| E-post: |
tisdag 30-sep-2008
Troell
Såg reprisen om Jan Troell i går kväll. Han tillhör dem som upplever livet mer intensivare genom en kamera. Tänk då de som anser att den riktiga verkligheten och livet upplevs bäst utan en kamera, och bland dem finns också de som nedvärderar den som måste fotografera eller filma sina upplevelser eller sina liv. Är inte den riktiga verkligheten och livet - ALLT, varje yttring, varje skeende, varje upplevelse, vare sig med eller utan kamera? Hur kan det ena upplevandet bli mer riktigt än det andra? Ack ja, det kan gå fånig prestige i att vara mer - riktig. Dock, det ju faktiskt inte så praktiskt att ha med sig en kamera precis överallt i varje moment av tillvaron. Jo, Troell drömde en gång att han spelade tennis med Hitler. Själv har jag funderat på att göra en liten film när jag spelar golf med Hitler, en - riktig - upplevelse och händelse. Den filmen kommer så småningom på bloggen. Många filmer blir det. Inte direkt genomarbetade i Troellklass precis, men likväl, det är filmer. 05.00 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 29-sep-2008
Apropå Fågelfors
Har nu lagt in dokumentärfilmerna på fågelforssidorna. 17.06 kommentarer [skriv kommentar]
Pilobolus
Fick ett mail från Marietta med skuggdansgruppen Pilobolus. Här är två reklaminslag med denna dansgrupp. Häftigt med allt det man kan uttrycka med mänskliga kroppar. 17.04 kommentarer [skriv kommentar]
Dagarna...
...går så fort att jag knappt hinner med att andas. Kom just på att jag måste producera ett nytt nummer av El Gato. Mer pyssel framför datorn alltså. 04.53 [skriv kommentar]
lördag 27-sep-2008
Jag...
...ämnar lägga in fågelforsfilmerna på fågelforssidorna om ett spadtag. Det blir lättare att hitta dem då för eventuella nyanlända fågelforsare. Yes! Och nu är jag sugen på kaffe. 01.16 [skriv kommentar]
Och nu...
fredag 26-sep-2008
Apropå min historia
Dessa filmer med berättelser från Lennarts och min uppväxt i Fågelfors är små kuriosaskvätt av historien. Fördjupar sig alltså inte i helhetsbilden. Barndomen formar oss, men vad filmerna inte talar om i mitt fall, är hur jag hade det inom mig. Tidigt i min barndom utvecklade jag defekter, både fysiska och psykiska, som påverkade mitt liv hela tiden. Jag var sängvätare och jag var fullproppad med ickerationella rädslor. Fick problem med sociala fobier som triggades igång i vissa sociala sammanhang. Kunde t.ex inte äta eller dricka om någon såg på mig. Blickar triggade ofta igång en blockerande ångest, som kunde få kroppen att börja skaka. Har också skrivit om detta i början av min bloggkarriär. Men min barndom var inte enbart präglad av mina defekter. Hade väldigt kul väldigt ofta. När jag lekte förträngdes det obehagliga bort och jag gick helt upp i leken. Det var först när jag gick in i tonåren som mina defekter började bli verkligt handikappande för mig. Då blommade också skamkänslorna upp för hur jag var. Att t.ex vara sängvätare långt upp i tonåren var inte så bra för självkänslan, och de sociala fobierna gjorde inte saken bättre. Vid fjorton års ålder ungefär började jag dra mig undan helt från ett uteliv med andra. Och det var inte defekterna som fick mig att dra mig undan, det var skamkänslorna. Kulturmiljön jag växte upp i var inte heller någon öppen miljö. Hade man svagheter eller problem var det bäst att hålla det för sig själv, speciellt om man var kille. Har en känsla av att den inte är så öppen idag heller. Fast nu styr inte gammal kulturmiljö över mig, inte på det stigmatiserande sättet i alla fall, därför kan jag skriva om detta utan att vara rädd för att betunga andra eller att känna mig själv betungad. Om