| E-post: |
torsdag 31-jan-2008
Om bilar
När jag var liten var jag rädd för bilar. Kommer ihåg att jag hade mardrömmar om att bilar jagade mig och att de ville köra på mig. Om jag t.ex hörde en bil komma när jag var ute på gatan och cyklade körde jag snabbt in någonstans och gömde mig för bilen. Min fantasi om bilar blev en slags tvångstanke när jag var ca fyra till fem år gammal. Tyckte också att bilarna hade en väldigt elak uppsyn, likt monster med ondskefulla grin. Här är några exempel från den tiden på OTÄCKA monster med elak uppsyn. (för mig) 
HU! Läbbiga bilar. Saaben ser ju helt galen och okontrollerad ut. 06.05 kommentarer [skriv kommentar]
onsdag 30-jan-2008
La vie en rose
Skulle ju sett "La vie en rose" på måndagsbion, men rumsrenoveringen tog över hand. Har dock sett den innan. Blev väldigt berörd. Här är hon - den verkliga versionen, med en låt som jag inte har hört innan. 05.26 [skriv kommentar]
måndag 28-jan-2008
Under arbete av ett rum.
"Måste skapa ett rum - kan inte ha dom här - en bana kan aldrig vara som en flyende haka." Metaforiskt tankesnubblande av golfkommentatorn Göran Zachrisson, som inte alls har någonting att göra med mina förehavanden idag, fast kommentaren har sin poäng - ändå. Men - måste skapa ett rum - vilket jag håller på med nu - ett sovrum. Borde dock ha öronploppar. Det blir ett jävla liv med sågmaskinen inomhus. 17.22 kommentarer [skriv kommentar]
lördag 26-jan-2008
Shara Worden
Bortblåst?
fredag 25-jan-2008
Svartsyn
När jag blundar och försöker se en bild i det svarta kommer alltid en bild av kvinnoläppar upp. Och det är det enda jag ser - läppar alldeles intill. Vet inte varför, men det har varit min blundbild så länge jag minns. 
Man Rays "Les amoureux" 00.02 [skriv kommentar]
torsdag 24-jan-2008
Historien om ett rum 11
Popkonstnären Andy Warhol ställde en gång en filmkamera framför en säng med en sovande man. Tror att filmen blev åtta timmar lång eller något sådant. I augusti 1992 ställde jag själv en videokamera vid min egen säng i detta speciella rum. Ställde in kameran att ta en sekund var femte minut under natten och förmiddagen. (somnade sent). Detta är en förkortad gif-animerad version, en fil på ca 11 MB. Bredband krävs nog för den här. Lägg märke till klockan. Och filmen varar INTE i åtta timmar - den varar i en EVIGHET! 
PS. Inte lätt att ha en katt i sängen när man ska sova. Inte lätt att sova med en lysande lampa i fejset heller. 00.14 kommentarer [skriv kommentar]
onsdag 23-jan-2008
Historien om ett rum 10
Denna gif-animerade sak är gjord av filmrutor från en del av en videodokumentär från 1993 - en av de mest FANTASTISKA dokumentärer om mitt hus som någonsin gjorts. Vann en guldmyra för bästa dokumentär på Torrlösa Underground Filmfestival som gick av stapeln under bron det året. Här ser ni mig gå genom en hall in i rummet som då var sovrum för både Amanda och mig. Bl.a får man i rummet se en krokiteckning som jag gjorde 1986 samt mina löparmedaljer från mellanstadiet. Hallen som jag passerar, finns ej mer. Är nu en del av köket. 
05.35 [skriv kommentar]
tisdag 22-jan-2008
Historien om ett rum 9
Rummet som galleri - från Torrlösa Happening sommaren 2006. 
I detta hörn av rummet syns fr.v målningar av Maria Ocampo, Malmö samt en målning av Monica Prentice, Lund. Nedan - från Torrlösa Happening augusti 2007. Den sista gången rummet användes som galleri. 
Fr.v små bilder av Lars-Ola "Bass" Andersson, Kågeröd samt bilder av Maria Ocampo. Framför syns smycken av Carina Andersson, Teckomatorp, syster till Bass. Glasmålningen i fönstret är Hannas, och var kvar sedan året innan. Se bilden ovan. 
