| E-post: |
onsdag 31-jan-2007
Ursäkta trögheten
Har inte riktigt fattat processen med kommentarerna till bloggandet - förrän nu, (tror jag). Man ska förmodligen svara kommentaren med en kommentar på den egna bloggen. Det har jag gjort idag. Innan skickade jag svaren till de andras bloggsidor. Valeria, om du läser detta, och om du missat det svar jag skickade till din blogg, så kommer ett svar här till din senaste kommentar längre ner. Du ville ju lägga ner din blogg för att skapa en hemsida. Jag vet inte riktigt när jag kommer till Lund, men nästa gång jag kör Amanda kan jag titta in om du behöver hjälp med att fixa hemsida. Måste åka till Malmö och fotografera nya bilder till Maria Ocampos hemsida. Hon tycker att hon ser lite full ut på den inledande sidan, så jag får modifiera henne lite där, och se till att hon inte blundar när jag plåtar henne. Sedan får jag lägga in mer målningar. Galleri Ocampo. 21.27 [skriv kommentar]
Att blifva något
Är inne i en sån där period igen då jag funderar på vad jag göra när det gäller arbete. Vad ska jag bli? Vad ska jag vara? Egentligen har jag väl aldrig velat vara något bestämt, yrkesmässigt. Tidigare i mitt liv har jag aldrig tyckt om att planera livet mer än ett år i taget. Jag har aldrig haft något karriärmål och alltid velat göra olika saker från år till år. Men nu när jag blivit äldre känner jag att ett stillhetsbehov kyper in i mitt system mer och mer. Det känns bra att leva på en fast plats och ha ett fast jobb som tidningsbud, även om det bara är 15 timmar i veckan. Började köra tidningar 2003. Innan detta jobb var jag frivilligt arbetslös i 12 år. Jag ville då hålla på med egna projekt med a-kasselön och vägrade ta ett normalt lönearbete. Även om jag är en ganska snäll person så blir man lite kontroversiell förstås, speciellt när jag var så öppen med min arbetsvägran. När jag t.ex var projektledare på Folkets Hus i Svalöv för arbetslösa med konstintresse, försökte man tysta mig eftersom det inte passade sig att säga att man inte ville lönearbeta, speciellt när man befinner sig mitt i arbetarrörelsens högsäte. Till slut blev jag också inkallad till arbetsförmedlingens chef för ett allvarligt samtal. Jag visste dock att det inte skulle hålla i längden att ha den inställningen och livsstilen även om det just då var meningsfullt för mig. Man "satte åt" mig med tuffare regler och jag blev tvungen att göra saker som ledde till ett "riktigt" arbete. Sedan ledde det ena till det andra och jag blev sedemera alltså tidningsbud. Nu funderar jag på små kompletterande jobb. Bl.a mer kvällskurser som crkelledare. Har tidigare haft cirklar för arbetslösa i åtgärd. Då har jag kört bild, skapande svenska och skapande dramatik. De två sista kan jag tänka mig att göra igen, fast som betald cirkelledare. Funderar också på att skriva ett brev till kulturchefen och fråga om han är intresserad av att anställa en person några timmar i veckan som sätter igång olika konstprojekt i form av utställningar bl.a. Har ju gjort detta tidigare. Så varför inte. Fast ekonomin brukar vara begränsad inom Kultur Svalöv, kan därför icke räkna med napp. 06.22 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 29-jan-2007
Apropå filmen
Jo, filmen var inte så illa pinkad. Dock, när jag körde ut från parkeringen utanför bion hamnade jag bakom en bil med en registreringsskylt som hade bokstäverna PEE. Det fick mig att le. 22.48 [skriv kommentar]
movietajm
Yes, nu är dax för en ny måndagsfilm, denna gång visas "Walk the line" om Johnny Cash och hans liv. Tror den är rätt bra. Hans sista video innan han dog där hans fru också är med är nog den bästa musikvideo jag sett. Hon dog ju innan Johnny. En senare video, som gjorts efter hans död, är också väl värd att se. De visar sju måndagsfilmer på Palladium i Svalöv, och det kostar 170 kr för alla, vilket är överkomligt, absolut. så, nu är det snart dax att kila. Skall jag köpa nåt tilltugg på Gunnarssons innan? 18.48 [skriv kommentar]
Apropå musik