någon ändå tycker att detta är dystert och djuuuuuuupt får man i så fall ta ansvar för sitt eget betungande. Även om min tonårsperiod var en enda lång väntan i ensamhet på att att livet skulle börja så känner jag ingen sorg över det nu. Det var som det var för mig. Däremot kan jag känna sorg över att gamla mönster än i dag lever kvar och formar tillitsblockerande kulturmiljöer som inte stärker barn - och vuxna - i sin självkänsla och identitet. Dålig självkänsla och avsaknad av djupgrundande identitet förleder och krymper alldeles för många. Nya generationer programmeras till att bli vettskrämda för personlig öppenhet och uppriktighet, den som baseras på självinsikt och andras bekräftelse. Och då blir ofta skenet viktigare än det sanna. Och vissa yttringar blir tragiska helt i onödan. Dålig självkänsla kan hos vissa leda till allt från avundsjuka, svartsjuka, missbruk, mobbing, förtryck, rasism, ja för att inte tala om hat. Dödsskjutningen som nu hände i Finland, ett land som också är känt för stängda kulturmiljöer, hade förmodligen aldrig hänt om alla från början blivit behandlade och stärkta av en social kultur med en obligatorisk offentlig öppenhet. Hur ska man fångas upp om ingen vet något? För att återgå till mig själv så är jag en ganska introvert typ även om jag kan ha utåtriktade stunder. Som känsligt barn tillhörde jag de som drog sig undan när livet blev jobbigt, så kan jag göra än idag. Min eskapistiska läggning har också format mina intressen. Dock väldigt fredliga. Mitt hem var inte det tryggaste av hem även om det fanns goda stunder. Bråk var extremt obehagligt för mig och då ville jag inte vara där. Som introvert barn började jag tidigt att dagdrömma och fly genom att använda fantasin. Och för mig blev det sedan en meningsfull tillgång. Även den sociala ensamhet, som jag i tonåren också kände skam över, blev en tillgång när jag slutade att vara rädd för den. Att inte ständigt behöva söka social kontakt eller vara med i ett gäng av något slag ger mig idag en frihetskänsla, även i perioder då jag får en släng av folkskygghet. Behöver dock umgås med folk då och då, och socialt umgänge kan vara en rejäl uppåtkick, men ibland också formidabelt tråkigt - för mig. Jo, för att återvända till min tonårsperiod. Jag var, som de flesta killar, intresserad av tjejer då, men mina defekter gjorde det omöjligt att ens komma i närheten. Och eftersom självkänslan var som den var, plus min blyghet, lät jag ingen komma nära trots att det fanns tjejer som gillade mig - och jag gillade dem. Kunde inte ens svara på deras blickar, och då tröttnade de ju så klart. Jag ville verkligen fungera och vara normal då som alla andra, men kände mig aldrig normal. Dock gav fotbollen en viss lindring, att träna och spela. Då var problemen förträngda för en stund och det var en "normal" syssla som jag kunde gömma mig i. Men i tonåren hade jag egentligen ingen nära kontakt med någon genom fotbollen heller. Jag liksom bara visade upp mig och kunde få lite positiv bekräftelse genom prestationer och infriade förväntningar. I övre tonåren blev böcker den hjälp som fick mig att ta tag i mig själv. Böckerna satte ord på det jag kände och ville och de gav mig moraliskt stöd att börja definiera mitt eget liv. De sista åren jag bodde hemma blev revoltår. Jag slutade bl.a att söka bekräftelse från min far och revolterade på alla sätt. Slutade också med fotbollen, och jag flyttade till Skåne. Sedan revolterade jag också mot Sverige och pös utomlands. Sedan behövde jag revoltera mot mig själv. Och nu är jag här - i Torrlösa - the centre of the world. 15.32 [skriv kommentar]
torsdag 25-sep-2008
Filmtaaaaaaajm!!!
