| E-post: |
söndag 01-feb-2009
Elefantiskt cigarettdrama
01.28 kommentarer [skriv kommentar]
fredag 30-jan-2009
Allt är möjligt
22.56 kommentarer [skriv kommentar]
Peter och Nettan
Mina föredetta grannar här i Torrlösa, värmlänningar med mycket byggprojekt både i Spanien och i Marocko har nu en hemsida. Där kan man kolla in fina bilder. Bl.a på det hus de bygger nu i en oas i Saharaöknen. Klicka på sahara och sedan på more photos Hos dem kan man också hyra bostad under en tid. 20.11 [skriv kommentar]
Monica har träffat John of God
Fick mail från Abadiania i Brasilien. "Hej Bengt: tudo bem? Det är bra här, just nu regnperiod med 27 gr i luften. Bor i ett enkelrum nära La Casa, som den kallas. Det är väldigt organiserat med 60 personer som hjälper till, från läkare, sköterskor till medier som sitter i la corrente (energirum) för att rensa de sjukas energi. Det är en väldig stark energi här. Jag gick fram till entiteten, João de Deus, och väntade mig en spirituell kirurgi, men det behövdes inte i mitt fall. Fick ta kristallbad och tabletter av passionfrukt, speciellt laddade av den energi jag behöver. Igår var den första dagen. Det måste ha varit 500 hundra människor här. Efter den första sessionen serverades en soppa till alla som del av healingen. Det är en mycket fridfull och kärleksfull stämning, med många manniskor som arbetar, och de som kommer tillbaka är människor som har hittad frid. Följde med tre kvinnor till det heliga vattenfallet nära La Casa, vilket var en otrolig upplevelse. Jag kände mig så lugn och tillfreds efter det. Det sägs att vattnet rensar din karma. Men man får inte fotografera eller plocka stenar, reglerna är många. Hit kommer alla möjliga, från vetenskapsmän till små barn. Jag har lärt känna en ung kvinna som är amerikansk läkare. Har köpt hem kristaller, och alla är välsignade. Ha det bra. kram, Monica" Låter som Monica har en bra upplevelse. Och jag hoppas hon har med sig den goda energin och fridkänslan hem. Och det spelar egentligen ingen roll om man går igång av något verkligt eller illusoriskt, bara det inre fylls av en fridkänsla. Det gäller bara att få den att stanna. Risken är förstås att fridbehovet blir som ett drogbehov, och det kan kosta om man måste åka tillbaka ofta för att tanka upp sig med frid. Förhoppningsvis behöver inte Monica det. Tankstationerna borde också finnas här. 01.37 kommentarer [skriv kommentar]
onsdag 28-jan-2009
Andligt
20.30 kommentarer [skriv kommentar]
tisdag 27-jan-2009
Nisse Solig
Nisse Solig fick sin dom idag. Det blev inte dödsstraff, vilket gläder mig. Det slutade med fyra tvåor, vilka icke äro så dyra att åtgärda. Annars brukar bilbesiktningen vara en hård domstol för mina stackars bilar. Dock icke nu. Den skola rulla åtminstone ett år till - hoppas jag. 20.38 [skriv kommentar]
söndag 25-jan-2009
John of God
Apropå Gudstro. Snart landar Monica, Amandas mamma, i Brasilien för en två veckors vistelse där hon ska träffa en man som kallas John of God, João de Deus, ett spirituellt medium som säger att Gud och andar använder honom för att hjälpa och hela människor, både kroppligt och mentalt. Det sägs att att man bör ha en stark tro för att det ska fungera. Massor av folk vittnar om att hälsan och livet blivit mycket bättre. Får hoppas att Monica har tron. Själv har jag inte en tillräcklig tro på den här typen av healing även om jag tror att det kan finnas en andevärld som kan vägleda. Har dock icke någon god Gudstro, åtminstone inte på en Gud att be böner till. Men tror jag på placeboeffekter av tro i vissa sammanhang. Folk vallfärdar till denne man från hela världen och det kostar en del för de som flyger långväga, men det anmärkningsvärda med John of God är att han faktiskt inte tar betalt och han tar emot hundratals varje dag. Han