Bor i Torrlösa utanför Svalöv i Skåne. Jobbar som tidningsbud med bil på nätter i Teckomatorp och ute på landsvägar.
Pysslar också med konstnärliga verksamheter. Håller i en liten kulturklubb i Torrlösa som heter Friskaparna, kolla länken - och tror att vår samhällskultur behöver förändras - inifrån och underifrån.
Vem du än är som möter mig nu och i framtiden - må vi mötas väl - antingen likgiltigt, nyfiket, glatt, aggressivt, dumt, intelligent - sporadiskt
- you.name it.
Länkar:
OBS! Vissa sidor funkar för tillfälligt inte. Bilderna är också borta. Skall fixas.
MonaN59Vildros - Politisk vilde och radikal systemkritiker med intressanta tankar. Upptäckte att hon länkat till mina sidor om medborgarlön.
Stenhur - Musiker, poet och föredetta producent på Sveriges Radio som läser min blogg och skriver tänkvärda texter.
Lasse Mellberg - Min gamle fotolärare. Här finns en del av hans bilder. Även facebookvän.
Peter och Nettan - Föredetta grannar i Torrlösa som nu har byggprojekt i Spanien och Marocko. Här finns möjlighet att hyra lägenheter. Se denna hemsida.
The Oasis - Peter o Nettans blogg från Västsahara.
Klockan närmar sig 02.40, och jag är sängliggandes med Amandas laptop i skrivandes stund.
Vi har haft det trevligt här - och efter tolvslaget utöver fyrverkerier såg vi två mystiska ljus som passerade förbi på himmelen. Lär stå om det i tidningen i morgon - kanske.
Ja, nu inleder en spännande inblick i ett rums fantastiska historia, rummet som nu ska bli mitt sovrum. Eftersom det är på tapeten med historia börjar denna historia med tapeter.
Här ser vi två tapeter som prytt väggen. Den med solrosor är äldre och den gråa har tapetserats över den. Vet dock icke tidsepoken på dessa.
Här är en tredje och den som är äldst av de tre.
Denna tapet har klätt in takbjälkarna och är väldigt gammal, möjligen från husets begynnelse. Är dock ingen tapetexpert.
Här är ett ytterligare lager tapet på bjälkarna, innan de klistrades med någon form av papp.
Ja, så här ser det ut just nu i det rum som ska bli mitt nya sovrum. Har rivit bort gipsplattor och vita tapeter och tagit bort takbjälkarnas beklädning. De tyckte ju inte om att bjälkarna skulle synas förr i tiden. Först klistrade de tapeter på dem och senare kläddes bjälkarna med masonit.
Detta rum har varit lite av varje. Från början tillhörde det en liten separat lägenhet i huset. Det fanns tre lägenheter ett tag. En fjärdingsman har bott där bl.a. När jag köpte huset bytte jag rummets golv och väggarna blev målade blåa av Janne Tingtong som hyrde rummet i början på nittiotalet. Senare har jag också själv använt det som sovrum. Men de senaste 10 åren har det mest varit förråd för bråte. Dock är det slut med det. Nu ska det bli fint - å hej å hå.
I morgon ska jag nog slipa rent bjälkarna. De ska sedan målas mörka. Måste undersöka golvet och kolla att det inte är fuktskadat, annars får jag byta det helt och hållet. Det nuvarande laminatgolvet ska i alla fall rivas ut. Och sedan ska lite nya väggskivor på plats.
Hej! Fotona på dina bjälkar kunde lika gärna vara hemma hos oss!!!!Håller på för fullt med samma sak. Har en fråga som du kanske kan hjälpa oss med. Hur slipar man bjälkarna bäst? Vilken typ av maskin kan du rekommendera? Tacksam för alla tips :)
Jag är ingen större expert på slipning av bjälkar, men till andra bjälkar har jag använt borrmaskinen med slipskiva. Det gick rätt bra.
Till dessa bjälkar har det räckt med en vass kniv för att ta bort all klistrad papp och tapet. Vill dock inte ha dem så perfekt slipade denna gång.
Bjälkarna är yxade för hand och jag vill ha bjälkarna lite mer råa med synliga yxhugg.
- Bengt :)
-
onsdag 06-feb-2008
23.50
lördag 29-dec-2007
Omställning av dygnsrytm
Ja, är nu inne i en omställningsprocess av dygnsrytm.
