, speciellt laddade av den energi jag behöver. Igår var den första dagen. Det måste ha varit 500 hundra människor här. Efter den första sessionen serverades en soppa till alla som del av healingen.
Det är en mycket fridfull och kärleksfull stämning, med många manniskor som arbetar, och de som kommer tillbaka är människor som har hittad frid.
Följde med tre kvinnor till det heliga vattenfallet nära La Casa, vilket var en otrolig upplevelse. Jag kände mig så lugn och tillfreds efter det. Det sägs att vattnet rensar din karma. Men man får inte fotografera eller plocka stenar, reglerna är många.
Hit kommer alla möjliga, från vetenskapsmän till små barn. Jag har lärt känna en ung kvinna som är amerikansk läkare.
Har köpt hem kristaller, och alla är välsignade.
Ha det bra.
kram, Monica"
Låter som Monica har en bra upplevelse. Och jag hoppas hon har med sig den goda energin och fridkänslan hem. Och det spelar egentligen ingen roll om man går igång av något verkligt eller illusoriskt, bara det inre fylls av en fridkänsla. Det gäller bara att få den att stanna. Risken är förstås att fridbehovet blir som ett drogbehov, och det kan kosta om man måste åka tillbaka ofta för att tanka upp sig med frid. Förhoppningsvis behöver inte Monica det. Tankstationerna borde också finnas här.
Tankningarna finns nog i möten mellan människor. Fick en gång veta på en omväg veta att jag hjälpt en vän när jag trodde att jag bara tagit mig tid att lyssna. Tid och frid rimmar!