levebröd får han från den farm han äger. Fast jag vet inte, jag känner inte till allt. Nåväl, Monica ska maila mig senare om hur det går. Hon har ingen svår sjukdom som ska botas, men vill ha hjälp med livet och sin personliga utveckling. Även om jag är skeptisk hoppas jag verkligen att det går som hon själv hoppas. Här följer en brittisk dokumentär, något kritisk, om John of God. Den visas i fyra delar på Youtube. Här är del 1 och del 4. På Youtube finns också många testimonials, vittnesmål, av folk med positiva upplevelser. Det sägs att 85 procent blir botade. Hmm... 21.48 [skriv kommentar]
fredag 23-jan-2009
Seriöst
Att skriva seriöst är en speciell känsla. Jag är någon annan då. Ja, det låter kanske lite märkligt, men mitt skrivande jag skiljer sig en del från det sociala jaget de stunder då den seriösa sidan släpps fri. Även om det seriösa skrivandet inte alltid är ett kvalitetsskriveri har det jaget ändå ett bättre ordförråd och en bättre formuleringsförmåga än det sociala, vars ordförråd och meningsbyggande kan vara ytterst torftigt vissa stunder. Det sociala jaget är också mer undangömmande, medan det skrivande vill fram och visa sig. Och det jaget vill vara så oändligt mycket större och djupare. Även om jag inte alltid är så seriös och allvarlig när jag bloggar, är det skönt att kunna variera mellan seriöst skriveri och ett mer lättsamt. Jag behöver space. 04.57 kommentarer [skriv kommentar]
torsdag 22-jan-2009
SSPX
Såg uppdrag granskning igår om SSPX, ett brödraskap inom den katolska kyrkan som stöder extremhögerpartier och som nazister ser som bundsförvanter. Bl.a fick vi höra av en av de ledande biskoparna att förintelsen av judar aldrig har ägt rum, och att gaskamrar aldrig har funnits. De, som så många andra som anser sig utvalda av Gud att visa vägen, sanningens väg, och som samtidigt ser sig som högre stående, har funnit en tro som leder dem så vilse in i vanföreställningar att deras tro mer kunde beskrivas som ett psykotiskt tillstånd, ett tillstånd av svår brist på sjukdomsinsikt, men där de frälstas ansikten utstrålar det saliga leendets psykos. 05.14 kommentarer [skriv kommentar]
onsdag 21-jan-2009
OBAMA
!... ?... 01.12 kommentarer [skriv kommentar]
tisdag 20-jan-2009
Idrottsgalan
Såg en del av idrottsgalan på måndagskvällen. Nanne Bergstrand fick priset som bäste ledare, själv var jag inte bjuden trots att jag tillhör Sverigeeliten i datagolf. VA!? Nå, Nanne framförde en tankvärd liknelse i sitt tacktal som inte handlade om idrott. Tänkte försöka återge den här men det blir ej med samma ord och formuleringar, men bilden och liknelsen går nog fram ändå. En pappa gav sin lille treårige son en lekuppgift att pussla ihop en bild som pappan hade klippt ut från en tidning. Bilden föreställde världen, och pappan hade klippt sönder den i flera pusselbitar. Sonen tyckte att det var för svårt när han såg pusselbitarna på världen. Men på andra sidan tidningsbilden fanns en bild på en människa, och det upptäckte sonen som vände på alla bitar och började pussla ihop människan istället. Då sa pappan: Men det är ju fel bild du pusslar ihop! Varvid sonen svarade: Det går bättre att få ihop världen om man fixar människan först. 04.45 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 19-jan-2009
Apropå ljusfenomen på himmelen
Jo, det märkliga ljusfenomen som lyste upp himlen vid åttatiden på kvällen i lördags, var inte alls orsakat av någon bolid, en slags meteor. Nää, det är lite väl orealistiskt. Det som fick himlen att lysa upp var en kompis till mig från en annan galax. Ljusfenomenet orsakades helt enkelt av den farkost han använde. Han kom bara för att få en kopp kaffe. Inget märkvärdigt alltså. 07.08 kommentarer [skriv kommentar]
lördag 17-jan-2009
Israel