Bilder och knappar av Hanna Backlund, Malmö. Här finns också musikdemos av Bitchbirds, med Hanna och en kompis, som man kunde lyssna på - och köpa. 
PÅ väggen till vänster, bilder av Hanna. Bilden ovanför växten är egen skapelse och var en av bilderna jag sålde på vernissagedagen. 00.50 [skriv kommentar]
lördag 19-jan-2008
Inte mycket
Har så mycket att göra, men gjort väldigt lite. Ett stilla idisslande har varit min tillvaro ett par dagar. Men räknar med att fyllas av energi snart. 23.39 kommentarer [skriv kommentar]
fredag 18-jan-2008
Apropå att klaga...
...så finns det också postlådor som är irriterande för oss tidningsbud, speciellt de människätande lådorna. Inte kul alls. Men det har jag berättat om tidigare. Alltså inget nytt. 
Bilen på bilden är bil nr:2 i ordningen sedan jag började som tidningsbud i Torp. Den blev snabbt uppäten av trottoarmonstren. Är nu inne på min femte. 05.32 [skriv kommentar]
I natt...
...kommer det att bli lite tradigt. Jag tillhör dem som inte gillar aggressiv reklam. Som tidningsbud upplever jag att det bara blir mer och mer reklam för oss att dela ut. Fler och fler tröttnar dock på att få reklam och sätter upp skyltar på dörren eller brevlådan, "Reklam, nej tack!". Tyvärr försöker Tidningsbärarna och Landskrona Posten komma runt det där. I natt t.ex är det full utdelning av Landskrona Posten, vilket innebär att samtliga adresser i Torp som inte har LP ska ha den. De får alltså en hel tidning, men som är omgjord på förstasidan för ickeabonnenter. Den blir liksom reklam för sig själv samtidigt som man skiter i om folk vill ha reklam för den eller inte. Dessutom kommer lösa reklamhäften från andra företag allt oftare inuti tidningen. (även de andra har lösreklam inuti vissa dagar) Och folk får bara mer och mer reklam fast de sagt nej till den. Respekten för människors ovilja till reklamen är inte vad den borde vara. Dessutom är lösreklamen jävligt irriterande att dela ut rent praktiskt. Som sagt, företagens moral är som den är, och ekonomiska vinstbegär bryr sig inte om skyltar som nekar till reklam. Bara ibland, så det ser ut som om man respekterade skyltarna. Det är som med den aggressiva telefonförsäljningen, de som skiter i NIX. Nu talas det om att man ska bötfälla de som försöker komma runt NIX-numren. Bra förslag. Det borde man göra även för de som vill komma runt skyltar som säger nej till reklam. ------------------------------------------------ Fast här kommer nu bra reklam - för Tidningsbudsforum. Se länk på sidolisten. De har börjat hålla koll på min blogg. Även andra tidningsbud som bloggar kan hittas där, och mycket annat som intresserar tidningsbud. 00.58 kommentarer [skriv kommentar]
Den niotusende
Alldeles strax blir någon den niotusende besökaren. Antalet besökare verkar ha ökat något senaste tiden. 00.29 [skriv kommentar]
torsdag 17-jan-2008
Avd historiska bilder 11