Har precis käkat frukost som en normal människa och tänker försöka vara vaken under dagen - som en normal människa.
Håller på med renovering nu och det känns lättare att göra det på dagtid - så omställningen är nödvändig.
Nu på morgonkvisten kom tankar om julafton igen. Jag kan tydligen inte lämna detta ämne. Det finns mer aspekter märkte jag när tankarna bubblade upp. Kanske inte något revolutionerande, men ändå - julafton behöver reformeras om, bli mer välregisserad, mer medveten, mer mogen - om den ska bli en givande och spirituell tradition - och dessutom själsligt utvecklande likt en buddhistisk tanke - om man så vill.
En del av den medvetna aspekten till julafton är hur den används för vår utveckling som individer. I ett samhälle där handeln manipulerar och styr mer och mer blir våra begär galopperande - och även julen blir en uppköpt företeelse för att fylla upp vår alltmer utbredda tomhet. Och ju mer vi manipuleras till att stanna i våra begär desto bättre för handeln förstås - men inte för människan.
Inte så konstigt att buddhismen blir intressant i västländer när samhällskrafterna är så antibuddhistiska i sin mekanism. Ett ekonomiskt samhälle vars maskineri hålls igång av att vi är lättmanipulerade, likt i en religiös sekt, har inget intresse av att visa vägen mot självständig mognad och mindre begär - det får var och en göra på egen hand - de som har styrkan.
Apropå julen igen - så har traditionen blivit för många en blandning av en tonårsslapp och stressig tillställning som suger energi i många familjer. Man blir trött fort. Det finns ofta ingen medveten regi - alls, varken för skapandet av spirituell magi eller för utvecklingen från barnstadiets begär och förväntningar. Det ligger i tiden att det är barnens begär som styr även in i vuxen ålder, speciellt när det gäller presenter. Föräldrar går inte in längre för styra bort begäret när barnen blir äldre, och det får sina följder. Men handeln klappar nöjt förstås.
Fast för att reformera en vanemekanism krävs en del mod och samtal. Man gör det inte utan protester. Jag minns själv hur det var när jag i tonåren helt plötsligt inte längre fick så mycket presenter på julafton. Många presenter fick de små barnen, men ju äldre man blev desto mindre. Jag var själv väldigt bortskämd och fick massor när jag var liten och tyckte inte alls om att få mindre och mindre. Inte i början, men jag vande mig till slut, även när presenterna avtog helt, och jag är idag glad över att man gick in och tog bort mitt begär.
Idag spelar presenter i mitt eget liv inte så stor roll. Inte ens på födelsedagar. Det kan vara kul om jag får presenter, men får jag inget alls är det också helt ok. Inga begär inga besvikelser.
Är dock inte som Buddha. Habegär finns på andra sätt ändå, om än i mindre extrema former.
Ska försöka mobilisera ett engagemang till renovering av ett rum nu när jag är ledig en längre tid. Måste trotsa vädrets påverkan och börja med det - nu.
Vill skapa ett nytt sovrum till mig själv av ett rum som mest fungerat som förråd och konstgalleri. Rummet har inte värmts upp under vintrarna vilket innebär att det blivit fuktskador och mycket måste rivas ut - golvet och vissa delar av väggarna.
Men först måste allt bråte som är därinne ut.
Som sagt - måste börja mobilisera ett engagemang för att göra det - trotsa slappheten. Dessa bloggord är en del av gnistskapandet... för att skapa ett rum för slappskapandets njutning.
Då är jag hemma igen. Sov över i Lund. Julafton blev som brukligt, trevligt umgänge, mycket paket under granen, god julmiddag, sällskapsspel och DVD-film på teve.
Fick bl.a två snygga!!! skjortor, varav en med tillhörande - slips!!! (Vet inte hur jag ska få den om halsen) Fick också Helan o halvanfilmer på DVD, strumpor, kallingar, t-tröjor, fingervantar och en deckare. Mycket mjuka klappar i år över huvud taget.
Här sitter fr.v Monica, Sebastian, Valeria, Amanda, Karin, Tamara och Janira.
Men som jag har nämnt tidigare, trots att det är trevligt att vara där tillsammans med de andra, (de är verkligen trevliga) känner jag mig kluven till denna tradition. Den har helt förlorat sin magi. Möjligen kan magin skapas igen när det kommer nya barn med i bilden, men nu är själva jultraditionen rätt urvattnad för min del.