Ok, Israel var det, då försöker jag igen med inlägget. Märker att jag har svårt att komma ihåg hur jag skrev inlägget innan. Det lär bli annorlunda formulerat nu. Vet Israel hur man skapar försoning? Egentligen är detta en universell fråga, och en inre. Människors förmåga att försonas skiljer sig. En del kan av egen kraft försonas med andra, ty de vet att de måste, hur stora trauman av tragik och orättvisa de än råkat ut för. Andra kan det inte. De måste ha hjälp - genom andra, de som har kunskapen och den insiktsfulla kontrollen, de som koncentrerat kan bearbeta passiv offermentalitet, hat och vedergällningsbehov, de som kan öppna upp låsta perspektiv. Nu har det gått ett par dagar sedan raderna skrevs ovan och just nu är det vapenvila, men en ytterst osäker sådan. Inga dialoger mellan parterna har egentligen skett, och fan vet om det kommer att ske. En försoning blir svårt efter all bombning från israelerna. Dessutom lär det ständigt riktas laddade vapen från båda håll, vilket inte gör saken bättre, oavsett om de används eller ej. Det man kan hoppas på i framtiden är att folk från båda sidor blir så trötta på dödandet och hoten att man bildar en massiv protestkoalition - tillsammans. Och att världen trycker på. Tyvärr finns det för många, på båda sidor, som inte vet hur man försonas. När jag var i Israel 1986 spenderade jag sex månader där, och det första intrycket jag fick av vissa israeler var just oförmågan att skapa försoning. Mina första dagar i Israel spenderade jag i Tel-Aviv i väntan på att få en plats på en kibbutz. Där fanns ett speciellt kontor med väntsal där vi som sökte plats fick sitta hela dagarna, och vi som skulle bli volontärer i tre månader var från världens alla hörn. En del av dem blev jag väldigt god vän med. När vi satt där lärde jag också känna Marion från Tyskland som var före mig i kön. Hon blev nekad plats på två kibbutzer enbart för att hon var tyska, vilket innebar att hon fick sitta i väntsalen en dag extra. Till slut var det en kibbutz som accepterade henne, och den var belägen utanför Haifa, ganska nära den kibbutz som jag sedan hamnade på. Eftersom vi blev vänner i väntsalen, träffades vi senare igen och liftade runt en del i Israel. (Se liftarbilder den 20 nov 2007) Men hon är ett exempel på hur en helt oskyldig person, som inte har någonting med nazisterna och förintelsen att göra, ändå blir demoniserad som något ont som man ej kan försonas med. "Nej, en tyska accepterar vi inte". Dock, jag tror många kibbutzer ändå välkomnade tyskar, men som sagt, det är skillnad på människors förmåga att försonas och gå vidare. Jag fick också uppleva hur israelers syn på palestinier och arabiska muslimer kunde skilja sig. Det fanns de som såg på dessa araber som ett lågstående folk, ett folk med ett mindre människovärde. Sedan fanns det de andra, de som respekterade dem som likvärdiga. Och samma skillnad i syn upplevde jag bland de araber jag mötte. En del tyckte illa om israeler och judar, andra kunde leva med dem utan problem. Speciellt i de sufiska byarna var både gästvänligheten och den fredliga attityden påtaglig. Tyvärr påkallar de fredliga människorna inte lika mycket på uppmärksamhet som de som hatar, dödar och provocerar. I ett pågående krig med så mycket civila offer blir också propagandan från båda sidor mycket ensidig, cynisk och oansvarig. Och medias rapportering blir därefter. De motbilder som verkligen skriker om att få visas sänds inte. En bearbetande instruktionsfilm om hur man skapar fred och försoning borde sändas dagligen i Israel och på Gazaremsan, helst runt hela mellanöstern. Och ledarna, de som talar i sitt folks namn, borde träffas tillsammans i en fredskonferens där de får specialstudera denna film. Och sedan får de bevisa att de fattat filmens innehåll. 20.43 kommentarer [skriv kommentar]
