Bor i Torrlösa utanför Svalöv i Skåne. Jobbar som tidningsbud med bil på nätter i Teckomatorp och ute på landsvägar.
Pysslar också med konstnärliga verksamheter. Håller i en liten kulturklubb i Torrlösa som heter Friskaparna, kolla länken - och tror att vår samhällskultur behöver förändras - inifrån och underifrån.
Vem du än är som möter mig nu och i framtiden - må vi mötas väl - antingen likgiltigt, nyfiket, glatt, aggressivt, dumt, intelligent - sporadiskt
- you.name it.
Länkar:
OBS! Vissa sidor funkar för tillfälligt inte. Bilderna är också borta. Skall fixas.
MonaN59Vildros - Politisk vilde och radikal systemkritiker med intressanta tankar. Upptäckte att hon länkat till mina sidor om medborgarlön.
Stenhur - Musiker, poet och föredetta producent på Sveriges Radio som läser min blogg och skriver tänkvärda texter.
Lasse Mellberg - Min gamle fotolärare. Här finns en del av hans bilder. Även facebookvän.
Peter och Nettan - Föredetta grannar i Torrlösa som nu har byggprojekt i Spanien och Marocko. Här finns möjlighet att hyra lägenheter. Se denna hemsida.
The Oasis - Peter o Nettans blogg från Västsahara.
Jaha, då är det alltså skottdagen idag detta skottår.
Fast - jag har inte skottat en enda snöflinga, det blev ju ingen snö. Eftersom jag inte är intresserad av vapen har jag inte avlossat något skott heller. Icke.
Men jag ser skott skjuta ut i min trädgård. Våren är här!!! Det går fort nu med årstidsväxlingen.
Skulle ju kommentera miljöpartiets nya förslag att lägga ihop de nuvarande inkomstförsäkringarna till en enda. Nå, det är väl bra om man slipper den byråkrati som alla de olika försäkringarna inneburit, a-kassan, socialbidragen och sjukbidragen. Men gillar inte riktigt att de vill ha en obligatorisk form av a-kassa, som också regeringen pratat om. Dock, det beror på vad det kommer att kosta för individen.
Ett enklare grundtrygghetssystem med garanterad minimiinkomst är bra. Det blir också billigare att finansiera. Min förhoppning är att det är ett steg mot att till slut slå ihop alla bidrag, även studiebidragen.
Miljöpartiet säger sig ju vilja lämna medborgarlöntanken och istället satsa på ett nytt grundtrygghetssystem som, av vad jag har förstått, mer rimmar med tidens krav på att alla arbetar och gör rätt för sig.
Oberoende om man är arbetslös eller sjuk ska man garanteras denna inkomst. Problemet blir hur länge man ska kunna få det - om man nu t.ex blir sjuk länge. Är lite osäker på hur det blir med det. Men den gamla tanken hos miljöpartiet, att ge människan grundtrygghet genom en medborgarlön, kan istället förvandlas till en trygghet som fortsätter förkrympa människan till en ekonomisk varelse - som ska passa in. Blir det så, finns en risk att även det förenklade trygghetssystemet ger ut pengar som stigmatiseras, och blir till belastande utanförpengar, skampengar och mindre värdiga att få.
Jag tror inte på arbete åt alla i framtiden. Medborgarlöntanken kommer därför inte att försvinna även om miljöpartiet vill lämna den idén. Dock, kanske tänker de sig en stegvis utveckling mot en kravlös garantiinkomst. Fast det är nog ett önsketänkande från mig. Det går nog inte att gå via dem längre om man engagerar sig för en medborgarlön.
Förmodligen blir det sociologer, psykologer, ekonomiprofessorer och andra, folk som dessutom är partipolitiskt obundna, som får ta sig an den utvecklingsprocessen när ledande politiker är för rädda att anses flummiga om man investerar i människan - och människan allena.
Jo du Bengt det är allvarliga funderingar som du ger utryck för. Ser ju mycket i mitt arbete och hur svårt det är att engagera sig i utvecklingen. I bland skämtar jag och säger till mina elever att innan jag går i pension så kommer jag att få jobba som personlig assistent till dem--och de har inga invändningar- är vi de sista tänkarna??? Stor kram till dig från ön och Lasse
Man får hoppas att utvecklingen får igång de yngre generationerna mot ett fördjupat tänk. Att de inte bara flyter med i något som underutvecklar. Dock blir många hjärnor uppköpta och kontrollerade, av konsumtionssamhället och statusväktare - men inte alla. Tror och hoppas att det kommer en mer utbredd reaktion. Men kanske ska det hinna gå för långt innan det sker?
kram :)
- Bengt
-
söndag 02-mar-2008
16.33
tisdag 26-feb-2008
Gäss
Var till Swedbank idag för att se över min ekonomi inför framtiden. Bl.a eventuellt pensionsparande och nytt bolån till sommaren. Det gäller att se till att man klarar sig tills man blir 123.
