| E-post: |
måndag 26-mar-2007
Hoj hoj
Känns lite svårt att vara uti denna bloggvärld nuförtiden. Att ta sig tid till det, även om spännande ting händer i olika hjärnor och liv. Min koncentration ligger på andra saker, och jag tycker om när koncentrationen blir så stark att jag skärmar av mig från stora delar av världen - till besvikelse för de delarna av världen. Men jag behöver känslan av koncentration. Önskar att den var närvarande lite oftare. Men tro inte att jag överger bloggandet. Åååååååånej!!! ---------------- Var på måndagsbio ikväll. Såg "Flying Daggers" från Kina. Extremt mycket våld och effekter, men det gjorde mig inget eftersom koreografin tillförde distans och en stor drömkänsla. Häftig koreografi. Jag hade dock fått en ännu bättre upplevelse om jag suttit för mig själv i salongen. Nu satt jag bredvid min bror och hans fru och de hade inte direkt samma upplevelse som jag. Väääärkligen inte. Fick anstränga mig för att skärma av dem eftersom deras demonstrativa beklagande under filmen blir så ljudligt, speciellt min brors. Publiken har alltid rätt, som det heter. Och en film kan bli upplevd antingen fantasilöst och passivt eller kreativt och öppet, som allting annat. Dock har det passiva upplevandet svårt för att skänka uttrycket ett eget liv, eftersom det gärna vill ställa det mot något annat. Upplevelsen måste jämföras fram. Naturligtvis finns det uttryck som förtjänar att jämföras som mindre utvecklat och bra. Meeeeeen - allting kan ses nyanserat, och allting kräver nyanserade ögon för en rättvis bedömning - eller en positivare upplevelse. Men för den som värderar kategoriskt och färdigt måste uttrycket ta på sig allt ansvar för den goda upplevelsen - eller den dåliga. Jag vet inte om alla kan lära sig ett eget ansvarstagande för upplevelser. I en biosalong är det inte dödsviktigt kanske, men i relationen med verkligheten där ute, med andra, med sig själv, kan det vara dödsviktigt. Att relatera till det operfekta. 22.37 kommentarer [skriv kommentar]
söndag 18-mar-2007
Long time no see
Har haft semester från internet, därav utebliven blogg de senaste dagarna. Behöver koppla av från internet ibland, speciellt när jag börjar känna en viss infostress. Försöker intala mig att jag måste inte vara med där det händer hela tiden - även om "måste" bombas in från alla håll. Nå, vad har jag gjort istället då dessa dagar? Få se nu - måste tänka några spadtag... Haft en del socialt umgänge bl.a. Röjt, rivit, målat väggar. Gått på kurs. Kammat mig. Jo, och så fyllde jag år i fredags. 47!!! (Måste fixa om sidolisten. Den är något inaktuell) Den kvällen blev jag och Amanda bjudna på restaurant i Kristianstad av min bror Lennart. Vi var där för att kolla in Unknown Legend som deltog i en talangtävling med elva andra band. De hade tidigare gått vidare från en annan grupptävling i Malmö. Hur det gick vet jag inte ännu eftersom vi åkte innan juryn fattat beslut. Cirkelledarkurs på ABF igår. Intressanta diskussioner om pedagogik. Blåsigt väder. Amanda skötte hushållet. Städade och gjorde fint. Anslöt mig till städningen utomhus när kursen var klar. Idag ska jag till Lund där Amandas mamma, Monica, bjuder på försenad födelsedagsmiddag. Där kommer det att vara en del folk - bara latinos (tror jag). Känner mig bortskämd, fast glad över allas generositet. 15.44 [skriv kommentar]
måndag 12-mar-2007
Att hoppa för hopp...
Jag är en rätt spänstig jävel. Har alltid hoppat mycket, studsat omkring, varje dag - över - uppför - nedför - kan inte låta bli. Måste ta fram min maskot för Hopp igen. Hopp för Hopp. 
11.17 [skriv kommentar]
Ha ha ha ha ha...