Yes! Torrlösa Filmproductions presenterar nu den femte och sista delen i den unika dokumentären om Fågelfors. Denna sista del ägnas helt åt Folkets Park. MINNEN FRÅN FÅGELFORS - del 5 Apropå Fågelfors. Hittade en hel del historiska bilder på Kalmar läns museums fotosamling. Där finns bl.a mycket flygfoton från 30-talet och framåt. Intressant att följa utvecklingen av bebyggelsen. 15.19 [skriv kommentar]
Film...
...är på väg. Del 5 av fågelforsdokumentären är klar men måste vänta med att ladda upp den på Youtube ty de håller på med underhåll av sin hemsida just nu. Fick ett mail från Thailand. Tingtong meddelade att vårt filmmaterial som skulle bli "The last trip of an Audi" är puts väck, ty hans laptop med alla filmfiler gick åt skogen. Ack ja. 05.17 [skriv kommentar]
onsdag 24-sep-2008
Kitsch
Har nyligen gjort ett beställningsporträtt till en födelsedag. Hoppas kunden blev nöjd. Tycker själv att den blev ok, men jag hoppas det blev mitt sista beställningsporträtt. Måste lägga ner min gamla hemsida som erbjuder dylika små beställningsjobb. Dessa beställningsporträtt var en gång i tiden lätt att göra och en bra extrainkomst, men nu har det blivit vedervärdigt och extremt kvalfyllt att utföra, fast det egentligen är ett lätt hantverk för mig. Dock kräver det sin skicklighet. Men även om porträtten blir trevliga för kunden är det ointressant kitsch för mig, och därmed också själsligt plågsamt att utföra - för mig. Lyckligtvis får jag inte så många beställningar per år. Men nu får det vara nog. (Senare tillägg. Kunden ringde nyss och var väldigt nöjd med porträttet. Hon kunde tänka sig att återkomma med nya beställningar, och jag sa av gammal vana och bedrövande snällhet: - Ja, det går bra.) Kitsch kan också vara lustfyllt, men dessa porträtt är det inte - för mig. Jag har behov av att det finns någon slags nerv i bilden, filosofisk, psykologisk eller något annat. Duktighet är ok, men det blir tråkigt i längden om det bara blir duktigt. Fast affektionsvärden är ok det också. Och dekorativ kitsch, vare sig det är hötorgskonst eller postorderkonst, har sin plats. Men jag skulle själv inte stå ut med att serietillverka folkliga bilder för pengar. Undrar hur de som gör tatueringar står ut, de som följer trender, mallar och andras önskemål. Jag hade i alla fall inte stått ut. Inte en minut. Det är ju inne med tatueringar nu och en del av det som marknaden erbjuder har också ett estetiskt värde, men mycket, alldeles för mycket, är gapig och tonårshäftig kitsch - för mig. Och många av de som gett efter för trenderna kommer att ångra skiten ur sig om tio eller tjugo år - det vill säga de som vuxit ur sin tonårsmentalitet eller sociala grupptillhörighet och börjar definiera sig och sin identitet själva. Tatueringar kan ibland bli mognadsblockerande och vissa stora kroppstäckande tatueringar blir till ångeststämplar som stänger av personliga förändringsprocesser. Det kan göra ont att knoppa när seendet förändras. Tryggare att stanna i ett oförändrat seende livet ut och fullständigt skita i vad jag tycker om kitsch. Dock finns alltid en inneboende paradox i allt. En tatuering kan också göras oberoende av trender, och bli en manifestation för självständighet och ett personligt identitetsskapande. Yes! Fast - jag tror att hudkirurgerna får mycket att göra i framtiden. Jag gillar förändring och det förändrande, även om jag själv inte är det bästa exemplaret av människor, men inre förändring genom att acceptera vissa tings tillstånd är också en bra grej, ja en underbart bra grej, om det öppnar dörrar till mer sammanlänkande kärlek, värme och respekt. När jag är klar med temat Fågelfors övergår temat till att fundera över - tiden - i sig själv - och - förändring. Har en del filmmaterial till det också. 04.50 [skriv kommentar]
tisdag 23-sep-2008
Den tjugotusende
måndag 22-sep-2008
Filmtajm!