Såg att bl. a Steve Reich fick Polarpriset i år. Antar att han inte direkt spelas i var mans cd-spelare, men han har gått en del i min cd-spelare i bilen, speciellt på natten under min runda. Han är en minimalist i stil med Phillip Glass, vilket kanske inte säger så mycket för dem som aldrig lyssnat på den här typen av musik. Den monotona formen kan vara svår att ta till sig, men när man väl vant sig blir det en spännande, suggestiv och magisk upplevelse. Reich har gjort hel del olika verk, men de som jag spelat senast i min bil-cd är bl.a "Piano phase" ett stycke som är över 20 min långt, och framkallar bilder och stämningar som gör mig mycket tillfredställd. Lyssna:. Han har gjort en cd som heter "Different Trains" som också gått i min bil på natten. Den gillar jag. Just nu och i natt har jag lyssnat på en hemmabränd cd med latinsk musik, bl.a olika fusioner mellan flamenco, bossa och jazz. På den cd:n finns också den svenska gruppen Midaircondo, tre tjejer som spelar spännande electronmusik, vidare finns det Patti Smith, Nick Cave, PJ Harvey och Joni Mitchell bl.a Denna musik gör mig gott - just nu. 05.08 kommentarer [skriv kommentar]
söndag 28-jan-2007
Att vara sann
Ibland, när jag tänker på hur jag ser på saker, på andra, på mig själv. är jag aldrig säker på sanningshalten och graden av rättvisa i bedömningen. Jag läste en gång en självbiografi av Gandhi där han uttalade sig om svårigheten att vara genuint sann. Även för en öppensinnad man som honom kunde sanning vara svår att förmedla. Men han var väl medveten om det. Och han predikade ofta faran med att vara så självbekväm och passiv i tanken att sanningen inte blir väsentlig. Ofta följer vi minsta motståndets lag när vi påverkas av livet, av andra, av händelser, speciellt styrs vi av yttringar i livet som vi upplever som negativa och provocerande. Vår reaktion och vårt värderande formas därefter. Ett mycket mänskligt beteende som kan skapa mycket engagemang - på olika sätt, på gott och ont - men vårt sätt reagera kan också fungera som den perfekta ursäkten att slippa vara sann. Våra olika sätt att söka trygghet och bekräftelse t.ex kan leda till både en medveten och omedveten förljugenhet. "Vi har allt inom oss, och vi har alla inom oss." Är detta påstående sant? Jag vet inte, men jag väljer att tro på det eftersom tron tvingar fram en sannare och djupare form av ansvar i perspektivet på andra - och mig själv. (Begripligt?) Samma sak med reinkarnation. Jag vet inte om det är sant, men jag väljer att tro på det eftersom tanken på reinkarnation framtvingar ett större ansvar för det liv jag lever nu. Jag kan inte bara skylla ifrån mitt liv på andra. Ska jag bryta mönster, som mycket väl kan ha styrande länkar långt tillbaka i tiden, är jag tvungen att börja med mig själv. Jag förstår att reinkarnationstanken är flummig för många, men ett genuint ansvar är definitivt inte flummigt. Verklig flummighet är för mig att göra fördomsfulla verklighetsbedömningar och undangömmande ursäkter till sann verklighet - att vara så okontrollerad att man inte har koll på sin okontroll. Reaktionär förnuftighet kanske det skulle kunna kallas. Av det jag nu har skrivit ovan kan jag inte säga att det innehåller absolut sanning. Det är min subjektiva sanning, men absolut inte absolut. Bör därför inte påprackas andra. Den som tror sig kunna påpracka sanningar på andra riskerar att passivisera bort andra helt från den sanning som bygger på rörlighet i sitt eget seende. Vissa av oss behöver alltid revoltera mot oss själva - varje dag. 00.30 [skriv kommentar]
fredag 26-jan-2007
El Gato
Jag måste snart sätta igång med en ny utgåva av El Gato, Friskaparnas medlemstidskrift, men jag funderar på vad jag ska göra med John Drake, vår hemlige agent och problemlösare. Han börjar bli jobbig. I senaste numret attackerade han mig (se bildbeviset nedan) och krävde rätt form av kvalitet i innehållet - enbart för sin egen skull. 
Funderar allvarligt på att ta bort honom till nästa nummer. 21.21 [skriv kommentar]
torsdag 25-jan-2007
A-kass A-kassa
Kallt är det, (vet inte om jag menar vädret egentligen) och nu spär jag på statistiken för antalet arbetslösa igen. Dock är jag bara arbetslös till ca 40 procent, men ändå. Måste aktivt söka jobb. Vill ha ett kompletterande arbete till det jag har nu, men måste vara beredd att säga upp mitt jobb som tidningsbud för att ta ett heltidsjobb, ty sådana är reglerna. Men jag vill inte följa reglerna. Förr kunde man som deltidsarbetare stämpla upp och ändå få en ny period, men inte nu. Har inte så många dagar kvar, så detta kan bli min sista stämplingsperiod på ett bra tag. Eftersom min inkomst blir mer snäv och otrygg när min a-kassa går ut har tankar kommit på att gå ur för att slippa den förhöjda avgiften. Att betala 600 spänn för något som inte ger mig, som privatperson, en känsla av trygghet eller valfrihet i jobbsökande och livsstil känns inte motiverande. Men att gå ur innebär att jag istället blir otrygg som arbetstagare. Man skola inte