Jag berättade också vid julbordet att jag har tankar om att kanske bryta med deras tradition och hoppa över till något annat någon annanstans. Jag känner att min inställning inte passar in och kan få en negativ påverkan när jag ställer mig utanför presentköpandet. Och jag vill inte att de köper till mig heller. Det räcker med en enda present.
Förmodligen tycker min dotter att det är tråkigt att jag inte vill vara med, men hon är så stor nu och vet hur andra familjer har det, så...
Det må tyckas löjligt, men jag vill bryta upp med sånt som gått och blivit slentrian och för mig ospeciellt. Som barn tyckte jag julen var magisk eftersom man byggde upp en magik kring tomten och olika klockslag, men allteftersom jag växte upp och magiken försvann blev julen en ganska tråkig tillställning - för mig - trots att man fick paket och så.
Upptäckte dock när jag började resa att firandet av julen utomlands, på ett helt annat sätt än det traditionella, gjorde julen speciell igen. Hade man människor omkring sig som man trivdes med behövdes inga klappar eller granar eller teveprogram. Vi
skapade en känsla som blev väldigt givande, för mig i alla fall. Dock, en del bryr sig inte ett skvatt.
När jag slutade resa blev det
åter tillbaka till det gamla sättet att fira jul för att samla familjen. Kände att min närvaro var viktig för min mor t.ex, men jag var tillbaka i det slentriana. Dock, när jag själv fick familj och nya barn kom in i bilden kunde en viss magisk ritual kring tomten och klockslag byggas upp igen under några år. Konsten är regisserandet av det hela.
Men - jag är en sådan som gillar förändring och
förgänglighet, att saker får ett slut och något annat tar vid - att skapa det speciella genom förnyelse.
Fast - linjen är inte rak - det finns motsägelsefullhet i min personlighet. Allt beror på.
Ja, nu är det tidig morgon och det är julafton. Har precis varit inne och kommenterat på en tjejs blogg, en tjej som haft otur med en störd man. Vet inte hur hon ska bli fri från honom, men hoppas hon befriar sig och hittar fram till ett självstyrt liv.
Julfrid på julen är inte alla förunnat. Vi vanliga kanske klagar på stress och kommersialism, ja det vanliga gnället, men för andra, de som drabbas av livet på ett betydligt allvarligare plan, kan julen vara extremt sorglig eller ett rent helvete.
Jag tror att det finns en mening med allt som händer - även det som är åt helvete. Ibland blir vägarna till utveckling extrema - för en del. Det finns ingen enda rätt väg för alla att gå - alla går redan rätt. Låter konstigt, men hur skulle vi annars gå? Ingen kan vara något annat än det han eller hon är just nu - frisk, sjuk, god, ond, dum, intelligent, trygg, otrygg, och ingen kan
leva på något annat sätt än det man gör - just nu.
Naturligtvis kan människor som just nu drabbas illa av livet inte känna att de är på rätt väg. Men det går inte att ändra det som hänt, eller händer
- dock - vägen kan ta en annan rikting.
Vad man än är och hur man än lever - är det bara så. Men - inget är konstant. Livet är föränderligt och dess vägar förunderliga. Ofta är det kriser, händelser, sånt som
anses vara negativt, det som verkligen utvecklar människor, får oss att växa. Och istället kan
"idylliska"
tillstånd hämma oss, gömma
undan oss, förfalska oss.
Kanske är det sant det jag skriver - kanske inte. Det beror på vem du är.
Men hur läker man en själ - hur hittar man en utvecklande kraft - om man inte skapar fred med historien? Man behöver inte tycka om den - men den tillhör alltid ett påverkande sammanhang och utan försoning kan den bli styrande - på "fel" sätt.
Fick ny julklapp i natt. Mera choklad. Denna gång från Sonja som bor ute på en grusväg vid Norrvidinge. Hon ger varje år. Jag är tacksam.
Jag och Amanda var till Helsingborg och gjorde ett besök till min bror Lennart och hans familj som nu flyttat från Stenestad in i en 100-årig lägenhet i närheten av Olympia, och bott där nu i två veckor. Högt i tak har de, ungefär dubbelt så högt som mitt.