Jag har egentligen aldrig varit någon person som sprungit omkring i livet och gjort speciellt mycket väsen av mig, även om jag får en viss uppmärksamhet i lokalblaskorna då och då i samband med konstaktiviteter. Speciellt de senaste åren har jag sökt den lugna vrån där livet inte gapar om sig för mycket. Dock har det funnits tillfällen i mitt liv där väsen blir nödvändigt och där mycket uppmärksamhet blir ett medel för att ändra på ett dåligt tillstånd. Ett sådant tillfälle var i april 1988 då Monica, Amandas mamma, skulle utvisas till Peru tillsammans med Valeria och Sebastian, Amandas syskon. Vi bodde då i Skinskatteberg. Efter beslut om utvisning skulle polisen hämta dem efter någon vecka och sätta dem på ett flygplan. Så vad göra? Ja, det gällde att börja protestera och skapa så mycket uppmärksamhet kring situationen det bara gick. Men det går inte utan hjälp från annat håll. Dels sprang jag omkring med protestlistor, dels tog jag bl.a kontakt med TV, radio och press, ett måste i sådana fall. Sedan gällde det att få hjälp av människor med auktoritet, människor som t.ex har politikers och besluttagares respekt, och som dessutom är välformulerade. I det här fallet hade vi tur. Två författare och två präster med auktoritet engagerade sig. En av prästerna ringde bl.a direkt upp invandrarministern och författarna skrev tidningsartiklar. Det som också var tur för Monica var att hon gick på folkhögskolan då och hade "rätt" folk omkring sig. Hade hon och barnen bott på flyktingförläggning t.ex hade de sannolikt blivit utvisade. Och genom folkhögskolan fick vi kontakt med en svensk präst som bodde i Sydafrika, han var engagerad i ANC:s kamp mot apartheit och för Mandelas frigivande. Dessutom var han kompis med fredspristagaren och ärkebiskopen Desmund Toto, vilket inte gjorde saken sämre. Denne präst var på folkhögskolan för att hålla föredrag om Sydafrika, och vi passade då på att fråga honom om han ville hjälpa vår sak - och det ville han. Han blev en av många som påverkade med det skrivna ordet. Själv skrev jag en del också. Bl.a ett protestbrev till invandrarverket som jag sedan också läste upp där. Men för att skapa än mer uppmärksamhet frågade vi elever på skolan om de ville följa med och protestera utanför invandrarverket, vilket många ville. Och många gjorde också plakat. Det fanns dock de som av principskäl vägrade att följa med, de tyckte att ett beslut inte ska kunna ändras. Dessutom fanns det de som tyckte att det var meningslöst att protestera eftersom det inte skulle hjälpa. Jag respekterade deras ståndpunkt men sket fullständigt i vad de tyckte. Det viktiga var inte att få med alla utan rätt folk. Måste också tillägga att mitt engagemang inte berodde på att jag var så förbannat god. Jag hade också själviska skäl eftersom jag var tillsammans med Monica då. 
Här anländer vi till Norrköping med buss. 
Fr.v. Monica och jag. Längst ut till höger syns fotografen Lasse Mellberg, nu lärare på Biskops-Arnö. 
Vi hade många glada sångare med oss. Kommer ihåg att det blev en del sydafrikansk körsång, vilket var på tapeten då på skolan. 
Här står jag och läser upp mitt protestbrev inför ett teveteam. Att stå framför en tevekamera eller att bli utfrågad i radio kändes väl inte helt naturligt för mig, men av nöd är man tvingad. Protesttalet blev dock aldrig sänt i TV, vilket var lika bra det. Det kom fram till rätt öron ändå. 
Här har personal kommit ut för att tala med oss. Monica och jag fick sedan tala med hennes handläggare personligen inne på invandrarverket, vilket inte var en vanlig procedur för dem. Och sedan - ja - så blev beslutet ändrat. Vilket var tur det - annars hade kanske inte min dotter blivit till. 18.13 kommentarer [skriv kommentar]
Hopp
Klockan är nu över midnatt - ska snart ut i mörkret. Det var länge sedan jag lade in min maskot för hopp. 