vara belastande, man skola vara oberoende - är en gammal klassisk arbetarmoral som nu också gäller som dikterande norm som ska gälla ALLA för den nuvarande regeringen. En dikotomisk och klumpig norm, fyrkantig och endimensionell med andra ord, som i sig själv blir extremt belastande för samhället och människan, ty om vi stängs in av en politisk, och delvis också folklig, styrmekanism som formar oss mentalt och tankemässigt till att ställa människor mot varandra, blir vårt ansvariga värderande oansvarigt - och helt utom kontroll. I ett humanistiskt perspektiv blir det s.k. marionettansvaret, det kollektiva ansvarsföljandet i det praktiska, ekonomiska livet, ett ansvar där vi inte själva behöver ta ett eget ansvar, varken för vårt känsloliv eller vårt mentala tillstånd. Det är delvis sådant som gör oss till främlingsfientliga, eller oförmögna att respektera människor som inte liknar oss själva, människor som lever "fel", med t.ex "fel" inställning (antingen åt vänster eller höger), "fel" sorts inkomst, typ med bidrag eller a-kassa. Och när vi inte har någon känsla för det holistiska, för helhet, det mångdimensionella, skapar vi en ordning i samhället som förkväver oss som människor, även om ekonomin blir god. Det finns alltid undantag, men alltför många av oss manipuleras till att bli olika typer av automatiska värderingsmaskiner, helt oförmögna att lyssna på vår egen själ - och framförallt - på andras. Man skulle kunna säga att samhället och vår kultur idag av förkvävandet befinner sig i ett psykosomatiskt sjukdomstillstånd - sedan länge. Ur värderingsmaskiners samtal eller debatter med varandra uppstår aldrig något äkta. Det blir ett evigt pratande där varje ord blir en tegelsten som läggs på ett murbygge - som både stänger ut och stänger in. I politikens värld t.ex där det partipolitiska egot är för galopperande och självgod, blir det äkta samtalet helt omöjligt, speciellt när den ene ska segra över den andra. Det blir ett prat som stannar innanför muren, och bara dem som redan är innanför denna mur får lov att identifiera sig med pratet. Dock - även om vårt egentliga väsen stängs bort, så talar själen alltid ändå, tills vi väljer, blir hjälpta eller blir tvingade att både lyssna till den och uttrycka den. Men en sådan utveckling blir utopi för ett helt folk i ett samhälle vars solidariska ordning grundar sig på maskinmässiga värderingar. Solidariteten idag är därför en mekanisk ordning, inte en levande, organisk ordning. Det blir förstås en stor humanistisk skillnad på en ordning där systemet är solidarisk mot folket jämfört med en ordning där folket ska vara solidariskt mot systemet. Jag har svårt att se någon större förändring via den politiska vägen eftersom politik i sig är så fixerad vid den yttre synliga ordningen med dess orättvisor och fel. För mig kan folk bara avautomatiseras och bearbetas via den psykologiska och mentala vägen, den som är klasslös, religiöst och partipolitiskt obunden. Och då framförallt genom bearbetande pedagogik, stegvist inledd som en obligatorisk pedagogik för de nya generationerna, barnen i skolan t.ex. Jag tror att vår goda utveckling som människor bör ske inifrån. Det är inte så lyckat att göra det utifrån med moralism, pekpinnar, regler, principer m.m. Även om vi kan skapa en ytlig form av kontroll av folk gör kontrollen oss mest till låtsasmänniskor som aldrig blir till. 19.44 [skriv kommentar]
måndag 22-jan-2007
Duschusch
Idag tror jag faktiskt att jag kommer att kunna duscha - faktiskt. Det har nämligen varit översvämning i Torrlösabäcken, vilket innebär att grundvattnet stigit, vilket innebär att mitt avlopp inte funkar, vilket innebär att det rinner över om man duschar, vilket innebär massor med vatten på badrumsgolvet, vilket innebär en himla massa jobb med att få bort vattnet, vilket innebär, ja... jobb. Har precis blivit klar med en beställning av hemsida till Maria Ocampo i Malmö. Hon har galleri där. Kolla in: Galleri Ocampo. Hon blundar mycket förövrigt - när man ska ta foto på henne alltså. En person uppifrån landet har beställt en karikatyr som blir mitt nästa uppdrag. En kvinna skall tecknas och hon ska bl.a ha flygplan som attribut i bilden. Hmm... Javisst ja. Måste lägga in de tre andra delarna av "Den oanständige ängeln". Får dock ta det senare. Lite tidsödande att lägga in de sidorna - faktiskt. Men det är nåt skumt med länken till del 1. Den funkar bara då och då för mig. Antingen är telias server skum, eller så är det nåt med min dator som är skumt. Nåja. 10.17 kommentarer [skriv kommentar]