---------------------------------------
Och nu är alla julklapparna klara att läggas under granen. Det blir ingen vit jul i år, varken väder- eller alkoholmässigt. Jag dricker inte så ofta, men på julafton blir det några öl och kanske vin.
---------------------------------------
Fick mail från Marocko från mina före detta grannar här i Torrlösa, Peter och Nettan, som är värmlänningar förresten. De växelbor i Spanien och Marocko. Nu hade de precis varit på fest i en oas i Saharaöknen. Kungen av Marocko dök upp också där - tror jag. De skickade en del bilder från festen. Här är en av dem.
Peter och Nettan, eller Lawrence of Arabia och Fatima.
Hmm... Ja, det blir väl när jag får en stor filmroll som kräver att jag är skägglös - eller en ny lag om att män med skägg skall avvisas eller avrättas - eller att jag helt enkelt får en knäpp.
- Bengt
-
tisdag 25-dec-2007
19.13
Amazing Grace...
I was blind - but now I can see.
Jag ser igen!
Det tog sin tid, men ett par timmars sömn gjorde biffen för mitt öga.
Nu är det natt, skall snart ut på årets sista runda på landsbygden, säga god jul till harar, kaniner, hjortar, katter, kanske en och annan räv eller grävling, men absolut inget troll, och alla håller de upp ljus längs de mörka vägarna. Faktiskt!
I morgon är det julafton, då kör jag i Teckomatorp, sedan är jag ledig tio dagar, vilket blir såååååååååååå skönt.
Vaknade idag med skit i mitt vänstra öga. Nu när jag skriver detta ser jag extremt suddigt på det ögat. Lite svårt att skriva detta trots läsglasögon. Får hoppas att det släpper snart.
Kanske är det julångest som satt sig på ögat? Hmm... Nja...
Jaha, då är det snart dax att någon blir den 8000:e besökaren. Vem månne bli den specielle?
Kom i säng vid nio på morgonen. Blev väckt fyra timmar senare när det ringde på dörren. Gääääääääääääsp! Är lite trött i skrivande stund. Får bli sängdax tidigt denna kväll.
Körde till Lund på dagen och gick lite på stan med Amanda. Var till språkbokhandeln och köpte ett par böcker på spanska, och så käkade vi thaimat på Saluhallen. Gott!
Å här sitter jag nu hemma i Torrlösa och skriver detta. Har tänt upp vedkaminen och väntar på John Blund.
En tacksam själ hängde ut en julklapp vid sin postlåda i natt på min runda. På Ringvägen 5. Det var min första i Teckomatorp. Har redan öppnat den - en chokladkartong.
Det känns fint.
Förra året fick jag en del klappar på julafton då jag körde rundan på landsbygden, vilket jag gör lördagar och söndagar.
Det får bli en film på det här - Ani DiFranco - en annan gammal favorit.
Idag kom det sista paketet med böcker. Har skickat efter mycket böcker till jul. Och eftersom jag brukar fira jul tillsammans med två familjer i Lund, brukar alla få ett paket var. (kanske för sista gången i år, är lite trött på julklappandet)
Nå, i år har jag gjort det enkelt för mig genom att beställa nästan alla presenter på nätet - dessutom ett familjespel. Det är tradition att vi spelar ett nytt familjespel på julafton. Rätt kul, men nu har vi ett lager med spel som vi kan återanvända till nästa jul.
Det blir alltså mest böcker i år från mig. Köpte även till mig själv. Är intresserad av kognitiv beteendeterapi, så jag vill förkovra mig lite mer. Det finns en liten tanke någonstans i min skalle att jag skulle kunna utbilda mig till terapeut. Det behövs en hel del, behovet är stort. DBT (Dialektal betendeterapi) som förebyggande metod är en grej som också skulle kunna vara något. Det händer saker på det området.
Vi får se - men en liten tanke finns där. Åtminstone skulle jag kunna medverka till att knuffa in de förebyggande metoderna på t.ex alla skolor. Bekräftelsemetoder behövs i kulturer där vi så ofta lär oss att fly från känslor och oss själva i stället för att bearbeta.
Ägnar mest hela dagen åt att skriva ut tidningen El Gato. Hoppas kunna skicka ut till samtliga medlemmar i morgon. Utskrivandet tar dock en himla tid, dessutom ska alla blad häftas. Och bläcket strular som alltid.