Vad annat - mest idisslande idag.
Jo, tänkte kommentera miljöpartiets nya förslag att baka ihop a-kassan, sjukförsäkringen och socialbidragen till en enda socialförsäkring. Men det tar jag imorgon. Vill också säga något om att de nu vill lämna tanken om medborgarlön, min gamla hjärtefråga.
I natt blir det måndag den 25 feb. Det betyder att jag har jobbat som tidningsbud i fem år. Det får jag fira med ett glas rött när jag kommmer hem från rundan.
Är inte precis i klass med min kollega Stig från Landskrona, som nyligen fyllde 65 och som också hämtar sina tidningar i Teckomatorp. Han har jobbat i 36 år, sju dagar i veckan, och ska fortsätta så länge han orkar. Trodde att jag möjligen skulle få ta över hans runda vid pensioneringen, hans runda görs enbart med företagsbil. Lär nog få vänta länge, fast det gör inget. Min helgrunda på landet och Torprundan känns bra, förrutom att det är sämre med privatbil i Torp.
Det är den längsta period jag har varit anställd på ett ställe. Min allra första anställning på Fogelfors Hus varade i fyra år, sedan var jag aldrig på samma plats mer än i ett år - högst. Förr tyckte jag inte alls om att veta vad jag skulle göra nästa år. Ville inte ha livet planerat.
Det är först sedan jag blev anställd som tidningsbud som jag funnit en viss ro att vara kvar, även om jag var tveksam till en längre anställning från början. Men det är ett jobb som inte tar så mycket kraft, trots att jag kör varje natt. Det blir ändå bara ca 17 timmars lönearbete i veckan. Mer vill jag inte ha. Lönen räcker till ändå.
Kanske blir jag kvar tills hög ålder, vem vet. Min pension lär inte räcka till vid 65, om jag nu inte börjar deltidsjobba som konstnär också. Det får jag se. I varje fall känns det bra att ha stadgat mig på en plats boendemässigt. Har funnit husro i Torrlösa, även om jag från början bara tänkte bo här ett år eller så.
Jag blir mer och mer stillhetstörstande - och den kommer - stillheten - mer och mer.
Den blir förmodligen aldrig fullkomlig, men är den tillräckligt tillfredställande är jag lycklig. Dessutom är min inställning till ett levande liv annorlunda nu än när jag var yngre. Då mätte jag det levande livet nästan enbart i det vågade och synligt aktiva livet. Men det levande är betydligt större än så.
Kallar inte mitt liv för levande ändå, men är bättre på att acceptera mig nu. Mindfulness, att tillåta mig och nuet vara som det är och fylla det med mening och liv, känns som en bättre väg mot stillhet.
Motsatsen, att ständigt spela ut sig, och andra, mot ett tillståndsideal, hur det än må se ut, blir man bara deprimerad av, eller förmanande. Så - let it be - och livet kan avblockeras. Dessa ord kan förstås misstolkas, men jag talar om mig nu, inte om världen.
Listan på alla olika "request", "quiz" och allt vad det är börjar bli lång nu. Är inte så bra på att hålla mig ajour med allt som skickas till mig på facebook. Har inte tid heller. Det är egentligen bara meddelanden och videos som jag tar till mig där.
Lite tråkig med andra ord för de facebookvänner som vill ha mig aktiv.
Men man kan ju inte vara med på allt juuuuuuuuuuuuuuuu.
Var till konstmuseet Louisiana igår tillsammans med Amanda, Marietta och Maria. Den här gången visar de bl.a Cezanne och Giacometti, tillsammans. Även samtida konst kan ses. Såg ett par häftiga videoarrangemang. Bl.a en av Bill Viola, en storbildsprojektion mot en vägg visande - i slowmotion - väntande människor som blir omkullspolade av vattenmassor - i filosofisk symbolism.
En annan videoinstallation var av Candice Breitz, se bilden nedan, där varje låt i ett av John Lennons album sjöngs acapella av amatörer. På avstånd blev de en kör, gick man närmare kunde man lyssna på dem en och en. Gillade den stora närbild man fick av allas ansikten.
Nedan ses vi. Klockvis från klockan nio, Amanda, Maria, Marietta och jag.
Nedan ses Maria begrunda ett objekt. En av Louisianas berömda installationer - för alarmsystemet.
Nedan ses Marietta undersöka en annan av Louisianas berömda installationer - för öppning av toalettdörr.
Nedan - ett rum med utsikt över sundet och installation med trampolin.