lördag 20-jan-2007
Hejhopp
Det blev nytt rekord i uppskjutning av uppsats, alltså inte uppskjutning av skriveri i raket, eller uppskjutning av en sats någon annanstans. (Den sista liknelsen är upp till var och en att fundera på) Deadline var fredag morgon. Men jag satte inte igång förrän på torsdag kväll, vilket betydde att jag ökade pressen mer för att få igång mig. Det är inte lite som ska skrivas och man ska referera texten till böckerna, vilket innebär att man måste ha koll på det man gör om man inte vill bli underkänd. Det märkliga var att fast jag ökade pressen och stressen inför skrivandet, så blev jag rätt lugn så fort jag satte igång. Kände att det skulle gå ändå även om det blev knappt med tiden. Fick också hålla på efter min tidningsrunda fram till åtta på morgonen då jag skickade in uppsatsen, eller mitt paper, som det heter på universitetsspråket. Men jag hade bestämt sedan flera dagar tillbaka att inte åka på avslutningsseminariet i Växjö. Normalt måste jag åka iväg 07.00 för att hinna dit och eftersom jag inte får någon sömn innan kan den dagen bli mindre rolig för min stackars lilla hjärna, även om det ibland är väldigt givande att sitta i diskussionsgrupper på seminarierna. Dock, om man inte är närvarande på seminariet kan man inte få VG i betyg, men det gör mig inget. Jag läser inte för betygets skull, även om jag måste ha godkänt för att inte bli bestraffad av CSN. Uppsatsen måste ändå göras för betyget, men läsandet av böcker gör jag av intresse. Har dock en viss talang för att skriva, och kan få till det rätt bra om jag vill. Kan aldrig vara säker ändå på bedömningen. Det här året som gått blir nog mitt enda som universitetsstuderande. Fast man ska aldrig säga aldrig. Men jag vill pröva något annat nu. Temat för min uppsats skulle ju handla om att äga sig själv, sitt liv, o.s.v. vilket den också till viss del gjorde, men rubriken blev "Att leva och kommunicera med äkthet". För mig är vi som folk inte så bra på att vara äkta, inte i den mening jag talar om här. Generellt är vi bra på att spela teater och tala över huvudet på varandra, och vi är bra på att stänga bort vårt egentliga väsen, både inför oss själva och andra. I stället för att låta livet bestämmas utifrån vårt väsen blir livet och vårt kommunicerande styrt av en förfalskande slags självmedvetenhet och identitet. Då lever vi mer efter "bilden" av hur man vill göra intryck av att vara. Mitt bloggande här är t.ex inte helt fritt från konstruerad "äkthet". Jag kan vara uppriktig och ärlig, men det betyder inte att jag är äkta. Dock, även om jag har en begränsad medvetenhet, så är jag ändå medveten om att jag inte är fri från självbedrägeri. Men jag kan ändå se och förnimma det bakomliggande, det finns alltid där, och är alltid en del av mig - och andra. "Det är som är botten i dig är botten också i andra" som Ekelöf skrev. Jag är så pass medveten att jag inte låter mig luras så lätt av mig och andra - ändå. Min avslutande mening i min uppsats blev denna: ”Låt mig låtsas vara, till dess jag blir” (Buber, 2004, sid 32) 16.31 [skriv kommentar]
onsdag 17-jan-2007
Affärsbesök
En liten rapport om ett besök på Gunnarssons (Ica) i Svalöv. Till att börja med hämtade jag ut ett paket, en försenad present. Inget konstigt med det, men innehållet kan väcka ett visst uppseende. Det paketet får jag nog hålla hemligt. "VAD KAN DET VARA?????? Nåt ekivokt, eller är det "Mein kampf" av Hitler, eller är det material till en bomb, eller är det en Åsa Nisse-film, eller är det ägg från en annan planet, eller är det en tupé???, VAD??? VAD??? VAD???" Ja, det kan man undra. Vidare på Gunnarsson. Gick förbi brödavdelningen, ty jag bestämde mig hastigt att lägga av med brödätandet för en tid, köpte nyttigt knäckebröd istället. Köpte lättmjölk, lättsmör, lätt... (fan!!! jag glömde ju köpa lättfil, och crunchy. och... det var nåt mer...) Nåja, efter att ha plockat i korgen med diverse annat gott, (förmodligen väldigt onyttigt) så hamnade jag vid tio kronors-lådan. Där hittade jag ett par utmärkta arbetshandskar och en fantastiskt fin piratflagga. Mina metaforiska ögon gick på högvarv just då. Betalade och gick. Alldeles utanför parkeringen, hos Welthers, pumpade jag däcken. Och bilen rullar nu fint. Och nu måste jag ägna mig åt massor av skriverier. Min uppsats, som ska handla om att äga sig själv, sitt liv, sitt upplevande, sin kommunikation med andra o.s.v. So long 19.01 [skriv kommentar]
Shhh...