Av nyfikenhet har jag börjat kolla i bloggstatistiken var mina bloggbesökare kommer ifrån. Jag kan dock bara se de tio senaste besöken och statistiken visar bara besökarens IP-nummer, alltså användaren datornummer. Sedan får man använda en speciell hemsida för att se vilket geografiskt område IP-numret befinner sig.
Ibland framgår endast vilket land det är, men ofta kan man se vilken stad eller stadsregion besökaren befinner sig. Kan därför se att en stor procent av mina besökare kommer från USA, speciellt i eller runt Chicagoområdet är en och samma personer inne på min blogg ofta. Greetings Chicago!
Får också många besök från personer i Kalifornien. Greetings to you too!!! Fast det måste ju vara svensktalande folk så klart, antingen svenskar eller sådana som lärt sig svenska.
Annars är det mest besök från olika platser i Sverige förstås. En del av dem råkar hitta hit via en sökmotor när de söker nåt speciellt ämne. En del är vänner till mig, eller känner mig på något annat sätt. Men ingen behöver oroa sig för sin anonymitet - det går inte att se vem det är - och det är också olagligt att spåra upp IP-nummer till en hemadress. Får bara göras av polisen - tror jag.
Så, till alla ni som besöker mig, vilka ni än är - Tack för att ni tittar in!!! Ni är välkomna åter - varje gång!
Körde dubbla distrikt i natt. Kom i säng först långt fram på förmiddagen och steg upp framåt sextiden på dagen. Får inte mycket ljus på vintern, men får tänka ljust.
Var till Lund igår kväll där jag bjöd Monica på den spanska restauranten St Michel eftersom det var hennes födelsedag. Vi var sammanlagt tio personer i sällskapet som åt olika slags tapas. Mycket gott. Inte var dag jag är på restaurant, men just nu har jag råd med det.
Förmodligen skulle jag äta ute en hel del om jag hade haft ekonomi för det. Matlagning är inte mitt stora intresse i livet. Har försökt att komma igång då och då för att lära mig ett mer varierat matlagande men det blir ofta samma slags rätter jag lagar till - ändå.
Vissa dagar när jag är ensam hemma blir det ibland bara mackor och frukter eller nåt annat lätt. Idag är en sådan dag.
I natt har min bil låtit lite underligt. Fick min bromsar därbak fixade på kvällen innan, och visserligen funkar bromsarna perfekt nu, men det låter nu istället. Och lätet från bilen när jag rullar fram mellan postlådorna låter exakt som när ett par älskar i en fjädrad säng. Den som har sett den franska filmen Delicatessen vet precis vad jag menar.
Min bilfixare säger att ljudet kommer att försvinna om några dagar. Nå, det blir en lång älskog i så fall.
Fick ett meddelande från Hanna Backlund (vi är icke släkt). Hon och hennes kompis Martin har ett tvåmannaband i Malmö som kallar sig Bitchbirds, och de har nu lagt ut en jullåt på myspace. Dig it här.
Blir påmind om mordet på Zenia Lidberg varje vardagsnatt när jag kör förbi huset. Läste idag om att sambon som slog ihjäl henne har blivit friskförklarad. Hur har de kommit fram till det? Nå, en fängelsedom innebär visserligen lättnad för en del berörda, men ändå, hur kan han anses vara frisk?
Det var inte riktigt den känsla jag fick när jag såg honom sitta ensam på nätterna i en fåtölj i deras vardagsrum. Jag kunde och kan inte veta det, men jag misstänkte då att det inte stod rätt till. Men hade jag upplevt honom närmare även innan han begick mordet skulle jag förmodligen inte betraktat honom som frisk.
-----------------------------------
Fan också! Jag skrev ett långt filosofiskt inlägg innan om friskt, sjukt, gott och ont i andra, i oss, om ansvar, men allt försvann när jag skulle spara det, och hjärnan har lagt av - kommer inte ihåg hur jag formulerade mig, vad jag tänkte.
Orkar inte komma ihåg. Men återkommer när energin återfunnit sig igen.
Jag blir så glad (eller hur man nu ska uttrycka sig) över dina reflektioner kring denna mannen. Jag VET att han inte är frisk och jag vet vad han varit kapabel till innan detta. Skönt att se att någon mer märket detta då han varit väldigt bra på att manipulera allt och alla vid många tillfällen.