Israel
Skrev ett långt inlägg om Israel, men så försvann allt när jag skulle spara det. Bajs! Bloggfunktionen ballar ur för lätt. Ibland måste man logga in gång på gång för att kunna spara det. Prövar igen och får se hur mycket jag kommer ihåg. Det blir dock frustrerande om jag inte kommer ihåg formuleringarna och tankarna som jag var nöjd med. 20.13 kommentarer [skriv kommentar]
Dagspromenad
Idag blev det faktiskt en promenad i solsken - lite längre också än normalt. Gick runt den nya golfbanan där jag fann att man har nya fina utsiktsvyer. Golfbanan ligger på en höjd och från klubbhuset har man också tjusig utsikt över det öppna landskapet söderut. Man ser både Turning Torso i Malmö och Öresundsbron, som ligger ca fem mil härifrån, eller nåt. Det finns annars en del upphöjda platser i trakten där man ser rätt långt. Utanför Svalöv, nån kilometer västerut, har man en lång vy där man ser flera städer, Landskrona, Köpenhamn, Lund och Malmö. Vid Millenieskiftet körde jag och Amanda ut till den platsen och kollade på allt fyrverkeri. Det var tur att det var klart väder den natten. 16.25 [skriv kommentar]
fredag 16-jan-2009
Apropå kvällspromenader
När jag är ute och går på kvällar tar jag ett speciellt stråk som tar ca 45 minuter om jag går fort. Det är en blandning av skogs- och åkerväg som går rakt fram till en golfbana. Då har jag musik med mig i öronen som triggar igång spännande saker i mitt huvud under promenaden. Och med musiken kan den mörka kvällen bli mycket poetisk - faktiskt. En sådan promenad är dock inget för mörkrädda, ty även om jag har många rädslor, så har jag inte rädslan för mörker, och mörkt kan det vara en januarikväll om det inte finns belysning. Häromdagen var det dessutom extremt dimmigt, hade stora problem med att se vägen jag gick på. Eftersom jag är lite av vägen lyckades jag också gå av vägen - ner i diket. Icke så farligt dock, blev bara lite lerig om fötterna. Jag är en person som förstås också behöver ljus, men mörker gör mig inget, åtminstone inte att promenera i det. Som barn var jag rädd för mörker. Då inbillade jag mig mycket som kunde hota och skrämma mig. Fast det är klart, skulle det mot förmodan dyka upp någon svart skugga under promenaden, något som skulle kunna vara ett osaligt spöke, eller ett otäckt troll, eller en blodtörstig vampyr, eller en yxmördare, så säger jag bara: - SKIT NER DIG! 05.05 kommentarer [skriv kommentar]
torsdag 15-jan-2009
Jesus flyger
Då fortsätter serien om Jesus. För de som inte vet. Serien om Jesus började den 22 dec 2008. JESUS IS FLYING AWAY - del 2 07.36 [skriv kommentar]
onsdag 14-jan-2009
Nattfilm
I natt filmade jag i teckomatorpisk dimma. Och här kommer lite mer minimalistisk musik. Porlande. Sätt igång musiken och rulla ner till den 6:e jan, till Pingpongbilden, och se det minimalistiska sambandet. 05.16 kommentarer [skriv kommentar]
tisdag 13-jan-2009
Någonting vackert
Att få coola ner och vila i det vackra och magiskt uttrycksfulla - behövs. Saburo Teshigawara's dansverk Absolute Zero utforskar tillståndet av fullständig stillhet. 05.20 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 12-jan-2009
Apropå film
Såg lite på Guldbaggegalan under kvällen. Jan Troells film kammade hem en hel del, men Torrlösa Filmproductions gick lottlösa. Tur att Guldmyran finns. Apropå film igen. JESUS KOMMER! 22.26 [skriv kommentar]
Halt