Shhh... Tystnad. Sov gott. För det ska jag göra nu. ZZZZZZZ... Javisst ja, jag kanske skulle kommentera filmen jag såg, "Djävulen bär Prada". Den gick att se, för mig. Kan bero på att jag ibland har en förmåga att låta en film och karaktärerna få sitt eget liv. Jag jämför inte med något annat. Karaktärerna får bli verkliga, och jag lever mig in i deras roller även om de inte är riktigt logiska eller "verkliga". Det kunde jag göra med den här filmen. Därför blev det okej. Men det var många som inte gillade den, det kunde jag höra på väg ut från bion. Ja, men nu ska jag i alla fall sova. ZZZZZZZZZZZZ.... 05.43 [skriv kommentar]
måndag 15-jan-2007
Movietajm
Skall strax kila iväg på bio. Svalövs Filmstudio börjar med en ny omgång måndagsfilmer ikväll. Den första filmen heter Djävulen bär Prada. Ska se den med kvinnligt sällskap, en mycket god vän. De visar sju filmer sammanlagt under våren. Filmer från USA, Tyskland, Frankrike, Spanien, Kina och England. Men får se till att hålla reda på dagarna. Förra omgången missade jag flera filmer p.g.a. att huvet var upptaget av annat kissåbajs. Nej nu måste jag kila. 18.49 kommentarer [skriv kommentar]
Bortblåst
Den senaste blåsten har blåst bort både mitt hus och mig. Befinner mig nu i en annan by - på en grekisk ö. Och här sitter jag nu med en fantastisk utsikt över havet. Huset har dock satt sig lite vid landningen, men det gör inget. I morgon ska jag gå och plocka snäckor på stranden. Sedan ska jag gå till byns torg och prata med en gubbe som heter Sokrates, som också har blåst hit, fast från ett annat håll - och en annan tid. En blåst kan ruska om sakernas tillstånd - precis som en liten tanke kan göra - eller hur. 04.56 [skriv kommentar]
lördag 13-jan-2007
Stress
Har fått in stress och oro i systemet igen. En del av det har triggats igång av den sista tentan, som ska vara klar till fredag. När man är en notorisk uppskjutare med uppgifter och åtaganden, och om man tror att det går bra ändå på nåt sätt, trots obehagskänslorna, så kör man på i samma rutin - så som jag gör. Korkat egentligen, när det går att ha en rutin som man mår bra av. Men jag har blivit beroende av press. Inget bra. Men nu har jag mitt träningsprogram med Uneståhl, så om jag lyckas spåra om hjärnan lite... Jag vill känna avkoppling och mer närvaro i det jag gör, t.ex vid matlagning, städning, ja även vid målarstaffliet. Det ska gå så jävla fort när jag gör något. I min ungdom läste jag mycket skönlitteratur, men de senaste tio åren knappt något, och det beror på sämre förmåga att vara närvarande i nuet. Piss. Jag vill måla och skapa så mycket mer, men jag väljer att göra saker som känns behagligare och mer njutfulla. En eskapistisk njutning. Njutningen är visserligen skön, men det blir risk för missbruk. Allt kan missbrukas då, mat, alkohol, droger, sex, internet, träning, musik, tv, ja, allt som skapar illusion av välbehag, en illusion som lägger på locket över det inre tillståndet. Har aldrig själv haft problem med alkohol eller droger, men jag har ändå känt det där som andra bedövar genom att ta till flaskan. I mitt fall, så har jag istället dragit mig undan och gjort avskildheten till en njutning. Dock har jag ett socialt liv också, men mitt socialiserande är inte direkt av det extrema slaget. Ja, även det kan bli ett skydd mot ångestkänslor för de som aldrig kan vara ensamma. Otaliga äro vägarna som byggs av våra försvarsmekanismer mot ångest. Men ångesten finns där, mer eller mindre, och förr eller senare visar den sitt ansikte, och den som har svår ångestfobi och inte ens kan ta ordet ångest i sin mun, kommer ändå aldrig att kunna koppla av från den. Den får stor makt när den bekläs och bedövas bort. Vår kultur lider av ångestfobi. Och vi skapar våra väggar, och våra sociala miljöer som gigantiska lock mot ångest - och ventilerna, dynamiken, som avdramatiserar, som avstigmatiserar, som avskamifierar, ja, de byggs inte in - och fröna som kan blomma ut till psykiska sjukdomar och andra mindre goda mänskliga symptom, sås frenetiskt ut från behagligt dekorerade förvaringsburkar utan ett enda synligt ångestuttryck. Men livet går vidare - ändå Så, nu fick jag det sagt. OBS! Jag är inte allvetande, alltså inte precis. Bör därför ifrågasättas. Dessutom är jag själv rätt bra på att hjälpa till med att sopa saker under mattan. Humor är så otroligt viktigt - också. Att kunna driva med sig själv och det där som har makten över ens varande. Ibland har det hänt att jag blivit av med rädslor med hjälp av humor. En gång, på en avslutningscabarét i Skinnskatteberg då jag var estetelev, drev jag med min skräck för att stå krokimodell genom att på scenen uppträda helt naken. Vi gjorde en sketch där jag målade av en krokimodell som var väldigt påklädd. Och det gjorde susen. Terminen efter kunde jag stå modell utan problem. Det var dock inte nakenheten som väckte obehag, utan känslan av att bli betittad. Så, nu fick jag det sagt - också. Man kan få mycket sagt på en blogg. 19.01 [skriv kommentar]
fredag 12-jan-2007
Begreppet kvalitet