Nedan - vid restauranten. Ätning av medköpt baguette och ost från affärer i Helsingör. En flaska vin hade köpts också, men tyvärr ingen vinöppnare.
Då fortsätter den fantastiska historien om ett rum.
Del 15.
Var uppe på vinden idag för att leta efter en försvunnen apparatsladd. Hittade den inte - men fann en del foton istället. Bl.a. dessa bilder från 2003, varav en från rummet då det blev galleri. Monica ville använda rummet för att visa keramik på konstrundan vid påsken, så hon var här och målade väggarna. På bilden målar hon tillsammans med Amanda.
Här är en annan bild jag fann, en av många armenutåtsträckbilder jag tagit i mina dagar. Det är Janne Tingtong, som då var på besök, och jag.
Var på bio ikväll i Lund med Amanda och Philip. Såg skildringen av Bob Dylan uttryckt med sex olika personligheter och sex olika skådespelare. Cate Blanchetts version var dessutom rätt porträttlik.
Den var rätt intressant för mig. Mycket blandning av symbolism och faktisk verklighetsåtergivning. En hel del musik förstås. För Amanda och Philip blev filmen lite obegriplig ibland ty de känner inte till all bakgrund och fakta om Dylan, det blev liksom inte lätt att förstå alla växlingar i klippen.
Återupptog mitt karikatyrtecknande idag. Skall publiceras i Svalövsbladet.
Håller på med huset fortfarande. Nu är kontoret, där jag förnärvarande sitter, mitt nästa projekt. Alla böcker, musiken, bilder, filmer, datamaterial och annat arbetsmaterial m m skall samlas på ett ställe. Rummet skall allså bli ett slags bibliotek och arkiv.
Dessutom får det fungera som galleri på sommaren, ty jag skall slå ut en vägg i nuvarande verkstaden så att det går att komma in i rummet från det hållet. Verkstaden skall göras om till ateljé och galleri senare i vår.
Tidigt i morse föddes Elise. Jag får gratulera Valeria och Jack till deras första barn. Det betyder att Amanda blivit moster på unga dar, och Monica har blivit mormor.
Saker - som i så många år varit i mig, men som av olika skäl velat vara förkrympt och dolt - är närmare nu att blomma ut.
Men måste antränga mig för att släppa loss blomningsprocessen. Har en viss oro för att det ska göra ont att knoppa. Det är ju alltid tryggare att inte gå vidare in i något större och växande, att bli till - än mer. Dock, det är aldrig försent, även om man tvekat ett helt liv.
Vad det handlar om rent konkret - ja, det säger jag inte. Det kommer att visa sig.
Det är alla hjärtans dag idag. Må hjärtan fyllas av kärlek, speciellt de som varit utan.
Snart ska jag tillbringa min första natt i rummet efter renoveringen. Bara lite småpyssel fattas och lite grejer ska upp på väggarna, samt gardiner i fönstren och så. Nu hänger provisoriska skynken där.
Invigningen av sovrummet sker om några minuter. Ska bli skönt. Fast katten får ge katten i att trängas.
Kan tillägga några ord om kistan på bilden. Den är handgjord av en gammal herre i Fågelfors som hette Seger. Fick den när jag fyllde tio.
Ja, efterlysningslapparna gav napp. Igår morse ringde en kvinna som bor mittemot den gamla smedjan i byn och berättade att hon hade sett en katt i smedjans fönster dagen innan. Han hade gömt sig på ovanvåningen och vågade inte gå ut även när folk var där.
När jag kom dit och ropade på honom därinne
svarade han direkt och kröp fram från sitt gömställe. Han hade magrat eftersom han hade varit instängd i fem dagar. Luktade olja gjorde han också, men han var enormt glad att få komma hem igen.
Har varit försvunnen nu i fyra dagar. Han springer aldrig iväg annars eftersom han är kastrerad och därför väldigt hemkär. Men kan ju ha blivit påkörd och sedan gömt sig av chocken, eller dött. Eller så har han helt enkelt sprungit bort ändå, eller så är han instängd någonstans.
Känns märkligt tomt utan katten. Hoppas förstås på att han hittar hem själv - om han nu irrat sig bort.
Tyckte jag såg honom igår natt en bit utanför Torrlösa under min bilrunda. På helgerna går rundan förbi Torrlösa två gånger. Men det kan ha varit en katt som ser likadan ut. Eller så var det han.
I natt ska jag lägga i efterlysningar i folks brevlådor runt i kring. Kanske ger det napp, eller så blir hans försvinnande lika överraskande mystiskt som hans mammas.
Har målat idag i rummet, lister och takbjälkar. I morgon ska listerna skruvas fast och sedan kan jag faktiskt montera ihop sängen och lite annat. Det tar sig.