Var på konstvernissage med Marietta i Espergaerde, utanför Helsingör på lördagen. Blev inspirerad av stället där vi var, inte bara av att måla, men också av att fixa till trädgården som en skulpturpark. På söndagsmorgonen lyckades jag kasa av vägen under min runda. Det var halt så in i helvete. Hade halkat förbi ett par postlådor på ett ställe och när jag sedan skulle backa tillbaka fick jag inte stopp på min företagsbil utan fortsatte glida förbi lådorna - igen, och sedan vidare ned i diket, som tyvärr var rätt djupt just där. Och där satt jag tills en bogseringsbil kom och drog upp bilen. Han körde den sedan till en Toyotaverkstad i Landskrona för att bli kollad. Vägen var väldigt lutande just där, annars hade jag nog klarat att hålla mig på vägen, men så kan det gå. Fick låna nattchefens bil för att slutföra rundan, men var inte hemma förrän åttatiden på morgonen. Det blir rapport på det där. ----------------------------------------------------- På söndagskvällen blev det middag i Lund, vilket betyder att film nr:2 med Jesus kommer lite senare under måndagen - tror jag. 00.22 [skriv kommentar]
fredag 09-jan-2009
Jesus
I morgon kommer man att se Jesus flyga över sundet, in över Danmark, och sedan... ...vet man inte. 22.53 kommentarer [skriv kommentar]
Steve Reich
Jag lyssnar rätt mycket på minimalisten Steve Reich när jag kör mina rundor på natten, och varje gång jag lyssnar blir jag helt betagen av magin musiken framkallar. Speciellt ett långt stycke som heter "six marimbas" spelar jag om och om igen därför att stycket tar mig till en värld där jag tycker om att vara. Men minimalistisk musik kräver sin tid att upptäcka. Här nedan följer ett par stycken av många som jag också gillar. Provsmaka dem! Skruva upp! (En ljudmässig fördel om man har datorn kopplad till stereon) Steve Reich "Music for 18 Musicians" - Section IV Här följer Section IX - underbart! Tyvärr blir dessa sekvenser avbrutna tvärt plus att det är lite hack här och där, men allt finns ju att köpa, och en del finns att ladda hem. 05.12 [skriv kommentar]
torsdag 08-jan-2009
Konstfunderingar
Mitt liv som målande bildskapare ligger lite på is för tillfället. Ja, och mina hemsidor med måleri är inte uppdaterade, ty jag har varit lite lat på den fronten. Tycker egentligen inte om de hemsidorna och vill helst göra en helt ny. En del bilder är också väldigt amatörmässiga, fast de är en del av min historia, därför visar jag dem. Men jag känner att jag vill göra nya bilder, och ställa ut en del. Jag vet att jag har en talang, men har inte satsat på någon större karriär. Har bara målat periodvis och mest utan kommersiell avsikt. Ibland har det gått många år mellan penselkladdandet, och jag har också varit mer inspirerad av andra former av kreativ sysselsättning, typ idékonst och annat pyssel. En del av det är ett mer lekfullt skapande som man inte kan göra karriär på, eller en inkomst. Har inte varit speciellt motiverad av att jaga efter pengar på det sättet heller, att bli en handelssnubbe som skapar varor för försäljning. Krasst sett. Dock har jag då och då gjort lättsålda fjäskbilder enbart för att jag behövde pengar. Nå, allt som jag sålt är inte enbart duktigt fjäsk, vissa har haft en värdefull mening och känts viktiga. Men har ändå funderat på att jobba deltid som konstnär på riktigt, men har tvekat länge nu om att ta det steget. Dock, om jag skulle bli någorlunda framgångsrik ger det mig förstås en högre inkomst och en viss frihet i livet. Men för att bli framgångsrik krävs det disciplin och att arbeta på sin egen utveckling, att gå från amatörmässighet till att göra saker med substans som håller i tiden. Möjligen måste jag också jobba med min bohemiska livshållning, fast asch... nää det behöver jag inte alls. Har dock ingen ateljé att arbeta i för tillfället, men ett av mina vårprojekt blir att skapa en ateljé. Å GÄSS! ------------------------------------------------------ Snart kommer någon att bli den tjugofemtusende besökaren. Vem kan det vara månne? 00.00 kommentarer [skriv kommentar]
tisdag 06-jan-2009
Ping Pong
På den inre fronten intet nytt. Men det blir ljusare nu - vilket är en skön känsla. 