Ok! Då fortsätter denna enkla lilla dokumentärserie för och om fågelforsare och om företeelser i byn. MINNEN FRÅN FÅGELFORS - del 4 Den sista delen - del 5 - kommer inom kort. Den handlar uteslutande om Folkets Park. Eventuellt blir någon den tjugotusende besökaren idag. Kanske blir det en gammal fågelforsare, vem vet? 04.30 [skriv kommentar]
lördag 20-sep-2008
Grupo Corpo
Apropå min historia. I nästa liv, om jag får välja, vill jag växa upp i en kulturmiljö där expressiv dans finns som en lockande och möjlig aktivitet. Om jag får välja alltså. På Youtube finns den här dansgruppen från Brasilien, Grupo Corpo, som framför Onqotô. (Filmen var inte möjlig att klistra in här) Gillar det suggestiva i både musiken och dansen. Och del 4 av Minnen från Fågelfors kommer så småningom. 23.34 [skriv kommentar]
fredag 19-sep-2008
Filmtajm!
Meinen damen unt herren, der fågelforsisch filmus memorabilium part 3 ist klaaaaaaaaaaar - ja, eller vad det heter på tyska. Kan nämligen inte språket - som synes. I del 2 framstod jag i min barndom nästan som en pyroman, men det var bara en stor brand som jag och min kompis Nobel låg bakom, och det var inte alls med mening. Vi skulle bara tända eld på en buske men så tog det fyr i gräset bredvid och skogsbranden var ett faktum. Så mitt råd till alla barn - och vuxna - LEK INTE MED ELDEN! OCH KASTA INTE STEN PÅ FÖNSTERRUTOR! Dessa filmer om Fågelfors är ihopklippta ganska snabbt, men kan ändå bli en behållning för den lilla målgrupp de är avsedda för - tror jag. MINNEN FRÅN FÅGELFORS - del 3 Del 4 kommer snart. Dåså, då går jag och lägger mig efter en bra arbetsnatt. 04.58 [skriv kommentar]
Amanda
Just nu är klockan 04.43 på morgonen och min dotter är också vaken just nu, men säkert väldigt trött. Hon befinner sig i Stockholm tillsammans med sin pojkvän Philip. De har under torsdagskvällen varit på Globen och lyssnat på Coldplay. Säkert en häftig upplevelse för dem. Nu är de på Centralstationen (hoppas jag) och ska ta tåget till Lund 05.00. 04.43 [skriv kommentar]
torsdag 18-sep-2008
Minnen från Fågelfors
Del 3 är på väg. Om en minut ska jag iväg på min nattrunda. Och jag vill sova - nu. 01.33 [skriv kommentar]
tisdag 16-sep-2008
The Lounge Lizards
Å vad jag saknar spännande jazz på nattradion när jag levererar mina tidningar. Inte kul att vara marginalmänniska på natten när endast det strömlinjeformade regerar. Inget fel med det breda folkliga, det konventionella och kommersiella, men tråkigt som fan när det inte ges plats för något annat. Tur att jag har mp-3 spelare i bilen. Och nu lite underbart oväsen (för mig). The Lounge Lizards med John Lurie på saxofon framför här "Voice Of Chunk" från ett teveprogram 1988 som hette Night Music. Håll för öronen om du inte gillar strange and beautiful music. 15.25 kommentarer [skriv kommentar]
Kära fågelforsare.
I den hemmagjorda dokumentärserien med anekdoter och historisk kuriosa från min och min bror Lennart Strands barndom i Fågelfors följer nu... MINNEN FRÅN FÅGELFORS - del 2 Likt stenåldersmänniskor som målade sin historia på grottväggar för att upptäckas i framtiden målar jag nu mina egna grottmålningar med digital teknik - allt för framtiden. Nu ligger det där i nuet i en gigantisk cybergrotta, att upptäckas för nyfikna med anknytning till Fågelfors. (Eller kan någon annan vara intresserad?) Några gamla fågelforsare har redan hittat dessa sidor, men framtiden väntar in fler, och de lär bli smått överraskade av all kuriosa som finns utlagt. 05.31 [skriv kommentar]
lördag 13-sep-2008
Nya fågelforsbilder...