Tankar om konst och kvalitet. Nu ska jag försöka återskapa tankarna jag hade i natt i min bil. När jag tänker på konst blir kvalitet för mig ett vilddjur som inte låter sig infångas. Var inne på Jenny Wenhammars blogg inatt. Hon hade hittat länkar till en del av kommunens konstnärer och deras hemsidor. Kolla in dem. Just kommunens konstnärer har hjälpt till att bidra till mitt eget förhållningssätt till kvalitet. På det glada nittiotalet fick jag lov att skapa mina egna konstprojekt via arbetsförmedlingen. Min inkomst fick jag då via a-kassan. Förutom egna projekt som konstnär arrangerade jag bl.a olika utställningar i Svalöv med hjälp av pengar från Kultur Svalöv. Vissa utställningar gick ut på att samla ihop kommunens konstnärer och hantverkare. Ibland deltog jag själv med bidrag, ibland var jag bara utställningskommissarie. Dock när det gäller just begreppet kvalitet blev det påtagligt hur yrkesutövare vill ha kontroll över det. Kvalitet blir då inte direkt ett vilddjur. Det är förstås förståeligt när ens privata överlevnads- och inkomstbehov kommer på spel, utöver referensramar, tycke och smak. Men de påverkande krafter som då uppstår genererar inte alltid symptom av godo. En del vill inte presentera sig i sammanhang där det finns vissa deltagare som inte anses hålla måttet. Sammanhanget ska helst ha en ren och tydlig form av synlig kvalitet. Det kan betyda att hötorgsmålare eller konstnärer utan en rejäl utbildning inte bör vara med. Eftersom varje utställares privata inställning kom fram inför mig som arrangör, fick jag också uppleva det baktaleri och skitsnack som kan uppstå i konstvärlden. Konstnärer är dock människor som kan ha samma egenskaper som vem som helst, på gott och ont. Ingen är dock så elak som det låter här. Det är bra med andra människor eftersom de väcker upp tankar om vad som är god kvalitet - i min värld, i min bild. Jag kan konstatera att jag både gillar och inte alls gillar s.k. ren kvalitet. Allt beror på sammanhanget. Men eftersom jag aldrig gillat att sälja konst,utan istället haft inkomst från annat håll, så kan jag också sträva efter andra kvalitetsvärden än de som mäts inom de synliga ramarna. Dock, just nu är jag inte konstnär, jag är dock kreativ, eller jag är det jag är. Och jag lär sälja konst också då och då för att få in kosing. Inget fel i att sälja, men jag vill inte leva som en företagare. Jag kan inte begära att andra ska förhålla sig med medvetenhet till de värden de skapar. Men jag vill hålla koll på mig själv, så gott det går. Och jag vill förstå vad jag egentligen skapar och genererar. Om jag t.ex målar en bild, en fantastisk bild av god erkänd synlig yta, alltså det skapande som hamnar innanför ramen, så betyder det inte automatiskt att helhetsbilden blir av god kvalitet eftersom jag samtidigt också skapar det som hamnar utanför ramen, det som är det metafysiska eller mentala slagget - det som hamnar i landet av paradoxer där allt sitter ihop - alltid. (Är detta begripligt?) När jag inte är vaken för den osynliga biten av mitt skapande behöver jag inte heller ta ansvar för det. Och då har jag passivisiserat mig själv med ytan - den förbländande, förblindande. Och av det mentala slagget byggs det murar. Och de murarna har inte den kvalitet som förenar - den som får oss att gå vidare som människor - den som får oss att bli till. När jag arrangerar konstutställningar i min egen trädgård strävar jag inte efter "ren" synlig kvalitet. Här får amatörerna plats, och "skräpbilderna", som många inte ens skulle köpa om de så såldes för fem spänn på Emmaus. När yrkeskonstnärer vill ha det där rena kvalitetssammanhanget har jag alltid känt för att sabba genom att slänga in amatörer. Vilket jag också gjorde ibland. Reaktionerna blev därefter. Dock, måste jag poängtera, tar inte alla yrkeskonstnärer sig själva och sin egen värld på för stort allvar. En del är flexibla och med på noterna. Dessutom tycker jag själv att en del upplevelser behöver ha en renhet. Om jag t.ex går på en klassisk konsert vlll jag ibland känna den utbildning och långvarig träning som musikerna har bakom sig när de framför ett speciellt stycke. Men jag tycker också om de experimentella kompositörerna, typ en John Cage. Om man jämför begreppet kvalitet när det definieras på människor. Vad är det som händer när vi bestämmer oss för att skapa ett samhälle med "rena" kvalitetsmänniskor, och där de andra, de som jämförs som ickekvalitetsmänniskor inte får höra samman med kvalitetsmänniskorna? Så som nazisterna gjorde när kvalitetsdefinition blir endimensionellt och extremt. Apropå nazism. Hur många av oss vanliga, både bildade och obildade, ser på konst på exakt samma sätt som Hitler, där kvalitet ska vara bilder av igenkännande idyll, ideal, styrka, färgglädje o.s.v. och där ickekvalitetsbilderna blir de där som uttrycker själslig nakenhet, ångest eller något oförståeligt? Vad genererar väggarna hemma hos folk - egentligen? Inklädd ångest av trevnad, eller? - SO WHAT, PUCKO! Det ska fan till att analysera och anmärka på sakernas tillstånd. Det är som det är, sa poeten Olsson och satte en pinne i hjulet. 21.01 [skriv kommentar]
Tårtspade
Mitt hus har minskat avsevärt i storlek. Det ser ut som om en jätte med en stor tårtspade skurit bort en bit för att sedan gluffsa i sig som om det hade varit en bit av god smörgåstårta, eller nåt annat gott. Problemet med att ha ett itukluvet hus är att det just nu blir kallt, eftersom den innervägg, som förövrigt tillhör min dotters rum, blivit yttervägg. Det finns ju ingen isolering i den väggen. Tur att vintern varit varm. Men det ska snart byggas upp och tårtan blir hel igen - fast konstig, den nya delen får en annan smak. 18.45 [skriv kommentar]
?