För att inte bli absorberad av det mörka - behöver jag ibland tänka på annat - på sånt som är ljust, glatt och hoppfullt. Och hoppfullt får det bli. 00.15 [skriv kommentar]
tisdag 15-jan-2008
Svartvitt
Detta är vad jag orkar lägga in idag. Har ibland en viss förkärlek för uttrycksfulla bilder i svartvitt - liksom musik med dimension. Lisa Gerrard - Space Weaver 23.59 [skriv kommentar]
måndag 14-jan-2008
Jacques Brel
Ces Gens La Magnifique! PS! Senare tillägg. Har lagt in en ny video med samma låt. Den gamla musikvideon var tydligen tidsbegränsad. Fast den nya har två låtar. Ces Gen La kommer som nr två. Sedan har denna italiensk textöversättning. Well, well... 23.48 [skriv kommentar]
Apropå sanning och påverkan
Det här med att blogga har sina konsekvenser. Man påverkar människor. Ibland negativt, ibland positivt. Vill man skada folk kan man göra det, vill man göra gott, säga goda saker, kan man göra det också. Kan vara svårt att förbättra världen och sig själv, men en liten god process kan man ändå bidra med - om man är medveten om vad som är god process. Alla är inte det. Själv tycker jag ibland att det är svårt att veta, att ha kontroll över sin egen påverkan på andra - och sig själv. Människor är olika och har olika förhållningssätt, och alla bygger det inte på ett starkt sanningspatos, tvärtom, man vill skydda sig från sanning - ofta för att må bra, åtminstone i illusorisk mening. I den här bloggen kan jag tycka en sak om något - och människor kan, om de upplever mig som en auktoritet, styras av det. Helst vill jag att folk alltid har ett kritisk förhållningssätt till det jag skriver och säger här - ja, jag har definitivt inte patent på sanningen och vad som är rätt och fel, gott och ont. Men jag är intresserad av sanning, att få en slags rättvis känsla för den, vilket inte alla vill. En del människor konstruerar gärna sin sanning - av självhävdelsebehov, av egointressen, för att skydda sig. En del säljer gärna sin själ för att slippa sanningen om det finns en fara för att den blir bestraffande på något sätt. Andra är bara lurade, förledda. Hur är det egentligen med han som mördade Zenia t.ex - och de anhöriga till honom? Konsekvensen av mordet är förstås tragisk för mannen själv och alla anhöriga, både för dem som kände honom som "ond" och för dem som kände honom som "god". Ty det brukar vara så. Ibland har t.ex föräldrar inte en aning om deras söners eller döttrars andra sida, den "sjuka" okontrollerade sidan. Ibland vill de inte heller veta. Det gäller även vänner. En hygglig karl kan väl inte göra så? Det måste varit hon som provocerade honom till det! Jag har själv upplevt det på nära håll i andra fall där t.ex män som lider av en svår form av svartsjuka måste söka sitt välmående genom kontroll av sin kvinna, vilket också har utvecklat episoder av våld. Och dessa män är lättprovocerade, och frånskyllande, det liksom ingår i sjukdomsbilden när kontrollen hotas. En brist på sjukdomsinsikt ingår också. Och i dessa fall har andra, vänner till männen, föräldrar, inte haft en blekaste aning om vad som pågår - eftersom de upplevt männen som snälla och hyggliga, en hygglighet som faktiskt kan vara sann mot just dem, men den är också där för att dölja. Jag kan inte känna till allt i detta fall, men jag blir inte förvånad om föräldrarna till mannen som mördade Zenia inte visste något om hans andra sida, liksom många andra. Och hon, vars blogg som jag länkade till för några månader sedan, varför skulle hon fara med osanning? Ja, jag vet inte, men jag tror att en hel del av hennes beskrivning är sant. Det som är tragiskt nu är de falanger som bildats mot varandra. (Verkar som om de läser min blogg också) Men - om man bryr sig om de barn som drabbats av detta bör man tänka till ordentligt och ta ansvar för dem från alla håll genom försoning så mycket det bara går. Annars ser utvecklingen inte speciellt bra ut - speciellt inte om man är för säker på sanningen. Men ändå - med ödmjukhet kan man vänta ut det goda, att låta de reaktioner som funnits och finns få ha sin berättighet tills de lägger sig. Fast det är kanske ett önsketänkande. Antingen ber man varandra om hjälp att komma vidare, eller så fortsätter tragiken genom ett ständigt bestraffande och plågande. 06.02 [skriv kommentar]
söndag 13-jan-2008
Ang mordet på Zenia