Jo, kontrollbehov, manipulering och hot är en del av det sjuka. Tyvärr finns det fler kvinnor ute i vårt samhälle som just nu drabbas av män - som i rättspsykriatisk mening anses friska. De har alltså fått alibi - och skulle i så fall inte behöva terapi - fast de bör behandlas.
Men - stå på dig - sök ditt eget liv nu. Öppenhet är ett bra medel. Ha en God Jul - ändå.
- Bengt
-
lördag 22-dec-2007
15.18
Helvete...
...skrev ett långt allvarligt inlägg nyss som bara försvann.
Öken!! För försöka igen, men kommer inte ihåg alla tankar.
På lördag är det säsongsavlutning för kulturföreningen Akustik på Röstånga station. Flera olika lokala band spelar där på kvällen. Det har blivit ett kultställe nu och många band vill spela där. Hade velat åka dit, men Monica, Amandas mamma, fyller år på lördag, så det blir reataurant i Lund istället. Inte illa det heller.
Men nästa säsong får jag se till att komma dit - till Röstånga station alltså.
Håller på med att producera ett nytt ex av tidskriften El Gato, ett julnummer till alla medlemmar i Friskaparna. Har texter från Hanna Backlund i Malmö och Janne "Tingtong" Ovesen i Thailand plus mina egna, men det tar sin tid ändå att göra numret klart.
Carl Bildt och Frankensteins monster figurerar i detta nummer, liksom...
...Jesus.
Men tidspressen ger mig energi att hitta på idéer att fylla ut sidorna med. Oftast improviserar jag fram något som sedan filas på. Har bl.a skapat en ny seriestrip om Jesus, en oerhört snygg men skygg katt. Fast just nu har jag ingen större aning om hur Jesus historia fortsätter i detta nummer - dock, när väl imrovisationsprocessen sätter igång kommer serierutorna att fyllas upp med en slags surrealistisk humor med ett mått av allvar i grunden.
Tidskriften har space åt alla håll. Allt från poänglösa skämt, eftertänksamt allvar och självutlämning får plats. Den skrivs sedan ut på min skrivare i bokform, stoppas ner i kuvert och skickas ut till medlemmarna. Ibland har Svalövs Kommunhus, biblioteket, Träffpunkten för arbetslösa, ABF och Fridhems folkhögskola också fått ett nummer av denna unika lilla kulturtidning.
Thore Skogman avled nyligen. En gång i början på sextiotalet i Fågelfors Folkets park då Thore var som mest populär råkade han knuffa ner mig från stora scenens lastbrygga. Landade på dess trappa (se bilden) och började gråta. Det var ju en olyckshändelse och han bad om ursäkt. Han hade bråttom och såg mig inte, jag var ju rätt liten, eller så sprang jag ivägen för honom. Har för mig att han hade en illgrön kostym på sig då. Att jag befann mig där berodde på att min far ofta tog emot artisterna som kom dit. Fick därför träffa en hel del av dåtidens folkkära artister.
Bilden är från en liten privat filmdokumentär som min bror Lennart och jag gjorde i Fågelfors sommaren 2006. Gick runt i Fågelfors och berättade anekdoter från vår barndom. Här är vi i Folkets park och jag berättar för min dotter om episoden med Thore Skogman vid trappan där det hände.
Nu är snart söndagen till ända. I morse vid tio i två tog jag upp två liftare, ett ungt par, i Teckomatorp. De hade varit på fest och missat sista tåget - och nu ville de hem till Dösjebro. Så jag körde hem dem i Tidningsbärarnas företagsbil, fast jag absolut inte får - egentligen. Tyckte synd om dem, de hade ingen mobil heller, så att låta dem stå hela natten i Torp hade varit lite taskigt.
Men det tog inte så lång tid att köra hem dem, och jag blev inte så försenad till jobbet ändå. Brukar inte ta upp folk på nätter när jag ska jobba, speciellt inte jobbiga fyllehundar, men dessa två ungdomar var lugna individer, så...
Såg lite på idolfinalen igår. Många engarerar sig i detta, så jag får väl säga något om det - även jag.
Musikaliskt sett följer programmet den strömlinjeformade och snyggpopsmetiga linjen, vilket många gillar, men det är inte så kul för mig. Konforma smetar är inte min kopp av kaffe.