Fan vad det blåser. Fan vad katterna slåss därute. Vad gör FN åt det? Det blev förresten en mycket glad kväll igår. Ängälskdamerna bjöd mig på pizzerian San Remo. Klockan är över fem på morgonen. Under min tidningsrunda, som förresten blev rätt blöt (det regnade in i bilen), satt jag och funderade på saker jag skulle vilja skriva här. Men nu är det som bortblåst. Ett ögonblick... måste fundera... Jo, det var nåt om konst och kvalitet, men jag återkommer med det när tankarna har vaknat igen. Nu är jag rätt trött. 05.09 [skriv kommentar]
torsdag 11-jan-2007
Oj!!!
Har gjort en uppmanande upptäckt. Det är ju fler personer som går in på den här bloggen, betydligt fler än vad jag trodde det skulle bli. Oj!!! - igen. Hm... Inte så många som kommenterar, men det spelar ingen roll för mig. Kanske inte skulle ha kommentaren synlig om man vill ha kommentarer? Hm... Men eftersom folk tittar in här förväntar de sig mer skriverier. Så det är bäst man håller igång. Oj!!! Klockan är mycket. Måste iväg. Mina Änglishdamer ska förmodligen bjuda ut mig någonstans på mat. Får se vad det blir. 17.49 [skriv kommentar]
onsdag 10-jan-2007
George W Bush
Känner pysselbegär. Det golfspel jag använder för att spela på nätet, kan också användas kreativt. Gillar att skapa nya ljudscript och forma nya gubbar, utseendemässigt. Har tidigare också använt spelet som politisk konstinstallation, där spelare i form av Hitler, Ghandi, Martin Luther King, Bush m.fl gjort upp med varandra. Varje spelares röster har sin egen originalröst. Skall nu surfa runt lite för att uppdatera Bush. Vilket innebär att jag kopierar hans senaste tal och klipper ut lämpliga ord och strofer. Här är ett ex på material att använda Skulle vilja lägga ut alla gubbar med ljudscript på nätet för folk att ladda ner, men de kräver stor plats. Behöver en större domän att lägga in dem på. Skulle behöva uppdatera en del hemsidor också. Min egen med målningar t.ex har inte blivit uppdaterad sedan år 1643, öhh.. även då ansågs hemsidans design amatörmässig och torr (usch så negativ jag är). Fast jag vet inte, det designmässiga orkar jag inte utveckla just nu. Eftersom jag inte använder program utan skriver koderna direkt så får det bli enkelt. Håller just nu på med en beställning från en konstnärinna som har galleri i Malmö. Som tur är för mig kräver hon inte någon elegant design. Hon vill bara visa sina bilder. Det är mycket med datorn nu. (Jesus, vilken abstinens många skulle få om nätet kollapsade) 18.20 [skriv kommentar]
tisdag 09-jan-2007
Porr på tyska?
Godkväll! Blev väckt vid middagstid av Anita på ABF. Hon undrade om jag kunde köra en nybörjarkurs i tyska. Tyvärr är jag inte lämplig som ledare i detta språk, även om jag kan en del ord och strofer på tyska. Bl.a lärde jag mig från en porrblaska en gång där texterna till bilderna var på olika språk. Lärde mig alltså prata snusk på tyska. Har dock glömt en del. Tänk om man hade haft denna porrtidning som studiematerial på en kvällskurs i tyska, speciellt om det bara hade varit damer som deltog. Undrar just vad reaktionerna blivit? Det hade ju inte varit så lämpligt förstås, men folk är inte så puritanska som man tror. En del reagerar mer blygt och så, men de blir inte så upprörda. Jo, det finns förstås en del som reagerar aggressivt och överbeskyddande - såklart. För ett antal år sedan arrangerade jag en konstutställning i Svalöv med både amatörer och yrkesutövande konstnärer. Temat var då "Lust". Hade räknat med att en del skulle ha med erotiska skapelser, men icke. Jag tror blygheten var för stor. Eller så ansåg man det var för oseriöst att anspela på erotik. Jag är själv rätt blyg av mig och ganska lättgenerad egentligen, men med bilder vill jag inte vara så försiktig. Därför gjorde jag själv erotiska motiv (målade på containerfynd av förgänglig natur), och i ett speciellt rum satte jag också upp porrbilder med kopulerande par från tjugo- och trettiotalet, där könsorgan och avsugningar inte var dolda. Avsikten var inte att skapa "god" konst för försäljning, utan det var mer som en installation för att se vad som händer - och för att skapa plats för porrbilder i ett ämne som "lust". Naturligtvis blev några upprörda och tyckte det var högst olämpligt och dålig smak, men de flesta tog det ändå med ro. Nu är jag dock inte okritiskt inställd till all porr. Men det är skillnad på porr och porr. Den ena är tragisk, utnyttjande med missbrukande, den andra bygger på överenskommelser. förståelse och respekt. Fantasier har vi alla, oavsett om de tillåts eller inte. Mycket blir undangömt, antingen av rädsla för att missleda, såra eller för att bli bestraffad av den puritanska och lättförnedrade delen av samhället. Och en del av dem som inte har kontroll gör sig också till anständiga på andras bekostnad. De förnedrade blir förnedrande. Måste dock tillägga att större delen av dagens porrutbud inte är speciellt sexigt - för mig. Achtung!!! Ficken!!! Nein!!! Nein!!! Unt Cadiprout ocheint nicht zu helfen. 23.59 [skriv kommentar]