..är inlagda. Lite mer sextiotalsbilder från min fars samling, samt en serie bilder från 1982 från bruket. Bilder från fågelforsloppet i början av 80-talet finns där också nu. Plus en och annan liten bild här och där. Mer av min fars bilder kan ses på NOSTALGIA i Fågelfors. Jo, måste kommentera filmen nedan från Fågelfors - del 1. För de som inte känner till historien: Min far dog 1983 och huset på Movägen 11 blev sålt kort därefter och min mamma flyttade till Skåne. Så när vi är där på bakgården på filmen år 2006 har jag inte sett huset på ett tag, och för min dotter var det första gången hon såg det. Jo, en sak till. Janne Tingtong hade ju försökt lösa mitt korsord som jag lade ut på bloggen den 2 juli, och han hade då ett ord rätt av två möjliga. Och priset han vann för att ha hälften rätt var en halv kopp kaffe - med mjölk - serverad i köket - som inte finns. 
Här sitter vi då - i köket som inte finns - med Jannes gamla köksbord och stolar på exakt det ställe de stod - då köket fanns. Och Janne har här blivit serverad korsordsvinsten - en halv kopp kaffe - med mjölk. Detta skedde för ett antal dagar sedan. 18.13 [skriv kommentar]
fredag 12-sep-2008
Tingtong
Idag var det ny filminspelningsdag med Tingtong. Vi följde hans Audi till sista vilan. The last trip-serien fortsätter. Nu på kvällskvisten bordar Tingtong planet till Thailand för en ny sexmånaders vistelse där. Och jag dricker kaffe. 21.33 [skriv kommentar]
Fågelforsiskt
Bilderna från Fågelfors som jag skulle lägga in kommer, men först - en film. Den 1 aug 2006 gick min bror Lennart Strand och jag tillsammans med min dotter Amanda runt i Fågelfors och berättade minnen från vår uppväxt. Vår rundvandring lär visas i ett par eller flera delar här. I denna första del har jag mixat vårt berättande med gamla super-8 filmer från 60- 70- och 80-talet. Denna hemmagjorda dokumentär lär inte intressera alla, men de fågelforsare som tittar in på min blogg kan uppleva både igenkännande och fascination. Andra nyfikna kan säkert bli roade också - kolla in - och skruva upp ljudet... MINNEN FRÅN FÅGELFORS - del 1 06.48 [skriv kommentar]
torsdag 11-sep-2008
Elfte september
Den dramatiska dagen... ...och min katt blev precis attackerad och terroriserad av en stor svart lufsig sak med tjock tjock svans. 15.21 [skriv kommentar]
onsdag 10-sep-2008
Dear fågelforsare...
...och andra. Har hittat mer bilder i Torrlösas fantastiska Fågelforsarkiv. Ska lägga in dem inom kort. Det är bilder som både jag och min far har tagit, dels från bruket, dels från en skidtävling och lite annat. Min far hade ju mängder av bilder sedan hans tid som extraknäckande journalist på en av lokaltidningarna på 50- och 60-talet. Han framkallade sina negativ själv hemma i huset, men bilderna tror jag att tidningen tog fram. Men när min far slutade att skriva i tidningen någon gång på sextiotalet slutade han också tvärt med fotograferandet. Han tog visserligen några familjefoton, men det blev inte så mycket. På sjuttiotalet tog jag över som fotograf. Dessutom fick jag fotoutbildning i 1981 i lumpen då jag var fotobiträde i flyget, F17 i Kallinge, och hade en civil fotograf som chef. Köpte min första systemkamera då, begagnad men duglig, och fick använda hur mycket av försvarets film, framkallningsvätskor och kopieringspapper jag ville. 
Här är jag på logementet med min första systemkamera. Skägglös 1981. 
