| E-post: |
söndag 31-dec-2006
Ett nyårslöfte...
...har jag absolut inte lovat att uppfylla år 2007. Önskemål om min egen och världens goda utveckling finns definitivt - det lovar jag. Men om det uppfylls... Jag vet bara att om jag finner kraft att göra det jag behöver göra - får inte enbart jag en ny personlighet - även världen har förändrats. Hur finna kraft? (En rätt evig fråga) 18.29 [skriv kommentar]
lördag 30-dec-2006
Saddam
Saddam Hussein blev avrättad imorse. En avrättning av ondskans representant säger man. Det är inrättningen med avrättningen som borde ha varit avrättad istället. Så länge den "goda" sidan inte tar ansvar för genererandet av onda krafter lär Herr Djävul bara le självbelåtet åt människors distanslösa och okontrollerade uppgörelser mellan det onda och goda. Att skriva det uppenbart onda på näsan passar den reaktionära sidan av mänskligheten mycket bra. Då slipper man både att tänka och att ta ansvar för det man själv genererar. Och Herr Djävul kan fortsätta att le. Och Herr Bush, den bibelläsande, han som tror på det goda, han som beundrar Jesus, ja vad gör han, om inte ger Herr Djävul orgasm. 17.03 [skriv kommentar]
fredag 29-dec-2006
Apropå Amanda och apa
Amandas andra namn är Frida, vilket hon inte tycker om, men det namnet tog hennes mamma och jag efter den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo, som för övrigt hade en apa. (se självporträttet nedan) 
21.58 [skriv kommentar]
Apropå tonårsliv
Min dotter Amanda - hon är bra. Hon är sexton nu och har pojkvän. Det är jag väldigt glad för. Speciellt glad är jag över att hon inte behöver uppleva samma tonårsperiod som min - även om vi har likheter i vår personlighet. Skillnaden är de defekter jag hade som barn och tonåring, både av fysisk och psykisk natur. Vi är många som haft defekter i tonåren som påverkar, då inte enbart de inre och kroppsliga. Även en defekt omgivning och kultur kan vara med i bilden. När det gäller kontakt med det motsatta könet i tonåren var det uteslutet för min del. Skammen över mina defekter fick mig att dra mig undan och undvika all närkontakt. Även om längtan efter kontakt var stor byggde jag väggar omkring mig som stoppade tjejer från att ta kontakt. Det som var lite lustigt då var att det fanns många som visade intresse, trots att jag var som jag var. En del av dem attraherade också mig - vissa väldigt mycket, men eftersom jag inte kunde, eller vågade besvara deras intresse, trodde de till slut att jag var ointresserad - eller måhända bög. Nå, min självkänsla tog i alla fall fart när jag började resa. Då hände det saker. Och idag lever jag visserligen inte med någon kvinna, men det händer saker - ändå - trots vissa fobiska egenheter. Det är dock något som jag får skriva om i bloggen - om 20 år eller så. Om bloggen finns då, eller om jag finns. Den ensamhet jag upplevde i min ungdom har visserligen satt sitt spår och finns där som en slags grundsorg, men den är idag inte av tung karaktär - snarare en tillgång. 18.56 [skriv kommentar]
torsdag 28-dec-2006
Mätt
Jag är rätt mätt nu. Inte bara på maten, men på den kultur vi slaviskt följer och anpassar oss till. Speciellt julen med pressen, stressen, förväntningarna, begären, paketen, kommersen, glittret. Ack, låt nästa jul bli någonting annorlunda. Någonting som visar att vi inte är fångar i vår egen tradition - och jargong. Jag får mig själv skylla när jag deltar i en tradition som löper amok utan kontroll. Men det går ju alltid att ändra spår - med samtal - både med sig själv och de människor jag umgås med. Dock, jag kan också välja att acceptera det operfekta, det inkorrekta, svagheterna, allt det där som formar oss, det som tyglar och styr, det som vi smittar oss med och väljer att bära utan att söka något botmedel. Men att bara acceptera leder