Ja, det var så här det såg ut på akuten nyårsdagen. Typisk panikångestsymtom, minimalistiskt. 18.56 [skriv kommentar]
måndag 05-jan-2009
Salong Backlund
Min otroligt slappa frisör öppnade upp idag. Och han erbjöd sig också att raka av mig skägget. Eftersom jag haft skägg nu i ca 20 år tyckte jag att det kunde vara intressant att vara skäggfri igen. Och det är jag således nu, förutom en liten Buffalo Bill-stump på hakan. Ja, helt plötsligt ser jag 20 år yngre ut - nja, kanske inte riktigt, men nästan. Mitt skägg skaffade jag en gång för att jag tyckte det var så evinnerligt tråkigt att raka mig varje dag. Nu får vi se hur det blir. Märkte dock idag när jag var ute att det drog lite kallare om kinderna. Nu undrar jag bara om folk kommer att känna igen mig? Får kanske ha en skylt på magen med mitt namn. Det var det om mitt skäggliv. Och nu en kommentar om Israels attack mot Gaza. Det tycks finnas en automatiserad mentalitet bland styrande i Israel att hellre anfalla än kommunicera, en mentalitet som liknar en viss George W Bush. Likaså finns den i Hamas. Och nu kan man räkna med att fundamentalism som bygger på hat får nya medlemmar. Det blir precis som en panikångestattack, en liten rädsla triggar igång en större rädsla som triggar en ännu större rädsla i en eskalerande spiral som till slut är i total okontroll. Så är effekten av Israels attack, fast en spiral av hat. Nu kommer förmodligen fler självmordsbombare att anmäla sig till den rörelse av terror som inte heller tror på kommunikation, en rörelse som sprider ut sig. 19.24 [skriv kommentar]
söndag 04-jan-2009
Stabilare
Började jobba i natt igen. Gick alldeles utmärkt. Fick dessutom en julklapp av en abonnent i efterskott. Nice. Apropå mitt inre tillstånd så har det varit bra idag, men som sagt, en attack kan komma när man minst anar det. Får försöka att inte bry mig så mycket om det. Speciellt bör jag inte ta panikångestattacker på för stort allvar, även om det inte är kul när man upplever den. När man är labil så har man ångest inför att få ångest och det är den första ångesten eller oron som man bör ta bort. Att använda humor och driva med sitt eget tillstånd är ett sätt, inte nödvändigtvis helt botande, men ändå. Ångest kan annars vara en laddad sak för många och ofta både överdramatiserad och demoniserad, vilket ofta innebär att man inte kan prata öppet om det. Har själv upplevt hur tyst det kan bli i en lokal med människor när jag öppet har berättat om panikångestattacker. Även i offentliga miljöer kan det finnas en ångest inför ångest. Det blir ett stigma som i sig själv inte är särskilt hälsosamt. Men har upplevt i andra sammanhang hur ångest också kan behandlas med öppenhet och uppriktighet, vilket är väldigt läkande. Förr var jag själv, av rädsla, en del av den stigmatiserande kulturen, men nu vill jag inte vara det. Att skriva om det i en blogg så här känns också befriande, och jag kan skriva om det utan att vara rädd för hur andra reagerar. Eftersom panikångestattacker inte är något som man dör av behöver man ju inte tycka synd om mig heller. Vet dock att det finns mindre kunniga människor (Har upptäckt en del av dem på nätet) som tycker att vi som upplevt panikångest är fåniga idioter som inbillar oss, och de säger: "väx upp" eller "skärp er", som om