Såg idag att jag fått klagomål från två personer om att jag lagt ut en länk till en berörd person ang mordet på Zenia. Jag har tagit bort den nu. De undrade hur jag kunde göra så. Och de ansåg att personens blogg inte skall vara till allmän beskådan. Ja, om det verkligen är så att den berörda personen själv inte tycker om att jag la ut länken, (nämnde inget namn) ber jag om ursäkt för det. Jag borde frågat först. Men det var verkligen inte illa menat, tvärtom, det var för andras skull, människor som också blivit drabbade på samma sätt - och just nu blir drabbade. De behöver röster. Dessutom - de som begår, eller känner för att begå våld mot andra, behöver få insyn. Det som ingår i en förövares kontroll över andra är just att stänga av all insyn, inte bara till andra - men också till sig själv. Och då behöver man inte ta ansvar för sina handlingar - och känslor. Tror dock inte att många hittat dit via min länk eftersom jag inte haft så våldsamt många besökare under tiden. En del har det blivit ändå förstås. Jag vet att hon behöver skriva av sig i sin blogg och att det inte alltid är så lätt för en del andra att kunna ta den insynen - men förstår ändå inte vitsen med att den ska hållas privat? En blogg blir ju till allmän beskådan i alla fall genom sökmotorerna. Det var så jag själv fann sidan. Söker man om mordet på Zenia kan vem som helst hitta dit - ändå. Hur ska besöken kunna hållas privat och upp till henne? Den måste låsas för andra i så fall i sökmotorerna. Eller så måste bloggen läggas ner - vilket vore åthelvete. (Senare tillägg) Har förstått nu att dessa klagomål inte var från hennes vänner, åtminstone inte en. Jag trodde det var av omtanke för henne de klagade. Det var därför jag tog bort länken. Skumt som fan är det. 21.40 kommentarer [skriv kommentar]
Påskrundan
Behöver komma igång med måleriet igen. Vill vara med på konstrundan till påsk, icke som medlem, men som ett extrainslag. Många åker ju runt och tittar de dagarna, så varför inte. Det gäller bara att ha tur med vädret. 20.07 [skriv kommentar]
lördag 12-jan-2008
The Marimba Ponies
Historien om ett rum 8
Rummet som galleri - från Torrlösa Happening sommaren 2005. 
Torrlösabor betraktar Maria Ocampos målningar. 
På väggen hänger bilder från två olika konstnärer som höll till på Möllevången i Malmö. De var med endast detta år. 
Här är en akrylmålning av mig. "Konstbetraktare betraktas av betraktare som betraktas av betraktare". Denna bild hängde egentligen på väggen utomhus men togs in i rummet pga regnväder. 19.37 [skriv kommentar]
fredag 11-jan-2008
Historien om ett rum 7
Rummet har bebotts av hyresgäster, allt från fjärdingsmän till Janne Tingtong. 
Här ser vi Jan-Erik "Tingtong" Ovesen posera med sina apparater i rummet då han hyrde det för andra gången år 1994 eller 1995, är lite osäker på året. Möjligen kan jag få en kommentar om detta från Thailand för att verifiera årtalet. Bokhyllan på bilden stod på exakt samma plats då jag köpte huset 1991. Blev sedemera utflyttad och målad gul av Janne Tingtong. Hamnade sedan i rummet igen i omgångar. Dock - nu väntar tippen på denna bokhylla. 18.59 [skriv kommentar]
Historien om ett rum 6
Ja - då fortsätter den fantastiska historien om ett rum - det som nu definitivt ska bli mitt sovrum - på riktigt. På nittiotalet fick jag lappsjukan ett par gånger och bodde i Malmö, och hyrde då ut mitt hus. År 1996, mellan de två malmöperioderna, var det compact living som gällde i mitt hus. Var rätt fattig under nittiotalet, stängde därför av stora delar av huset detta år för att spara el. Använde bara köket och detta lilla rum, som fick fungera som sovrum, vardagsrum, kontor, lekrum och garderob på samma gång. 1996 var senaste gången rummet användes att sova i. 
Två sängar gjorde att det inte var plats med så mycket annat - jo, bokhyllan, och teven. Här är Amanda sex år. 
Öppen garderob, som spärrade nuvarande utgången. Dåvarande utgången till höger på bild - som nu är vägg. 
Detta år föddes sju katter i rummet. Här syns ena kattmamman, Lakrits, som födde Sura Nappen, Bengtsson och Elvis - eller eventuellt Elvira, ty vi kunde inte könsbestämma denna krabat. 18.37 kommentarer [skriv kommentar]
torsdag 10-jan-2008
Apropå motion...
...så behöver jag motion. Får förvisso lite på vardagsnätterna när jag lämnar bilen och springer i lägenhetstrappor - och då är jag rask. Men behöver göra lite avancerade kroppsövningar - typ eh... jo, t.ex denna övning nedan som togs fram speciellt för tidningsbud, en kraftfull rörelse för att stoppa ner tidningar i brevlådor. Kan med fördel praktiseras under arbete. 