till mera amok. Vi måste kunna släppa taget om en tradition även om den är en trygghet, trots dess hysteri och avart. Vi stannar i vår känslomässiga utveckling när vi sitter fast i en jargong. Vårt trygghetsbehov blir lätt ett trygghetsmissbruk av det redan välkända. Inget nytt får då hända, och inget händer med oss. Vi står still med vår snuttefilt av känd gammal vanekultur. Lite rörelse tack, om jag får be. (Lugn - jag talar till mig nu, men du får gärna lyssna) Nej, klockan är 05.34 när jag skriver detta tillägg. Måste lägga mig. Vill vakna tidigare så jag får uppleva lite ljus. Jag behöver ljus. . 04.02 [skriv kommentar]
söndag 24-dec-2006
Äntligen lite semester
Då är det då julafton. Har för en stund sedan slutat tidningsutdelningen, en längre runda på landet. Kör den rundan då och då förutom den i Teckomatorp. En abonnent hade hängt ut en julklapp, och tackade för servicen. Trevligt. Det var tredje klappen. I går kväll när jag svängde in på Svalegatan för att handla på Gunnarssons (Ica) i Svalöv, hamnade jag bakom en röd gammal Volvo stationsvagn. Såg en lustig profil i bakrutan som inte passade in i den vanliga bilden. Den liknade profilen av en gam. Trodde först att det var nåt objekt, men den började röra på sig och hoppade omkring därbak. Du milde tänkte jag: EN GAM!!! När vi närmade oss Gunnarssons började dock gamen mer likna en örn. Fast det kan ha varit en falk också. Den hoppade omkring för mycket, och så var det mörkt ute, så... Så, då får jag väl önska alla en riktigt God Jul. Ät. Slappna av. Njut. Fast jag måste upp vid tolv, nä ett får det bli, och åka till Lund. Det blir inte mycket sömn, men det får gå. Som vanligt firar jag med latinosvenskar. Min dotters mamma är från Peru och har två barn sedan tidigare, och vi firar hos en chilensk kvinna och hennes två barn. Alltid trevligt. Gonatt . 06.40 [skriv kommentar]
fredag 22-dec-2006
Konstprojekt
Just nu håller jag på och spelar in på min DVD-spelare en film från 40-talet som heter Dorian Grays´s portrait. Baserad på Oscar Wilde´s roman. Den går nu på TV-1000 Classic. Jag såg den för några månader sedan och blev betagen, inte bara av historien, men framför allt av de svartvita bilderna. Bara Dorian Gray´s porträtt kunde i några sekunder ses i färg, liksom den slutliga förvandlingen av porträttet, det groteska, ondskefulla. Jag känner att jag vill göra målningar från den här filmen som ett konstprojekt. Därför spelar jag in den nu. . 22.45 kommentarer [skriv kommentar]
Apropå utseende
Jag är inte så nöjd med utseendet på min blogg. Andra har så eleganta varianter. Men det är väl min lott - ickeelegantlotten. Jag vill bl.a flytta på sidotexten, men kan inte. Så kära bloggläsare - This is it! I´m sooooooooo lazy!!! . 22.04 [skriv kommentar]
Osnygga jag
Som jag ser ut just nu. Skulle kunna göra en trovärdig roll som knarkande uteliggare i en socialporrfilm. Man kan säga att det växer ut mycket runt mitt huvud (utom på månen). På ett av mina ögonbryn har ett hårstrå vuxit ut flera mil. Borde kanske ansa det, liksom övrig hårväxt, till julafton. O fåfänga, vakna upp - skrik! . Tänk att det finns människor som attraheras och älskar mig - ändå. Ja, fast vadå, även Hitler hade sina beundrare. . 20.34 [skriv kommentar]
torsdag 21-dec-2006
Om svensk nattradio