det vore en baggis att ha kontroll. Ja, i mitt fall kanske jag skulle behöva "växa upp", men jag är bara en av hundratusentals i Sverige som drabbats av panikångest, och många av dem, de flesta, lever inte alls som jag. Nå, det kommer alltid att finnas verklighetsexperter som dömer ut folk som är "svaga". Men det blir lustigt med dessa "starka" människor som är så självupptagna i sin egen förträfflighet och vetskap att de varken behöver lyssna eller noggrannt undersöka den verklighet de tycker till om. Tja, vad kan jag mer säga om dem? Jo, väx upp, skärp er, annars kommer Dr Mabuse och ångestframkallar er. (Möjligen kan den sistnämnda raden uppfattas som aggressiv, men den är ytterst lättsam, jag lovar.) 22.45 [skriv kommentar]
lördag 03-jan-2009
Lite labilt
Har varit rätt lugnt sedan min panikångestattack på nyårsdagen, har sovit gott, men under kvällen har jag känt av begynnande små symtom av obehag, speciellt i bilen på väg hem från affären. Stressymtomen började i benen, precis som det gjorde nyårsdagen, men denna gång eskalerade det inte. Dock, jag tog ett lugnande piller för säkerhets skull för att förhindra ny attack. Nu är det lugnt igen, men som sagt, det är ingen stabil känsla. Förra perioden för drygt nio år sedan, då jag fick panikångestattacker av något svagare natur, dock utom kontroll, fick jag gå och få behandling för det i form av medicinering i sex månader. Attackerna försvann rätt omgående då men skulle ändå fortsätta medicineringen tiden ut. Kommer ihåg att det var lite besvärligt sedan att avvänja mig vid medicinen, men jag mådde rätt bra när jag var medicinfri. Då hade jag dock inget nattjobb, så det fanns en annan orsak till attackerna. Då fanns också möjlighet till kognitiv beteendeterapi (KBT), men köerna var så långa att min doktor föreslog medicinering istället. Denna gång får jag se vad det blir, men jag antar att jag gått in i en labil period igen, även om jag i skrivande stund känner mig rätt lugn. Skall gå till doktorn och se om KBT är ett möjligt alternativ denna gång. KBT är ju för att behandla fobier bl.a, och många får livsförändrande resultat av den typen av terapi. Det finns faktiskt de som får lindriga panikångestattacker, men som inte själva kan definiera det som panikångest. Dock kan det påverka livskvaliteten, speciellt om det finns fobier som ligger bakom. Man kan testa sig här.Vissa bedövar sig från sin ångest på olika sätt, med alkohol, droger eller något annat. Själv dricker jag väldigt lite, ett glas vin om dagen på sin höjd, med det är inget som själen bryr sig om nu. En KBT-metod som kan behandla panikångest och fobier är den här. Kostar dock lite. (Kl 23:26: Teven är på i bakgrunden. Backlund gjorde sitt andra mål nu i J-VM, ett positiv tecken - om man heter Backlund alltså) Här är lite mer utförlig info om vad en panikångestattack innebär. 23.17 [skriv kommentar]
torsdag 01-jan-2009
Helsingborg