Här är ett par bilder på hur rummet såg ut i juli 1991 då jag köpte huset. Huset hade då stått tomt i ett år och hade fått fuktskador i stort sett alla rum, ty golven var oisolerade och låg direkt på jord. Dessutom fanns det plastmattor överallt, vilket inte var så lyckat.
Tapetuppsättning är inget jag vill hålla på med varje dag. Som jag kämpar med mina våder. Kan fan inte få dem på plats så där enkelt som andra kan. Men till slut sitter dom där. Nu är det bara lite lister och annat smått som ska fixas, och sedan kan jag flytta in.
Nej. icke, och nej igen. Min Napoleonsäng kommer att förhindra dylika fettfläckar på väggen i framtiden.
- Bengt Fläckfri
-
torsdag 07-feb-2008
11.10
tisdag 05-feb-2008
Bitchbirds
Bitchbirds från Malmö har nu lagt ut ytterligare en låt på myspace. Det börjar ta sig, och de har nu fått ihop några låtar på sin repertoar, så min förhoppning nu är att de ska spela live här i sommar på Torrlösa Happening. Men det är ett stort steg att framträda på en scen. Vi får se.
Dock har Hannas far Jonnie ett band i Södertälje som är intresserade av att komma ner och spela. Och sedan hoppas jag att Alfred Strand och hans band från Helsingborg dyker upp. I år blir vernissagedagen preliminärt den 2:a augusti.
Såg inatt att alla ljus var borta vid huset där mordet skedde. Och i lördags kunde man läsa i tidningen hur mordet hade skett. Mannen, som nu åtalas för mord, redogjorde ganska ingående om allt som hände den dagen det skedde. Vi fick bl.a veta en del nya saker om hur han hade haft ihjäl Zenia.
Otroligt tragiskt. Undrar hur det känns för de anhöriga att läsa om det när det beskrivs så ingående? Speciellt för barnen - måste vara extremt jobbigt för dem - om de nu får ta del av allt som beskrivs.
När man läser hans berättelse känns det som om han vill skjuta över ansvaret för sitt beteende på henne, att det var hon som provocerade honom till sitt beteende. Men - hans reaktion och beteende kommer från honom, vare sig han tar ansvar för det eller ej. För att kunna ha ihjäl en annan människa på ett sådant sätt krävs att något inte är som det ska innanför pannbenet.
Förvisso kan en kvinna som är osympatisk, obalanserad eller allmänt jobbig driva en man till vansinne. Dock tror jag att det här fallet har en annan bakomliggande historia.
Men jag är varken psykolog, psykiater eller domare. Kan därför inte säga att jag vet hur allt ligger till. Vill inte heller hjälpa till att spela ut människor mot varandra. Det har jag gjort tillräckligt.
Jag vet inte vad han kommer att få för dom, men en dom får han. Sedan hoppas jag att den själsliga läkeprocessen sätter igång för alla berörda - med rätt hjälp.
Jag tillhör inte de "nära" som känner dem, men jag har blivit berörd av mordet, liksom så många andra. Dessutom har min blogg blivit besökt av nära inblandade, vilket gör det hela väldigt speciellt.
Ja, jag är inte präst heller, men återigen, jag hoppas verkligen att goda processer är igång nu. Och om det finns änglar som lyssnar - må de rycka in.
Ibland, eller rättare sagt, väldigt ofta, blir det fel när jag skriver. Allt från stavfel till felplacerade ord. Tyvärr har min korrekturläsare, Nisse Hormiga, gått ut i strejk för ett bättre avtal, så jag får klara mig själv med mina meningar och ord.
Är i en lättdistraherad och vimsig period just nu, får därför kolla varje mening flera gånger... Hmm... nå, den meningen blev ju rätt ok.
Igår kväll på Gunnarsson (ICA) vimsade jag omkring för att hitta min varukorg. Lyckades lägga i matvaror i två andra korgar inom 30 sekunder vilket medförde en stunds roande underhållning för korgarnas innehavare - och deras korgar var ju dessutom blåa. Min var röd.
När jag var liten var jag rädd för bilar. Kommer ihåg att jag hade mardrömmar om att bilar jagade mig och att de ville köra på mig.
Om jag t.ex hörde en bil komma när jag var ute på gatan och cyklade körde jag snabbt in någonstans och gömde mig för bilen. Min fantasi om bilar blev en slags tvångstanke när jag var ca fyra till fem år gammal. Tyckte också att bilarna hade en väldigt elak uppsyn, likt monster med ondskefulla grin.
Här är några exempel från den tiden på OTÄCKA monster med elak uppsyn. (för mig)
HU! Läbbiga bilar. Saaben ser ju helt galen och okontrollerad ut.