Men jag är glad att Amanda inte vann fast hon har varit den mest spännande idoldeltagaren. Hon tillhör inte den stora smeten, men hade blivit tvingad att ha vinnarlåten på sin repertoar en tid om hon hade vunnit. Alla dessa snyggpopsmetiga s.k. powerballader kan bli mer som en karriärförstörande plåga för de som vinner. Kanske inte subjektivt för dem, men för en sådan som mig.
Jag byter radiokanal direkt eller sätter in en CD-skiva i min bilstereo på nätterna när det inte går att få in något annat än olika varianter av smetig snyggpop.
Men ändå, det konforma har sitt berättigande. Folk gillar ju det. Fast det blir ju något enformigt om det bara finns restauranter där menyn endast består av pannkaka med olika slags sirap varje dag. En del kan äta det hela tiden - men jag spyr ganska snart om jag måste äta många.
Jo, känsliga kan känna oset från Ovesens special när man är i närheten av köket som inte finns. Och vissa kan se litervis med ketchup pöla upp sig på marken där. Fast det tycker jag låter väldigt konstigt - faktiskt.
- Bengt
-
söndag 09-dec-2007
13.56
Apropå bortom tid och rum. Enligt klockan för din kommentar ovan Tingtong så har du kommenterat mitt inlägg innan jag skrev det.
Det finns absolut ingen rationell förklaring för det - absolut inte.
Här syns en del min andra tomt. Är alltså granne till mig själv. Måste lägga in denna bild för att förklara köksbordet som nämndes i kommentaren till förra inlägget. Det är alltså Janne Tingtongs eget köksbord som på bilden står på exakt det ställe i den lya han bodde i en gång - i den delen av huset som då fanns. Bilden är tagen i sept då han bjöd in mig till sitt kök (som inte finns) på en kopp kaffe.
Och det förklarar sänkningen av tomtens fastighetsskatt - på ett fullständigt kristallklart vis - eller hur?
Det får mig att undra över tomtens fastighetsskatt - jultomtens alltså.
Nu tänker jag skriva om ett stycke verklighet som för en gångs skull inte behöver revideras alls angående återgivningen.
Fastighetsskatten är nu fastställd på min nya tomt. Från början låg den på 225 000 innan bostaden försvann. Sedan sänktes den till 94 000 efter
rivningen av bostaden, men det tyckte jag var lite för högt för bara en tomt, så jag skrev till skatteverket för en omprövning.
Och skälen till omprövningen jag angav var att det blir översvämningar då och då på tomten, att det inte ska byggas någon bostad där, att UFON landar där och bränner sönder gräsmattan, att vulkanutbrott kan förekomma, liksom orkaner, jordbävningar, och meteroitnedslag. Dessutom finns en mystisk kraft på tomten som drar till sig massor med spöken och zombier.
Och - omprövningen gick alldeles förträffligt. Skatteverket sänkte fastighetsskatten. Den är nu endast 20 000 kr - på riktigt!! Det lönar sig att ansöka om omprövning - kan man säga.
Ja herregud, ditt kaffebord Tingtong, det glömde jag, det var ju det bordet som sänkte fastighetsskatten - egentligen. Hm, detta bör förklaras med en bild i nästa blogg.
- Bengt :-)
-
fredag 07-dec-2007
17.29
onsdag 05-dec-2007
Om rötägg från andra länder.
Fick besök idag av en god vän. Vid köksbordet började vi diskutera invandring och de våldsamma rötägg som finns bland invandrare. Min vän tycker att man släpper in för många och att invandringspolitiken skapar problem för vårt samhälle. En åsikt många delar. Dock icke jag - i varje fall inte med en sådan övertygelse om konsekvenserna som de har. Jag är kritisk ur andra aspekter till hur man hanterar vissa invandrare, speciellt asylsökande.
I Svalöv har ett gäng invandrarungdomar i 15-årsåldern nu blivit avstängda från skolan för sitt våldsamma beteende. Vilket spär på människors övertygelse om invandringen. Med andra ord: det finns inget positivt med de destruktiva ungdomsgängen som härjar både här och där. Men - tänk om det gör det - ändå. Tänk om det finns en positiv mening trots all uppenbar konsekvens och rädsla deras handlingar medför.
Sverige är en trögflytande kultur i ett mentalt avseende. Och även utan invandrare spottar vår kultur ut skadade själar som blir till rötägg, våldförande människor, individer utan kontroll, personer som av känslomässig underutveckling blir fotbollshuliganer, motorcykelligister, fysiska eller psykiska kvinnomisshandlare, eller någon annan mindre trevlig variant. Välj själv. Och vår kultur fortsätter att producera nya skadade och vilsna själar - ovidkommandes om det finns invandrare eller ej.