Borde börja med powerwalk också. 
Fast nu tycker jag att övningsrörelserna liknar slavdrivarträning. 04.59 [skriv kommentar]
onsdag 09-jan-2008
Historien om ett rum 5
Sommaren 2004. Rummet som konstgalleri på Torrlösa Happening. 
Glasmålning av Hanna Backlund 
Nere till vänster syns en porträttvideo av gamla människor runt Svalövs kommun som jag gjorde 1994. Här syns också keramik av Monica Prentice. 
Lappen på väggen var till mig för att handla på Konsum i Kågeröd. Skrevs den 22 juni 2004 av min mor, Helga Backlund, dagen innan hon dog. 20.46 [skriv kommentar]
Historien om ett rum 4
Från sommaren 2003. Torrlösa Happening. 
Här syns två av mina målningar samt ett par föremål med airbrushmtiv av Lars-Ola Andersson, även kallad Bass. 
Till vänster en målning av mig som brann upp i maj 2006 då en annan del av huset eldhärjades, samt akvareller av Britt Kleveberg, en kvinna som dog innan utställningen. 20.43 [skriv kommentar]
Historien om ett rum 3
Under tiden som mitt blivande sovrums grund torkar upp fortsätter nu de historiska bilderna från rummet. Juni 2004. Rummet som förråd. Fullpackat. 
20.39 [skriv kommentar]
tisdag 08-jan-2008
Tidningsbudsnews
I natt körde jag hela rundan utan bromsar. Fick bromsa med växlarna, vilket gick bra. Fick veta av min personlige mekaniker ikväll att vänstra bromstrumman därbak hade spruckit, varvid hjulcylindern hoppat ur. På så vis rann all bromsolja ur. Min mekaniker har lagat den provisoriskt nu, men jag får köra och bromsa försiktigt. Får fixa ny bromstrumma till i morgon. ---------------------------------------------------- Fick mail idag från Janne Tingtong i Thailand om att ett tidningsbud i Landskrona blivit rånad under natten. Jag är glad att jag inte jobbar i Landskrona. T-Torp är rena Shangri-La jämfört med L-krona. Men, helt säker kan man inte vara någonstans som tidningsbud. Fast själv har jag inte råkat ut för något under de fem år jag jobbat i Torp. Det är också lite säkrare att sitta i en bil, vilket jag gör mest hela tiden där. 19.45 kommentarer [skriv kommentar]
My Brightest Diamond
Här är sångerskan Shara Worden igen med gruppen My Brightest Diamond, som också gjorde Dragonfly (se lördag nedan). Detta är en livespelning i Toronto. Ljudkvalitén är si och så, men det gör inget, det här är för mig otroligt bra. Dynamiskt. Här är en fransk låt. (Ljudkvalitén är som den är, men musiken är fantastisk, och Shara är mumma.) Här är hon själv. 05.04 [skriv kommentar]
måndag 07-jan-2008
Kissåbajsklumpeduns
Jaha, då gick bilen sönder igen. Den här gången gick ett bromsrör åt skogen under nattens runda, varvid bromspedalen gick i golvet. Har dock lite bromsverkan på framhjulen, men inte mycket. Det blir alltid struligt med jobbet när bilen inte funkar. Nattchefen blir inte glad eftersom han/hon måste fixa fram en reservbil, och den är just nu upptagen. Och finns ingen reservbil får jag helt enkelt vänta på att någon annan blir klar med sin landsbygdsrunda och sedan ta hans företagsbil senare på morgonen. Då börjar jag min runda i Torp vid fem-tiden - i så fall. Inte kul - men that´s life för ett tidningsbud som kör privat bil på vardagsnätter. Fast, det finns ju värre elände. Man kan ju ha hål i strumporna t.ex. Men det är ett konstigt jobb. Vilken annan arbetsgivare vill att du ska utföra en arbetsuppgift åt företaget och betala en del av kostnaderna med dina privata pengar? Det blir ju så för oss som kör privat. Den milersättning vi får täcker knappt bensinen, eftersom den är beräknad efter normal körförbrukning. När jag kör i Torp blir förbrukningen nästan tre gånger mer. Men jag