Känns gött nu. Har vaknat ur vinteridet. Går upp tidigt och får massor av dagsljus och vårväder. Fullständigt översköljd. Och kreativa projekt ligger och väntar, ute och inne. ----------------------- I lördags firade vi att jag blivit ny tomtägare. Alla är glada för det. Hos mig blev det mat och vin och melodifestival med mina kära helggrannar från Malmö. ----------------------- Ikväll är det ny måndagsfilm på Palladium. Den spanska filmen "Att återvända" av Pedro Almodóvar. ----------------------- Och nu ska jag ta en klunk kaffe. 11.00 [skriv kommentar]
fredag 09-mar-2007
Att tänka helning
Placeboeffekt i form av förväntning. Behöver rulla igång en placeboprocess som framkallar den helning min hjärna behöver. Placebo är det som den goda förväntningen sätter igång. I religiösa kretsar handlar det mycket om tro, men jag vill gärna utan en kristen tro hålla igång en positiv förväntan om förändring - och att inte tappa den. Hjärnan är ett ytterst påverkbart och påverkande instrument och med placeboeffekten kan man påverka den fysiska processen både i hjärna och kropp. Att ställa in sig på rätt tankar och ständigt meditera över det goda tillståndet kan få det goda tillståndet att bli verkligt. Borde egentligen sätta upp "det" på väggen, eller i taket ovanför sängen, för att inte glömma bort att hålla den rätta förväntningen vid liv. Apropå att påverka hjärnan. Ringde för att höra om Bosse, min äldste bror som fick en allvarlig hjärnblödning förra veckan. Pratade med hans son Nicklas, som var uppe i Umeå med ett damlag i innebandy. Han sa att tillståndet för Bosse var lite bättre. Han hade kunnat svara på frågor, vilket är positivt. De vet dock ännu inte hur skadad hjärnan är. Men de tror sig kunna flytta honom från Uppsala till Mora snart. Jag hoppas verkligen det kommer att gå bra. 20.10 [skriv kommentar]
tisdag 06-mar-2007
Omställning
Håller på att ställa om min dygnsrytm, men klarar inte av att göra det genom att lägga mig tidigare. Måste gå åt andra hållet och hålla mig vaken så länge jag kan. Klockan närmar sig sex på morgonen nu och jag tänker snart ägna förmiddagen åt att måla mina vardagsrumsväggar. Vid middagen får jag besök av en mycket god vän. Vi är varandras bästa vänner sedan ett antal år tillbaka. Typiskt nog är hon latino, från Peru och bor i Tågarp. Det lilla sociala umgänge jag har är mest med latinos. Det har bara blivit så. Ja, min dotter är ju latino också. Om ett par veckor kommer en annan gammal god vän hem från Thailand där han huserar över vintern. Han är svensk dock. Lärde känna honom när jag bodde i Australien i början på 80-talet. Han har tidigare både hyrt rum hos mig och varit inneboende några år i den nu borttagna delen av mitt hus. Vi mailar rätt mycket till varandra. Och de mailen innehåller mest trams och lek med ord. Ej lämpliga för barn, men kreativt förlösande. Det är ett bra knep annars vid skrivarcirklar för att lösa upp blockeringar. När jag hade skapande svenska för arbetslösa fick de börja med att skriva av sig utan självcensur. Det kan t.ex handla om att träna på att skriva fula ord eller att bara skriva det första de tänker på, ord utan innehåll. Poängen med dessa cirklar var inte att lära sig att skapa god litterär kvalitet, utan poängen var just att komma över blockeringar. En del av dem led av dyslexi och hade aldrig skrivit något alls i sitt liv. Men stavfel och ordfattigdom behöver inte var ett hinder för att uttrycka vad man känner och tänker i skrift. Problemet med att få arbetslösa i åtgärd att börja skriva av sig är att ledningen inte alltid blir så glada för det. Med cirkeldeltagarnas godkännande satte jag upp deras känslor och tankar på väggarna. Vilket förstås blev känsligt för ledningen som ansåg att det undergrävde myndighetens verksamhet, så jag fick sluta med dessa cirklar. Typiskt för en överbeskyddande, kontrollerande och obekräftande kultur som stänger ventilerna i det offentliga rummet. 05.55 [skriv kommentar]
måndag 05-mar-2007
Uppryckning
Har känt mig lite grand som Stålmannen när han får kontakt med kryptonit, eller som Fantomen när han fått sin trikå tvättad i en felinställd tvättmaskin, eller som Drakula när han inte hittat tillbaka till sin kista och därmed blivit utsatt för massor av dagsljus. DAGSLJUS!!! Bengt Backlund - ryck upp dig! Sitt inte där och sitt! Dra en djup sista suck (ja, i positiv mening alltså) och upp med huvudet högt, rak i ryggen, upp med bröstkorgen, tänk glada tankar och le. 
07.33 [skriv kommentar]
torsdag 01-mar-2007
!
Är en aning tyngd. Har hela veckan kört dubbla distrikt vilket blir tidningsutdelning nästan 8 timmar utan paus. Är hemma först framåt tio-tiden på morgonen. Förhoppningsvis är det sista dagen i morgon jag kör dubbelt. Det blir förstås mer pengar i lön, men jag är trött nu. Är tvungen att dra ut telefonen för att få sova under dagen. Men när jag lyssnade av telefonsvararen fick jag mindre goda nyheter. Min äldste bror Bosse, som bor uppe i Älvdalen, har fått en allvarlig hjärnblödning och blivit flugen med helikopter till Uppsala sjukhus. Jag ringde upp hans son Nicklas som berättade att tillståndet är allvarligt, men han kan nu andas själv och visar tecken på att han känner av deras närvaro. Läkarna vet dock inte ännu hur det kommer att gå. Även om han överlever vet de inte hur pass skadad hjärnan har blivit. Att halva kroppen är förlamad står dock klart. Jag hoppas innerligen att det kommer att gå bra även om rehabiliteringen blir en långsam process. Bosse är en levnadsglad människa och man får hoppas att han tar det med sig nu. Nicklas är deras enda barn och har haft en nära relation med sin far, så både för honom och hans mamma kommer detta som ett dråpslag. Så här kan livet vara och man vänjer sig aldrig. Hade engelskakurs i kväll, vilket lindrar sinnesstämningen en del - tillfälligt i alla fall. Som vanligt blev det mycket skrattande. Och nu sitter jag här och skriver, men är inte glad. 21.56 [skriv kommentar]
arkiv
|
Jag heter Bengt Backlund. 