Här är lumparpolare, också fotobiträden, i en sedvanlig pose i de Undplutvagnar vi var stationerade i. Underrättelseplutonen alltså. I mitten ligger Magnus Jarlbo, musiker från Kalmar som nu gör mycket filmmusik bl.a. Som fotobiträde var det extremt slappt att göra lumpen, även om jag fick framkalla bilder som spaningsplanen tog på ryska krigsfartyg då och då. Gjorde också bilder på den berömda ubåten som gick på grund utanför Karlskrona. Men mest blev det privata bilder i lumpen. Det mesta av mitt privata fotograferande gjordes i dokumentärt syfte, men ibland kunde en och annan bild få en mer konstnärlig touch. Dock tog jag många bilder av mindre god kvalitet, men även de kan ha ett egenvärde, och som kan väcka upp fantasi och ting ur hjärnans minnesbank. Nu fortsätter jag att ta bilder för historiens skull och det mentala sammanlänkandet. Och internet är ett perfekt galleri för att underhålla de som är nyfikna, inte bara nyfikna på sånt man känner igen sig i, sin egen familj, men också på andra människor, de man inte känner, eller har känt. 17.39 [skriv kommentar]
måndag 08-sep-2008
FILMTAJM!!!!
Ja, nu är det klippt - och dax IGEN!!!!! för en Torrlösa Filmproduction. Denna film spelades alltså in i fredags den 5 sept då Jan-Erik "Tingtong" Ovesen var här med sin lilla men oerhört eminenta digitala fotokamera. Många filmsekvenser togs då för att bli ihopredigerade till olika filmer och här visas nu... THE LAST TRIP OF AN OPEL ASTRA 16.02 kommentarer [skriv kommentar]
söndag 07-sep-2008
Fågelfors - again
Har lagt in lite mer fågelforsbilder, den här gången en hel del idrottsbilder, från 1907 till 1982. Har inte lagt in allt ännu, dessutom kommer det text till vilket tar en stund att fixa. Och en ny Torrlösa Filmproduction ligger och väntar på att bli klar. Apropå Fågelfors - var till Helsingborg på födelsedagsmiddag på lördagen hos min bror Lennart och Anna-Stina. Deras dotter Linnea fyllde 23. Hos min bror kommer alltid Fågelfors upp på tapeten, kanske tröttsamt att lyssna på för dem som inte är uppväxta där men vi uppdaterar oss ofta om läget och pratar mycket minnen, min bror och jag, dock utan att bli alltför nostalgiska. Jag själv tycker om historia och att minnas, men min egen tid som jag levde i Fågelfors har jag ingen som helst lust att leva om. Dock vill jag gärna bli kompis med min egen historia, och binda samman det som varit med det som är nu. 01.26 [skriv kommentar]
fredag 05-sep-2008
Film...
...är på väg. Jan-Erik Tingtong Ovesen har varit på besök och vi har pruducerat lite material som kommer att klippas ihop till olika filmer. Yes! 19.57 kommentarer [skriv kommentar]
onsdag 03-sep-2008
Bernhoff
Ingeborg Bernhoff, som berättade om spökerier hon upplevde här i Torrlösa i slutet av 1800-talet, historier som utomstående för första gången kan läsa nu, se längre ner, har ju avkommor med namnet Bernhoff som nu bor någonstans i Norrland och andra platser. När jag söker på namnet Bernhoff får jag också upp träffar på en Jan Bernhoff, kanske inte släkt alls med Ingeborg, men han blev känd för att deltagit på Förintelsekonferensen i Teheran, där man också ville förneka förintelsen, eller revidera den. De som verkligen var med under förintelsen kommer snart att ha försvunnit helt. Och vittnesmålen blir de dokument som gjorts med de som var med. Nazister och andra kan alltid säga att de ljuger, för att rättfärdiga sig själva, sina egna intressen och ideal, men dokumenten kommer alltid att vara viktiga. Dock kan förintelsen missbrukas av alla, bli en ursäkt för "de goda och rättvisa" att slippa ta ansvar för sitt eget uppdelande av människor i värde. En del stoppar lätt in anklagande träpinnar i okontrollerade brasor, speciellt när man anser sig se historien och verkligheten. När jag var på kibbutz i Israel 1986 jobbade jag ett tag i kökets lager, och där brukade en äldre man besöka mig för att få lite extra mat och en liten pratstund. Han hade upplevt Auschwitz och Bergen Belsen och kom till Sverige direkt efter befrielsen. Här lärde han sig svenska under de år han bodde här och var väldigt tacksam för vad Sverige hade gjort för honom, så han gillade att jag var svensk. Han bjöd hem mig och fick då träffa hans fru som också suttit på koncentrationsläger. Och hemma hos honom gjorde jag också en intervju med en bandspelare om hans upplevelser. Vid ett annat tillfälle tog jag med mig tre andra svenskar som fick lyssna på hans berättelser. Tyvärr är det kassettband som intervjun ligger på av dålig kvalitet, skulle behöva en ljudtekniker som tog bort bruset, dock kan allt skrivas ner. Mendi Gur, som han hette, hade också skrivit en bok, men den var inte utgiven på svenska. 15.43 kommentarer [skriv kommentar]
Host...