har valt att arbeta under dessa omständigheter själv. Kan inte klaga fast jag klagar, min ekonomi är dock bättre än på mycket länge (skulle ändå vilja ha lite mer för att det ska kännas säkert). Dock, varje gång jag måste lägga ut för bilreparationer känner jag mig utnyttjad - jobbet sliter nämligen väldigt mycket på bilen. Har tidigare också klagat om detta till vår huvudchef. Och jag är inte ensam i klagandet, det görs även via facket. Har också föreslagit att de köper in elbilar till mindra rundor typ den i Torp. Visserligen tyckte chefen att det är en bra idé, men företaget Tidningsbärarna anser inte att de har råd med det - inte nu i alla fall. Men för mig borde de ha det - det är en stenålderspolicy att vissa anställda ska stå för maskinerna själva, och dessutom skulle det bli miljövänligare med elbilar. Men ofta är företagens moral och intressepolitik som den är - och den är kissåbajsklumpeduns. 17.28 [skriv kommentar]
söndag 06-jan-2008
Söndagsutgifter
Amanda och jag var till Trelleborg och hämtade sängen. Transporten var nästan lika dyr som sängen - kanske inte riktigt nästan - men nära på. Hyrde en lastbil på Statoil vilket gick på åttahundra någonting. Nå, det är ju bara att betala och se glad ut. Tyvärr har jag inte dragkrok - så vad gör man. Passade på att fylla upp bilen med cellplast, för isolering till grunden, och lite annat. 18.35 [skriv kommentar]
lördag 05-jan-2008
Napoleon III-säng
I morgon ska jag till Trelleborg och hämta en fransk Napoleonsäng från 1860-80 ca. Den är till mitt nya sovrum. Eftersom huset är från samma tid ungefär passar den bra. Och sängen var rätt billig. Mitt habegär kunde inte kontrolleras, vilket är bra i detta fall, ty jag har ingen säng. Den jag sover i just nu är provisoriskt ihopsnickrad mot en vägg i ett trångt rum som också är mitt kontor (där jag befinner mig i skrivande stund). Sängen kan inte stå för sig själv. Så en riktig sängstomme, och dessutom fin, behöver jag. 
Sedan ska jag skaffa en Hitlerbyrå, eller varför inte en Mussolinispegel till mitt sovrum. Nja, tror att det är bättre att balansera upp det med en Gandhimatta istället. 19.39 kommentarer [skriv kommentar]
Dragonfly
Upptäckte alldeles nyligen ny musik som jag gillar då Hanna skickade mig denna musikvideo på facebook. Säkert känd av många men nytt för mig. 19.21 [skriv kommentar]
fredag 04-jan-2008
Historien om ett rum 2
Nå, apropå mitt blivande sovrum. Här följer nu besökare i rummet från Torrlösa Happening 2005 då rummet fungerade som galleri. 
Bilden visar en av mina grannar, Lennart Holmkvist, vid det bord som en gång stod i rummet i början på femtiotalet då en fjärdingsman och hans fru bodde här. En dag glömde frun sitt strykjärn på detta bord när hon gick ut, varvid det började brinna. Lennart fick höra att det brann och sprang hit, slog sönder fönstret, hoppade in och släckte. Samma dag vräktes paret av husets ägare, Adolf Rasmussen. Och avtrycket från strykjärnet är fortfarande kvar. 
Tryck på denna bild. Filmen visar ett besök i rummet av andra grannar i Torrlösa samt en äldre dam från Eslöv som heter Elsa. Hon föddes i huset och flyttade ut 1938 då hon var 18 år. 01.13 [skriv kommentar]
Morningpapertime
Om det stund är min semester över. Skall ut i den kalla natten och köra runt i Torp. Några flingor snö ligger på marken, och det får gärna räcka med det för i år. Förra årets pulsande i snö behöver ju inte gå i repris. Men det skiter väl snömolnen i. De borde i alla fall tänka på att jag inte har vinterdäck på - än. 01.07 [skriv kommentar]
torsdag 03-jan-2008
Operation torkning
TORKA! TORKA! TORKA! 