Alldeles för många av oss växer upp i kulturmiljöer där vi lär oss att stänga in och isolera bort det som anses av ondo. Det är bekvämare så. Det onda skall inte ses i oss - bara utanför oss - i andra - "de där", de uppenbart onda. Och den "goda" kulturen skall skapas genom att stoppa det onda från att komma in.
Det är bara det att det finns ingen kultur av ren godhet. Det onda finns där som en ständig skugga som dagligen bevattnas av våra rädslor. I våra privata liv är det nödvändigt att ibland skydda sig från farliga människor, men att ta bort människor från vår kultur, det är en annan sak.
Alltså - det jag vill komma fram till med ungdomsgängen är att jag tror att det är genom dessa invandrarungdomar vi vaknar. Då menar jag inte
skenvaknandet, det som får en del att bli engagerade nynazister eller sverigedemokrater, utan ett genuint uppvaknande av självinsikt.
Det kan mycket väl vara så att det är dessa "onda"
invandrarsjälar som till slut - paradoxalt - pressar fram utvecklingen av den metod, den coachning vår kultur behöver för vår inre utveckling - en metod som inte överger någon.
Kolar ner just nu med ett glas rött efter min tidningsrunda. Hittade den här filmen på YouTube som beskriver rätt bra hur effektivt man kan köra sin runda. Jag tillhör de snabbaste, men killen på filmen är rätt snabb han också. Det kan man lugnt säga. Hi hi hi... Han är också rätt bra på att backa. Det blir man i det här jobbet.
I dagarna fick jag ett paket från en av mina bröder i Högsby, Småland. Det innehöll två CD-skivor med sammanlagt 329 foton, tagna av min far Nils Backlund. Han fotograferade mycket på femtio- och sextiotalet, både för privat bruk och som frilansande journalist på ett av lokalbladen hemma. Materialet har på senare år tagits vara på av personer i Fågelfors och många av bilderna har ställts ut.
Bilderna är tidsdokument från Fågelfors och bygden runt omkring. Porträtt av människor i arbete, olika byggen uppförs, folkparken byggs, olika prisceremonier, idrottsutövning, ja alla möjliga händelser finns på bild. En del av bilderna har jag sett innan, men många har jag aldrig sett förrut, speciellt många av de privata, bilder på mig när jag var liten t.ex.
Här är tre bilder från början av sextiotalet som jag aldrig sett innan.
Här sitter jag på pappas bil.
Pappa och jag. Mamma är fotograf.
Pappa och mamma Helga. Här är det jag som tar bilden. Den blev ju lite suddig och sned - men ändå, de fastnade ju i alla fall.
Såg "Citronträd och motorlja" från Nya Zeeland denna kväll. Det var den sista filmen uder höstsäsongen.
En sann historia om en man och hans dröm att bli snabbast på en Indian motorcykel. Filmen följer honom under tidigt sextiotal på hans resa från Nya Zeeland som slutligen tar honom till de berömda saltfälten i Utah och försöken där att sätta hastighetsrekord.
En bra film. Burk nr: 4 fick min kula - öhh, förstått?
Var till konstmuseumet Louisiana igår tillsammans med Amanda, Valeria, Jack och Monica. Det var meningen att fler skulle med men de fick annat för sig.
Det var väl värt inträdespengarna. Utställningarna var med bl.a målaren Lucien Freud och fotografen Richard Avedon.
Man får ju inte fotografera inne bland konstverken - men tog några bilder på shoppingområdet - och en liten, liten pyttekort film. (misstag egentligen, men väl värd att få vara med här)
Var till Lund idag på glöggafton med lussebullar hos Valeria och Jack. Där visade Amanda och Philip bilder från Mexikoresan samt en film då de simmade med delfiner. Trääääävlitttt!!
Vad? Texten är blå!!! Hur har det gått till? Jaja, det beror på att jag vid filmtexten satt kodtecknen för avslut så här: a/ istället för /a - så det så. Nu sätter jag rätt tecken här. (Syns ju inte för er)
En annan sak jag kom på av misstag var om tecknet br som markerar ny rad. Tar man bort r:et så kan man få fetare stil.