Tänk, här har jag skrivit om att leva mer hälsosamt, att inte ramla ner i ett hål, och så inleder jag årets första dag med ambulanstransport till akuten i Helsingborg. Jag hade mått alldeles utmärkt på nyårsafton hos min bror Lennart och fru Stina. Käkat middag, druckit och haft det trevligt tillsammans med ett par vänner till dem. Och tolvslaget upplevde vi på taket på det hyreshus de bor i. Gick och lades oss vid halv tretiden, men kunde inte sova, eftersom jag inte ställt om min dygnsrytm, trots att jag är ledig. Normalt sover jag åtta timmar efter en tidningsrunda, men nu, denna dag blev det inte en enda minut. Var alltså lite trött när jag käkade frukost där, men kände mig ok ändå och tänkte ta igen sömnbristen när jag kom hem. Dock, när jag satte mig i min bil för att köra hem märkte jag att jag höll på att glida in i en panikångestattack. Jag har haft sådana förrut med varierad obehagskänsla. Oftast har jag kunnat lugna ner mig själv när de inträffat, men icke denna gång. Den här attacken var helt annorlunda från de jag upplevt tidigare. Kom inte särskilt långt när jag kört iväg, och fick stanna bilen en bit innan utfarten från Helsingborg. Försökte gå en sväng i frisk luft och andas med lugna andetag. Det brukar hjälpa - ibland. Men den här gången skenande det iväg helt utom min kontroll, och jag har aldrig upplevt en så kraftig obehagskänsla tidigare. Nu rusade hjärtat på snabbare och snabbare och det kändes som om jag höll på att tuppa av. Och vid det här laget började jag tro att det kanske var allvarligare än en panikångestattack. Ringde min bror som kom till assistans, men då var jag i ett stadie då jag verkligen trodde att jag kunde dö. Mina båda händer domnade helt bort på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare, och det var som om kroppen började stänga ner all blodcirkulation. Då bad jag min bror ringa ambulansen innan jag tuppade av helt, eftersom jag verkligen trodde att jag skulle tuppa av. Väl inne i ambulansen började mina ben att skaka okontrollerat samtidigt som min hals och delar av bröstkorgen också helt domnade bort. Jag hade då svårt att andas. En riktig skräckupplevelse kan man säga - för mig. Ambulanspersonalen började genast att kolla blodtryck och göra ett EKG-test. Sedan gav de mig en lugnande spruta som började verka ganska snabbt vilket fick kroppen att börja funka igen - som väl var. Men jag var också i något slags chocktillstånd då, kunde inte lugna ner mig helt. På akuten hamnade jag vid en korridor där det gjordes nya tester, men platsen där jag låg hade inte direkt en lugnande effekt. Från min säng såg jag nya patienter anlända, av vilka en var rätt högljud, en upprörd röst som pågick ett par timmar. Dessutom dog en person. Han rullade de ut alldeles framför mig, övertäckt. Men även om miljön var mindre behaglig så motverkade sprutan nya triggningar till panikattacker. Nå, min vistelse på akuten blev lite lång, eftersom det var mycket väntan mellan olika provtagningar och sedan ny väntan på att läkaren skulle dyka upp. Men till slut fick jag en dom. Det var inget fel på mig alls. Och då kändes det meningsfullt att ha fått en full besiktning av kroppen, det hade jag ju inte fått annars. Dock konstaterades att jag har en ångest som blommar upp i särskilda situationer, som t.ex sömnbrist, och jag fick lugnande piller med mig hem att taga vid behov. Eftersom jag inte fick lov att köra bil, fick min bror köra hem mig. Sedan blev det sängen och här sitter jag nu och skriver detta och mår rätt bra. Är det inte märkligt hur själen kan påverka kroppen. Bör alltså få ro. 23.38 kommentarer [skriv kommentar]
arkiv
|
Jag heter Bengt Backlund. 