...host och host. Åkte på en bacill när jag var i Fågelfors. Sedan dess har jag hostat och lär fortsätta ett par månader till - som brukligt efter en förkylning. Ja, det var väl trevlig info. Kan bli lite jobbigt på biografen. På måndag börjar Svalövs filmklubb köra igång med en ny serie internationella kvalitetsfilmer och då kan min hosta bli lite störig. Får hoppas att den tar rast just då. Host, pyssel och host. I morgon blir det restaurantbesök i Lund. Vi ska fira Amandas storasyster Valeria som fyller år. Det blir trevligt - och förmodligen rätt hostigt. Halsen blir mer irriterad av prat. Bara jag inte hostar med mat i munnen. Host är ju också engelska för värd. Då kan man säga att jag är hosthost på svengelska. Hosthost... 01.07 [skriv kommentar]
måndag 01-sep-2008
Dear fågelforsare...
...och andra. Klassträffbilder från 1998 har nu blivit inlagda på "Fågelforsbilder". Dock, det är en tjej där som jag inte minns namnet på just nu, hon är från Björkshult eller Fagerhult. Om någon vet så ge mig gärna namnet. Hon kan ju inte heta Hmm-Hmm heller. NÄPP! Jo, historylovers, det kommer att läggas in mer fågelforsbilder från förr. Har ju en hel del fotbollsbilder, både som min far och jag själv tagit, men också äldre bilder längre tillbaka. Mycket lagbilder från små pojklag till B och A-lagen genom tiderna fram till 1982. (det var då jag flyttade till Skåne) Dessa bilder får dock en egen sida. Det är ett ganska stort material att lägga in, så det tar nog en stund. Det finns också filmer från Fågelfors, tagna i super-8 format. Har själv film från 60- och 70-talet. Men mycket är utspritt bland mina bröder. Bl.a en del grejer med Fågelfors IF, pojklagsresa från 1972-73 till Norrköping, en Englandsresa 1978, och matchfilm från 1980-81, plus lite annat. Skulle vilja föra över dem till digitalt format så att jag kan lägga ut dem som Youtubefilmer. De som jag själv har kommer att läggas ut tillsammans med en liten dokumentär som min bror Lennart och jag gjorde 2007 i Fågelfors. Ett par filmer som tyvärr försvunnit är invigningen av Hyltamalm 1951 samt från FIF:s 50-års jubileum 1975, filmer som är värdefulla dokument för de med anknytning. Om någon vet var dessa filmer håller hus är det bara att höra av sig. Jubileumsfilmen var egentligen i vår ägo, men någon lånade den. Internet är rätt häftigt. Sånt som har legat förglömt i mörker, eller bara når ett fåtal, får nu en chans att upptäckas av en publik både från när och fjärran. 21.41 kommentarer [skriv kommentar]
arkiv
|
Jag heter Bengt Backlund. 