Har ofta behov av god nattmusik när jag jobbar. I min bilstereo går i regel min cd-spelare varm eftersom nattradion i stort bara spelar populär inne-musik, typ snyggpop, schlager etc. Och dessa låtar vevas om, och om, och om, och om, och om, och om, och om, och om, och om, och om - och om - igen, och igen, och igen, och igen - med samma artister hela tiden. Och varje svensk radiokanal, både de kommersiella och Sveriges Radio, vevar musiken på samma sätt. . Det händer ibland när man flippar runt bland kanalerna för att hitta nåt spännade att lyssna på, att Per Gessle dyker upp i varenda kanal - samtidigt!!! Eller Robbie Williams, eller Elton John, eller Carola och allt va fan de nu heter. F´låt Carola å ni andra - men ni blir överexponerade så in i absurdumdumdum. . Den folkliga diktaturen är fullkomlig när det gäller utbudet i nattradion. Blandat med de kommersiella intressena, DEN FRIA!!! MARKNADEN, blir anpassningen till de större folkmassorna en extrem likriktning och ett konformistiskt förkvävande. (ursäkta det fina ordet). . Jag kan respektera konventionell mainstreammusik, men kontexten i vilket den spelas i är ren tortyr för mig. Inget annat får plats längre. Ja, om man nu inte vill lyssna på nån gammal seg klassisk musik i P2. (gillar annars klassisk, men inte allt) Ibland görs ett undantag i P4, och man spelar nåt man inte hört förrut, men det är sällan. När vädret är gynnsamt kan jag dock få in en lokalstation i Köpenhamn som spelar mycket blues och jazz i varierad form. Det känns häftigt och befriande. . Förr i tiden, i P2, spelade de alltid spännande musik (för mig) på nattradion. Det var konstmusik, jazz, världsmusik m.m som jag aldrig hört talas om. Och man spelade nya artister varje natt!!! Här kunde man verkligen upptäcka musik. Men detta togs bort, antagligen för att utbudet inte var tillräckligt folkligt och kommersiellt gångbart. Vilket jävla mög egentligen!!! . Gnäll! Gnäll! Gnäll! Men det är ju så helvetes tradigt!!! . Fast - man kan se konformism som ett test, eller ett nödvändigt ont, som sparkar mig i röven för att hitta andra vägar till det utbud jag stimuleras av. . Det går ju att ladda hem och bränna skivor t.ex. (Undrar om inte någon tycker att jag är nån slags kultursnobb nu? PTRRRRRROOOOOOOO!!!!!) . 20.20 [skriv kommentar]
Oväsen
Blir just nu väckt varje morgon av rivningsgubbar. Mina grannars lya, som tillhör samma hus som mitt, brann upp i maj. Nu ska allt väck, och sedan blir det nybygge. Men måste ha öronproppar nu, annars blir jag sönderstressad. . 20.19 [skriv kommentar]
El Gato
Ah! Äntligen har jag fått klar julnumret av El Gato. Har i grevens tid (idag) skickat ut ett antal ex till medlemmar i Friskaparna. Så, nu kan jag slappna av lite från detta åtagande. Men nya åtaganden stundar förstås. Återkommer med mera blogg om en kort stund med en ny rubrik. (Ja, vad annars. Oooooootroligt onödigt litet påstående, men - that´s life) . 20.01 [skriv kommentar]
torsdag 07-dec-2006
Singin´ in the car
Oj!!!! Tiden bara flyger iväg. Det har gått många, många dagar sedan sista bloggen. Fast vem lider av det? Du? Tänkte berätta om mitt sjungande, vilket kan ses som något oväntat av mina närmaste, att jag sjunger alltså. Har alltid tidigare i mitt liv varit mycket, enormt, kolossalt, väldigt, sånghämmad. Har inte ens kunnat sjunga inför mig själv. Ni vet, det blir ju så entonigt och ej så ljuvligt att lyssna på. Men sedan en tid tillbaka, kanske något år eller så, sjunger jag i min bil när jag delar ut mina tidningar. Jag experimenterar med min röst för att försöka befria den så gott det går. Det blir mest improvisation med eller utan musik från bilstereon. Men, det låter ibland mycket bra, faktiskt. I början, när jag började ta ton, kände jag inte att jag skulle kunna utveckla rösten, men allteftersom har halsmuskulaturen blivit tränad. Då menar jag de muskler och delar som aldrig tidigare blivit använda. Dock, jag är fortfarande hämmad och blyg med min röst inför andra. Den biten lär bli svår att förändra. Att använda rösten mer kreativt inför någon annan lär nog dröja, men det kanske händer en dag. Jag kanske ställer mig på min egen scen i min trädgård och framför en sång då vi har konsthappening. Fan vet. . 05.47 kommentarer [skriv kommentar]
arkiv
|
Jag heter Bengt Backlund. 