Och sedan - GRÄVA! GRÄVA! GRÄVA! Krypgrunden under måste ha mer luft - dessutom måste det nya golvet sänkas lite om min garderob ska få plats under bjälkarna. YES! Observera det mörka partiet till höger på den blåa väggen. Det är fett - delvis från Janne Tingtongs hår - delvis från mitt hår - ty vi lutade våra huvuden mot det väggstycket när vi båda hade våra sängar där i omgångar på nittiotalet. Ja, det är ju också en del av historien om ett rum. 03.32 kommentarer [skriv kommentar]
onsdag 02-jan-2008
Mög - el
Har upptäckt mögel i rummets golv. Urk! Det betyder nytt golv och nya kostnader och mycket skit att slänga ut. Måste brassa på med elkraft för att torka upp innan jag bygger nytt. Ack ja. 23.41 [skriv kommentar]
Om 2007 och 2008
Borde kanske göra en återblick på året som gått. Nå, hur har året varit? På ett själviskt plan - rätt ok, jag har inte dött i alla fall. På ett globalt plan - inte ok. Detta år har börjat med nya tragiska oroligheter i världen - i bl.a Pakistan och Kenya. Riskerna för att ett nytt Ruwanda i Kenya ska bryta ut är stora - speciellt om de olika parternas ledare har för stora självcentrerade intressen som provocerar fram mer okontrollerat våld. Har världen blivit godare? Har jag blivit godare? Kan inte ge ett positivt svar. I mitt eget fall kan jag säga att även om jag inte har onda avsikter så är jag ändå en del av ett ont sammanhang, det som får stöd av likgiltighet, självupptagenhet, avtrubbning, rädslor, etc. Och även om jag håller mig på "de godas sida" i min egen lilla lugna vrå av världen, där livet rättfärdigas och hålls uppe av olika former av underhållning och förträngande försvarsmekanismer - står jag inte utanför påverkandet av det "onda". Ingen gör. Uppdelningen av det goda och onda är en bekväm dualism vi får lära oss från början. Den svartvita generaliserande bilden av alltings tillstånd. Och ständigt återfaller människor till den när vi talar om människor, de andra, de där vi är så måna om att skilja oss från - i ett fåfängt prestige- eller statusbehov av att vara "rätt" - men som ingen är. Ingen är "fel" heller. Dualismen i sig själv och vår avtrubbning, feghet inför verkligt ansvar, bristen på självinsikt och empati, vår omognad, smörjer alltid det onda maskineriet. Detta är ingen anklagelse - det vore ett betungande misstag. Skuldbeläggande hjälper föga fram utvecklingen. Men ödmjukhet inför sammanhang - att inte dela upp oss från varandra är väsentligt. Om man dessutom tillsätter engagemang till den ödmjukheten kan man sabotera krafterna som vill dela upp. Idag handlar statiska engagemang mycket om att dela upp, isolera, stänga in och stänga ut - det gamla vanliga. PS. Jag känner mig inte betungad av min del av sammanhanget, det är det positiva med mig, att se mitt "onda" jag i ansiktet utan att bli deprimerad eller desillusionerad. Det man inte vill se i sig själv blir så styrande, och en sådan maktfaktor vill jag gärna sabba. 20.33 [skriv kommentar]
tisdag 01-jan-2008
Nyårsafton i bilder
Janira och Monica fixade till väldigt god mat. 
Philip och Amanda 
Jack och jag. 
Tamara, Valeria, Monica, Janira, Nils och Karin - SKÅL! 
Karin, Moanga, Philip, Amanda och Jack - ja, skål då! 
Vid tolvslaget - på balkongen vid Klostergården i Lund. 
Här började jag frysa om strumporna - skolös som jag var. 
När vi stod och tittade på fyrverkerierna passerade två mystiska ljus över taken framför oss - UFO, UFO!!! - fast min kamera registrerade inte dessa passerande objekt - tyvärr. Men en intetsägande bild måste också få ett existensberättigande på denna blogg. 17.04 [skriv kommentar]
Nyårsinlägg från en säng i Lund
Klockan närmar sig 02.40, och jag är sängliggandes med Amandas laptop i skrivandes stund. Vi har haft det trevligt här - och efter tolvslaget utöver fyrverkerier såg vi två mystiska ljus som passerade förbi på himmelen. Lär stå om det i tidningen i morgon - kanske. 02.39 [skriv kommentar]
arkiv
|
Jag heter Bengt Backlund. 