måndag 08-jan-2007
Hej
Har avslutat min tidningsrunda. Sitter nu här framför datorn. Har spelat en avkopplande runda golf på nätet. Ligger god tvåa, ett slag efter, på Valderrama (en spansk bana som finns i verkligheten) Kan inte tänka mig att det intresserar någon, men vad fan, skiter väl jag i. Känns lite speciellt att ha en liten sysselsättning som få eller ingen i min närmsta omvärld har intresse i. Dock - jag är bra på att vara ensam med saker. (Hm... varför skriver jag då detta?) Men - det känns bra just nu. Behagligt. Igår kväll var jag på bio med Amanda, min dotter, i Lund och såg "Casino Royal", James Bond alltså. Jag har aldrig varit någon Bondanhängare, men den här filmen var rätt häftig. Och har börjat mitt program för inre förändring. Nu i början kör jag ett träningsprogram för muskulär och mental avslappning. Detta är en mental grundträning. Om några veckor går jag in på metoderna som bearbetar känslolivet, rädslorna, ångestreaktionerna. Livet är så förunderligt. Men när man väl sätter ett mål för sin egen förändring, sveper så många vindar in, signaler, människor, ja måhända änglar också, som ger mig en extraskjuts på vägen. Vindarna av vägledning, bekräftelse och moraliskt stöd är rätt häftiga i sig att uppleva. Till och med mitt studiematerial inför den sista tentan i socialpsykologi ger mig en spark i röven. Igår slog jag upp en av böckerna för första gången, och vad händer, jo, allt som jag vill nu, är exakt vad boken handlar om. Och ämnet i min tenta ska handla om det som är min önskan - att äga sig själv och sitt liv. Vad annars. Jag har tidigare i mitt liv haft perioder då jag av ren självbevarelsedrift utmanat mina rädslor och gått in i situationer som varit väldigt obekväma och ångestframkallande. Ibland funkade det och jag blev av med rädslan. Ibland blev ångesten för stor och jag fick ge upp. Men jag kunde då ändå uppleva hur jag satte igång mig själv för att komma loss från mitt eget tillstånd, min egen jargong. Nu har jag haft en period - med en känsla av att sitta fast, som av bekvämlighet och rädsla pågått alltför länge egentligen. Nu är tiden inne att förändra mitt tillstånd, och ge ordet friskapa sin mening - igen. Jag vill vidare. 05.44 [skriv kommentar]
fredag 05-jan-2007
Och...
häromdan fick jag punktering på två däck - samtidigt!!! Och... igår fortsatte min cirkelkurs i engelsk konversation på ABF. Fick en present av mina kursdeltagare som jag skulle haft julafton, ty en av dem hade lagt paketet i sin postlåda i Teckomatorp. Tyvärr körde jag en annan sträcka den dagen, så paketet blev kvar. Dock fick jag den igår, en flaska med wild strawberry, en alkoholhaltig röd vätska att dricka alltså. Och jag tänker provsmaka denna vätska ikväll eftersom jag är ledig. Nästa vecka är det sista träffen av tio, sedan fortsätter en ny omgång i februari. På torsdag ska damerna överraska mig med någonting - vet inte vad, men det är sannerligen trevligt med denna kvällskurs. Och... idag fick jag mitt förändringspaket. Nu är frågan: ska jag lära mig att "äga" min känslor mer, bli kvitt det där som triggar igång ångestkänslor, stress, rädslor, det där som styr så mycket av min tillvaro, eller kommer min förändringsvilja att mynna ut i desillusion? Låtom oss se. 20.18 [skriv kommentar]
tisdag 02-jan-2007
Mentalt
Så - nu har jag beställt ett förändringspaket från Buena Vida Börjar bli väldigt trött på mitt tillstånd. Skall använda mig av cd-skivor för mental avslappning och utveckling, utvecklade av professor Lars-Eric Uneståhl. Jag ser det som ett experiment. Olika metoder fungerar olika på individer - så jag får se. Men jag tror det kan funka. I min ungdom testade jag rätt mycket, bl.a TM, men då var det svårt att hålla i rutinen. Nu har jag större motivation - av flera skäl. 17.51 kommentarer [skriv kommentar]
måndag 01-jan-2007
Tolvslaget
På en balkong på Klostergården i Lund. 
GOTT NYTT ÅR! 
SKÅL!!! 17.18 kommentarer [skriv kommentar]
arkiv
|
Jag heter Bengt Backlund. 
